Variation är viktigt för lärandet

Det är sedan länge känt att lärande och variation hänger ihop. Det är svårare att lära sig det som varierar, men variation leder till att du blir bättre på att generalisera dina kunskaper.

Om du vill träna upp din tennisserve är det bättre om du varierar dina servrar än att serva från exakt samma plats och sikta på exakt samma plats. Variation gör att det går långsammare till en början, men på lite längre sikt gör dig till en bättre tennisspelare.

Betydelsen av variation gäller inom många områden, som taluppfattning, grammatik och inlärning av ord och kategorier. Ett barn som bara möter en hundras under sin uppväxt kommer att få det svårare att lära sig kategorin "hund" jämfört med barn som träffar olika hundraser under sin uppväxt.

Foto: Hannah Lim / Unsplash

För att identifiera inlärningsmönster och förstå de underliggande principerna bakom variationens betydelse, granskade forskaren Limor Raviv och hennes kollegor vid Max Planck Institute for Psycholinguistics över 150 studier om variabilitet och generalisering från flera forskningsfält, som datavetenskap, lingvistik, kategorisering, motorisk inlärning, visuell perception och formell utbildning.

"Learning from less variable input is often fast, but may fail to generalise to new stimuli”, säger Raviv i ett pressmeddelande.

Karate Kids hemlighet

Effekten av variabilitet beror på om dess relevans för uppgiften. Enligt Mr. Miyagi-principen (inspirerad av filmen Karate Kid från 1984) kan lärande av andra färdigheter (som kampsport) gynnas av att att träna orelaterade färdigheter (som att tvätta bilar).

En teori är att varierande input belyser vilka aspekter av en uppgift som är relevanta och vilka som inte är det (färg är användbar för att skilja på citroner och apelsiner, men inte för att skilja mellan forehand och backhand).

En annan teori är att ökad variabilitet leder till bredare generaliseringar. Detta beror på att variation kommer att representera den verkliga världen bättre, inklusive atypiska exempel.

En tredje anledning har att göra med hur minnet fungerar: när träningen varierar måste du aktivt rekonstruera sina minnen.

Ansikten ser olika ut

Variation har stor inverkan på våra liv, exempelvis är din ansiktsigenkänning sannolikt sämre om du växte upp i ett litet samhälle.

Jag växte upp i ett litet samhälle. Det kanske kan förklara varför jag är under medel på att känna igen ansikten. Däremot är jag bra på att generalisera från olika fält eftersom jag gillar att lära mig nya saker inom nya områden. På senare år har jag märkt att jag kan dra nytta av det i andra sammanhang. Det blir jag bättre och bättre på.

Runners World - Så här mycket ska du träna för att bli smartare

Som löpare vet du att det knappast finns något bättre för tankeförmågan än en löptur. Efter löpning kommer klarhet. Kropp och hjärna hänger ihop, men hur ser kopplingen ut? En ny studie ger en del nya svar på den frågan.

Bild: Gordon Johnson / Pixabay

Konditionsträning förbättrar tankeförmågan. Men hur mycket träning krävs det och går det att träna för mycket? I en ny studie har forskare försökte svara på det genom att testa 21 vältränade cyklister och triatleter (11 män, 10 kvinnor). Alla testpersoner körde samma protokoll vid två olika tillfällen: först 15 minuter cykling med måttlig ansträngning följt av fyra minuter kognitiva tester, sedan ytterligare 30 minuter ...

Läs fortsättningen här.

Runners World - Idrott och lärande hänger ihop

Det tål att upprepas: Löpning är bra för både kropp och hjärna. Ett bevis för det senare är att löpning förbättrar minnet. Nu har forskare även hittat molekylerna som kopplar samman fysisk ansträngning och minne.

I en ny studie från Genèves universitet såg man att ett intensivt konditionspass på 15 minuter förbättrar minnet och förmågan att lära sig motoriska färdigheter. Det visar att konditionsträning borde vara en viktig del av inlärningsprocessen och att idrott är ett viktigt ämne i skolan. Idrott är både lärande och grunden för lärande.

Foto: Inspired Horizons Digital Marketing / Unsplash

Träna ditt minne med löpning

Som löpare vet du att det känns bra efter ett löppass. Du känner en skön blandning av fysiskt och psykiskt välbefinnande. Dessa känslor skapas av endokannabinoider som produceras av kroppen under fysisk ansträngning. De cirkulerar ...

Läs fortsättningen här.

Generalister gör bättre prognoser än specialister

I sin bok Range skriver David Epstein om psykologen Philip Tetlock. Som 30-åring hamnade Tetlock på ett möte med experter som diskuterade relationen USA-Sovjet. Året var 1984. Det var under kalla kriget. 

Tetlock lyssnade till de äldre, tvärsäkra experterna som pekade med hela handen. Experterna motsade ofta varandra. De var uppdelade i två läger: liberala (vänster) och konservativa (höger). Liberalerna trodde att Gorbatjov skulle reformera Sovjet, medan de konservativa ansåg att kommunistregimen var immun mot reformer. Båda sidor trodde att Sovjet skulle bestå.

Sovjets sammanbrott överraskade i stort sett alla. Foto Evgeni Tcherkasski / Pixabay 

Generalister bättre än specialister

Sovjets sammanbrott överraskade i stort sett alla. Men det fanns några experter som gissade rätt. Det var experter som kunde ta till sig argument från både liberaler och konservativa. De hade en bredare bakgrund. De integrerade argument från båda sidor. 

Efter mötet med experterna gick Tetlock vidare med en studie för att undersöka hur bra experter egentligen är på att förutsäga framtiden. Han samlade ihop 284 experter. De fick sedan under en period på 20 år ange sannolikheter för framtida händelser.

Det visade sig att experter var usla på att förutsäga framtiden. Många experter medgav aldrig att de gissat fel, trots att felen var uppenbara. När de gissade rätt var det helt och hållet deras förtjänst. När de gissade fel hittade de alltid ursäkter. 

Det går alltid att rätta till data i efterhand. Vetenskapsfilosofen Karl Popper kallar det för ad hoc-hypoteser. Experter måste därför göra tydliga, testbara förutsägelser.

Tetlock lade också märke till något han kallar ”perverse inverse relationship” - sambandet mellan hur känd en expert är och hur väl de lyckas med sina prognoser. Experter som intervjuvas i TV har mest fel av alla.

Rävar och igelkottar

Skillnaden mellan bra och dåliga experter liknade Tetlock vid rävar och igelkottar. De experter som är bättre på att gissa är rävar. De vet lite om mycket. De dåliga experterna är igelkottar. De är närsynta. De vet en sak väldigt bra. Igelkottarna är djupa, men smala, medan rävarna är grunda och breda.

Igelkottar bygger sin världsbild utifrån ett snävt kunskapsperspektiv.Foto: Bill Fairs / Unsplash

Igelkottar bygger sin världsbild utifrån ett snävt kunskapsperspektiv. De vrider data för att passa in dem i sin världsbild. Oavsett om de har rätt eller fel tycker de sig ha rätt. De vill inte erkänna fel. De vill inte lära sig. De gillar inte att samarbeta med de som tycker olika.

Rävar samlar in kunskap från flera olika perspektiv. De accepterar oklarheter och motsägelser. De ställer sig inte i ett läger. De är fokuserade på frågeställningen.

Igelkottarna var särskilt dåliga på prognoser inom sitt eget expertområde. Ju mer information, desto lättare är det att bygga ett pussel av data. Igelkottar kan därför skapa episka berättelser utan motsägelser. Det ger dem en stor fördel. De kan berätta om världshändelser genom sitt nyckelhål av expertis. De kan berätta en historia med myndig stämma. Det är därför de är med i TV. Det finns inte tid för komplexa och motsägelsefulla resonemang i ett TV-klipp.

Prognostävling

Som en följd av Tetlocks forskning startade Intelligence Advanced Research Projects Activity i USA 2011 en prognos-turnering mellan fem forskarledda team. Tetlock ledde ett av teamen. Tetlocks team skilde sig från de övriga genom att det var öppet för ansökningar från allmänheten. Det viktiga var inte team-medlemmarnas bakgrund utan deras ”räviga” egenskaper. Tetlock ville ha nyfikna team-medlemmar med breda intressen. Personer som läste olika böcker. De fem teamen gjorde en prognos per dag i fyra år. Tetlocks ”räv”-team krossade sina motståndare.

Rävar samlar in kunskap från flera olika perspektiv. Foto: Scott Walsh / Unsplash

De bästa prognosmakarna är inte bara rävar, de är också bra på att samarbeta. De delar med sig information och samtalar om förutsägelser med de andra i teamet.

Igelkottexperter har ett perspektiv. De ser ner på andra perspektiv och ämnesområden. De har taggarna utåt. De befinner sig i ett läger och vägrar lyssna på andra läger.

I Tetlocks team var det just de olika perspektiven som var drivkraften i samtalet. Menar du så här? Ge ett exempel? Kan det inte var så att …? De hade hårda men artiga diskussioner. Inga personangrepp. De var fokuserade på frågeställningen, inte på person och läger.

Allt är lärande

De bästa prognosmakarna ser sina egna idéer som hypoteser som behöver testas. Deras mål är inte att övertyga teamet om sin egen expertis, utan att uppmuntra de övriga i teamet att hjälpa dem att falsifiera den egna gissningen. Teamet uppdaterar hela tiden sin tro som goda bayesianer. De antaganden som ligger bakom gissningen diskuteras. De låser sig inte fast vid den första idén och de blir inte låsta av någon ledare som direkt eller indirekt talar om hur det borde vara.

Det handlar alltså om lärande. Ibland står kunskap i vägen för lärande. Kunskap är inte samma sak som klokskap. En klok ledare uppmuntrar återkoppling, perspektiv och samarbete. En modern, agil organisation bygger på samarbete, flexibilitet och öppenhet. Syftet är att bli bättre och det bästa sättet att bli bättre på är att hela tiden fokusera på lärande.

Ett dynamiskt mindset ger bättre elever

En kort utbildning om betydelsen av ett dynamisk tänkesätt förbättrar betygen hos lågpresterande elever och ökar de starka elevernas ambition att söka svårare kurser, det visar en studie från National Study of Learning Mindsets som publicerades i veckan i tidskriften Nature.

Den experimentella studien involverade 12 000 elever från 76 skolor. Studiens slutsats var att en intervention, i form av två 25-minuters onlinekurser i början av gymnasiet, som betonar ett ”dynamiskt mindset”- tron ​​att intellektuella förmågor inte är medfödda utan kan utvecklas - förbättrar elevernas resultat i gymnasiet och högskolan, särskilt när det finns stöd för detta tänkesätt i skolan.

Bild av Sasin Tipchai från Pixabay

"Forskningen fastställer det som visats i flera tidigare studier: En kort intervention kan förändra elevernas betyg flera månader senare," säger David Yeager, studiens huvudförfattare och lektor i psykologi vid University of Texas i Austin, i ett pressmeddelande (min översättning). "Det visade oss också något nytt: Högpresterande studenter får inte högre betyg efter kursen, men de blev mer benägna att söka sig till mer utmanande utbildningar som ökar chansen till framgång på lång sikt." 

50 minuter räcker

På grundval av tidigare forskning fann forskare att två 25-minuters onlinekurser, som administrerades i början av gymnasiet, kan hjälpa eleverna att utveckla ett dynamiskt mindset genom att omforma sina attityder om sina förmågor. Forskare fann att både hög- och lågpresterande elever gynnades av kursen, även ett år efter kursen. 

I genomsnitt fick lågpresterande elever 0,10 högre betygsnivåer i kärnämnen som matematik, engelska, naturvetenskap och samhällsstudier efter kursen. Dessutom minskade andelen underkända elever med mer än 5 procentenheter. Kursen ökade också sannolikheten att både hög- och lågpresterande elever valde svårare matematikkurser kommande år.

Det är ett väldigt kostnadseffektivt sätt att öka elevernas chanser i livet, säger Yeager. Men ett dynamiskt mindset är inte tillräckligt i sig. Dess effektivitet beror mycket på skolans kultur. I medel- till lågpresterande skolor med en kultur som uppmuntrade eleverna att ta på sig mer utmanande kurser, förbättrade lågpresterande elever sina betyg med 0,17 i ämnen som matematik, naturvetenskap och teknik. 

Foto Nicole Honeywill på Unsplash

”Motivation och inlärning sker inte enbart i elevens huvud, de beror på resurserna och inlärningsmöjligheterna i skolans miljö, inklusive i vilken utsträckning utmanande kurser är tillgängliga för eleverna,” säger Yeager. ”En mindset-intervention är som att plantera ett frö; det växer bara i en fruktbar jord. Nu när vi har visat detta i en nationell studie kommer det att driva på mer mindset-forskning. Forskningen kommer att fokusera på elevens mindset och skolans kultur och klassrumsklimat. Vi fokuserar oss på att förbereda lärare att stödja elevernas övertygelse om att de kan växa och lära sig.”

Kursen i dynamiskt mindset finns här: https://www.perts.net/orientation/hg.

Paus

Genom att lära dig något nytt blir du bättre. Du blir bättre på att möta livets utmaningar. Du kan aldrig sluta lära dig, eftersom världen förändras och du måste lära dig för att klara av dessa förändringar. En ny studie ger dig några tips om hur du bör göra för att lära på ett bra, uthålligt sätt.

Hur lär du dig? Genom att plugga 8 timmar om dagen? Nej, du kan inte bara plugga som du gjorde till nästa tenta. Lärande är något som pågår hela tiden. Det visas i en ny studie som publicerades för några veckor sedan. En av studiens författare, Leonardo G. Cohen (tur det var ett G där), skriver att:

"Everyone thinks you need to 'practice, practice, practice' when learning something new. Instead, we found that resting, early and often, may be just as critical to learning as practice”.

Tidiga och återkommande avbrott var minst lika viktiga som att plugga. 

Bättre avbrott hjälper hjärnan

“I noticed that participants’ brain waves seemed to change much more during the rest periods than during the typing sessions,” säger studiens huvudförfattare Marlene Bönstrup. Det gav henne idén att se närmare på när lärande faktiskt händer. Är det under träning eller vila?

Det visade sig att testpersonernas hjärnvågor förändras mer under vila än under träning. Så när sker lärande? Under träning eller vila? 

Foto: rawpixel, Pixabay

Först fann de att prestation förbättrades främst under vilopauserna och inte medan de tränade på testerna. Dessutom var förbättringarna mycket större nästa dag, vilket tyder på att tidiga avbrott var viktiga för lärandet.

Sedan kunde forskarna se samband mellan hjärnvågor, så kallade beta-vågor, som korrelerade med de förbättringar som gjordes under vila

"Our results suggest that it may be important to optimize the timing and configuration of rest intervals when implementing rehabilitative treatments in stroke patients or when learning to play the piano in normal volunteers,"

Istället för att försöka lära dig allt nytt på en gång bör du bryta ner uppgifterna i små delar med vila emellan. Ge dig sedan chansen att sova i åtta timmar. Repetera och plocka ut kunskapen. Det är en bra strategi. Så skulle man ha gjort.

Hjärnfysikbloggen - Löpning är hjärnträning

Förr eller senare ställs alla inför svåra utmaningar. Du tvingas lämna komfortzonen. Som löpare klarar du det bättre än andra; varje intervall och tävling lär dig bli bekväm med att vara obekväm.

Löpning har flera positiva effekter på mental och fysisk hälsa. Löpning lindrar depression och förbättrar sömnen. Du lär dig disciplin, tålamod och uthållighet. Löpning kräver planering, men också vilja och engagemang. När du springer bygger du på detta sätt en mental modell som du kan använda i andra sammanhang. Det är det som är hjärnträning.

Hjärnträning

När du antar en utmaning - som till sin natur är obekväm, det vill säga befinner sig utanför komfortzonen - då öppnar du också dörren till din personliga utveckling. Nya sammanhang tvingar fram anpassningar. Du är till exempel en annan efter ditt första barn. Om du inte utvecklas till förälder kommer du att misslyckas. Du förändras av utmaningar och motgångar. Om du tror att din utveckling upphör efter examen eller efter en avklarad provanställning, kommer du att bli sämre för varje år. De allra flesta vill bli bättre, men många tror inte att de kan bli bättre. Som löpare har du viss insikt. Du vet att du måste träna för ...

Läs fortsättningen här.

Du kan inte läsa snabbare än din egen hjärna

Ett av mina första blogginlägg handlade om snabbläsning. Jag läser själv väldigt snabbt, men i blogginlägget kan man få intrycket att snabbare är bättre. Det är det inte. Du kan inte läsa snabbare än din egen hjärna. När du läser orden i den här texten läser du tyst för dig själv. Du kan öva upp den snabbheten, men du kan inte läsa fortare än så.

Barn som lär sig läsa läser högt. En del forskare tror att alla läste högt på antiken och tyst läsning ”uppfanns” på 300-talet av Ambrosius av Milano. Han läste text utan att röra läpparna, enligt den samtida Augustinos. Det var nytt och uppfattades som konstigt då, men idag läser du förmodligen denna kod tyst i ditt huvud. 

Ambrosius av Milano

Enligt en del ”experter” på snabbläsning ska du inte läsa tyst för dig själv. De lär ut tekniker så att du ska läsa fortare än din hjärna. Problemet med det är att du tappar förståelse. Du kan inte förstå det du läser, om du läser fortare än din hjärna bearbetar texten.

En vanlig pappersbok är svårare att snabbläsa än en text på internet. Det är lätt att hamna i snabbläsande när du surfar på internets elektroniska www-vågor. Men precis som surfing flyter du på ytan. Du går aldrig djupt. Du hoppar vidare när det blir svårt. Att gå djupt tar tid. Det kräver viss ansträngning.

En del sätter som mål att läsa 100 böcker varje år. De kanske har läst att framgångsrika personer som Bill Gates läser 50 böcker per år, att Warren Buffet läser 500 sidor varje dag och att Elon Musk läste två böcker om dagen som tonåring. Men de läser för att förstå. Om målet är 100 böcker och metoden är snabbläsning, är det bara bortkastad tid. Det viktiga är ju att förstå böckerna och göra något av den kunskapen som Musk, Buffet och Gates. Om man bockar av böcker som antal lär man sig inget.

För att lära sig något av en bok är bästa tipset att stanna upp efter varje kapitel och försöka plocka ut kunskapen. Att stoppa in 100 böcker i hjärnan är mycket enklare än att plocka ut dem. Kunskap är en långsam process och snabbläsning en illusion.

Håll vikten och lär hela livet så förlänger du livet

En ny, ganska omfattande studie, visar att överviktiga personer minskar sin förväntade livslängd med två månader för varje extra kilo de lägger på sig. Å andra sidan ökar de sin förväntade livslängd med två månader för varje kilo de tappar.

Studien bygger på genetisk information från 600.000 personer tillsammans med deras föräldrars livslängd. Det torde bli kring 1,8 miljoner personer, varav större delen var döda, som var inblandade i studien. Eftersom människor delar hälften av sina gener med var och en av sina föräldrar kunde forskarna beräkna effekterna av olika gener på förväntad livslängd.

Det farligaste du kan göra.

Förutom övervikt såg man att rökning påverkade livslängden negativt och att människor som är öppna för nya upplevelser och gillar att lära sig saker kan förvänta sig att leva längre. Ett cigarettpaket per dag under en livstid tar sju år av den förväntade livslängden. Men de som slutar röka kan så småningom förvänta sig att leva lika länge som de som aldrig rökt. Så det är aldrig för sent att sluta röka. Forskarna såg också att lärande ökade livslängden med ett år för varje år som man studerar efter skolan. Att lära sig på äldre dar tyder ju på att man är intresserad av att vara med ett tag till.

Jag brukar varken gå upp eller ner i vikt. Däremot gillar jag att lära mig och jag är öppen för nya upplevelser. Så min förväntade livslängd borde ligga lite över snittet hoppas jag, men man kan aldrig veta.

Myelin och lärande

För att lära dig nya saker krävs att du repeterar så att nervceller och synapser stärks. Men det är troligtvis inte hela sanningen. På senare tid har forskare uppmärksammat myelinets viktiga roll när det gäller lärande. Myelin är ämne som mest består av fett och som isolerar nervtrådarna. I hjärnan bildas myelin av en cell som kallas oligodendrocyter (och av schwannceller i perifera nervsystemet). Oligodendrocyterna simmar runt som bläckfiskar och slingrar sig runt nervceller. När nervceller skickar en nervimpuls, är det samtidigt en signal till oligodendrocyterna att förbättra isoleringen och förbättra signalen.

Myelin.

I en studie på möss såg forskarna att nytt myelin måste skapas varje gång en vuxen mus lär sig en ny färdighet som att springa i krångliga hjul. De såg också att praktisk övning ledde till att antalet myelinproducerande oligodendrocyter ökade. Dessutom såg man att mössen behöll den nya färdigheten även efter att forskarna stängde av oligodendrocyterna. Det kanske betyder att om man väl lärt sig någonting i grunden som att cykla, då är den kunskapen myelinerad och robust.

Tyvärr har man flest oligodendrocyter som barn, sedan minskar de ganska kraftigt. Men de finns alltid kvar. Efter 50 har du fortfarande 5 procent kvar, vilket betyder att du kan lära dig nya motoriska och även intellektuella färdigheter.

Studien visar att träning ökar antalet oligodendrocyter. Det verkar logiskt. Cellerna och hjärnan anpassar sig till det du gör. Om du tränar för att lära dig någonting, behövs myelin för att förbättra inlärningen.

Ju äldre du blir, desto svårare är det att lära sig nya färdigheter. Men du kan alltid lära dig nytt. Det kräver dock att du lär dig på ett särskilt sätt. Först och främst bör du lägga ifrån sig mobilen, som jag skrev om nyligen. Mobilen fångar din uppmärksamhet eller du kanske tänker att du inte ska använda mobilen. I båda fallen tappar du fokus. Nervceller som inte borde vara aktiva är aktiva. Det gör myeliniseringen ineffektiv. Oligodendrocyterna rusar runt och försöker isolera alla möjliga kablar. Men om du lyckas fokusera och därmed bara använda de nervceller och nervfibrer som krävs för det du vill lära dig, då kommer oligodendrocyterna endast att isolera dem. De inblandade nervcellerna bildar en neural krets och en färdighet är inget att än en neural krets. Först går det långsamt, men i takt med att oligodendrocyterna lindar varv efter varv av myelin runt kretsen i hjärnan, blir signalerna både snabbare och mer exakta. Du lär dig och du blir skicklig.

Bloggen om allt möjligt
I min blogg på Runners World, Hjärnfysikbloggen, försöker jag fokusera på löpning. På den här mer privata bloggen skriver jag om allt möjligt. Idag blev det ett inlägg om myelin. Jag är intresserad av det mesta och kanske framgår det i Jesper Grips nyfikna podd som jag var med i förra veckan. Vi pratade bl a om vetenskap, kunskap och löpning. Podden finns här:

https://m.soundcloud.com/user-973136045/nr-14-samtal-med-johan-renstrom

Hjärnfysikbloggen: Hjärnan minns att du var en löpare

Har man nytta av det man gör som ung när man blir äldre? Hjärnan är ju som mest formbar när man är ung. Barn lär sig språk, matematik, simning och att spela fiol till synes utan ansträngning. Unga hjärnor reagerar starkt på olika former av stimulans.

Det man lär sig som ung och sedan använder ibland brukar finnas kvar. Jag var intresserad av historia som barn och det har jag nytta av idag då allt jag läser kan sorteras in i historiska fack. Men hur är det med löpning? Har man nytta av intervallerna man körde som tonåring? Har man en gång lärt sig gå, cykla och simma, kan man det. Det är motoriska ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Neuromyter och lärstilar

I en ny studie har en grupp amerikanska forskare tagit reda på hur lärare, allmänhet och studenter som har gått neurovetenskapliga utbildningar ser på olika neuromyter. Neuromyter är vanliga missuppfattningar om hjärnforskning, varav många avser lärande. Forskarna fann att det är vanligt att tro på dessa neuromyter och att utbildning i neurovetenskap till viss del bidrog till att minska dessa felaktiga föreställningar.

Men spelar det någon roll om människor tror på neuromyter? Ja, inte minst när det handlar om utbildning och lärare. Om man t ex tror att alla barn som har dyslexi läser bokstäver baklänges, vilket 59 procent av alla lärare i studien trodde, påverkar det såklart kvaliteten på den hjälp barnet får.

En av forskarna bakom studien, Kelly Macdonald vid University of Houston, hade tidigare jobbat som lärare och stötte på många neuromyter under sin lärarutbildning. För att ta reda på hur dessa neuromyter levde ute i samhället, gjorde hon tillsammans med andra forskare en onlineundersökning där lärare fick svara sant eller falskt om en rad påstående om vanliga neuromyter. De testade också allmänheten och personer som hade studerat neurovetenskap, för att se om kunskap om hjärnan påverkar tron på neuromyter.

Studien visade att tron på neuromyter är utbredd, men att utbildning och särskilt neurovetenskap, minskar tron på myter. Allmänheten trodde på 68 % av neuromyterna, lärarna på 56 % och av de som studerat neurovetenskap trodde 46 % på neuromyter.

De neuromyter som flest trodde på var:

• Myten om lärstilar, att individer lär sig bättre när de får information i sin föredragna inlärningsstil (taktil, auditiv eller visuell). 
• Mozart-effekten (att klassisk musik främjar inlärning). 
• Att dyslexiska barn ser bostäver baklänges. 
• Att vi använder 10 % av hjärnan. 
• Hur socker påverkar uppmärksamhet. 
• Att vi antingen använder den högra eller den vänstra hjärnhalvan. 

Vad kan man göra åt detta? Enligt lärare i min omgivning lär man (åtminstone för några år sedan)ut lärstilar på lärarhögskolorna. Det är där man måste börja. Ut med myterna, in med den beprövade vetenskapen. Varför har t ex myten om lärstilar ett sådant grepp om lärarna? Det vimlar av kurser och jag har själv blivit klassificerad på en kurs. Som tur var brydde jag mig inte om den diagnosen, men många barn får en etikett och tror att de lär sig bäst genom att lyssna eller genom att se. Kanske känns det bra att klassificera och att bli klassificerad? Lärstilar skapar ordning i kaos. Men det är en inbillad ordning. Det vetenskapliga stöder obefintligt.

Ut med lärstilar och in med hjärnorna
I ett upprop i The Guardian i våras uppmanade 30 framstående hjärnforskare och psykologer skolorna att kasta ut lärstilar. De skriver att lärstilar är ineffektivt, ett slöseri med resurser och eventuellt skadliga eftersom det kan påverka elevernas utveckling. Myten om olika lärstilar skadar särskilt lågpresterande elever. De får en etikett som förstärker deras identitet och de missar därmed den variation som kanske krävs för att de ska utvecklas.

Jag lär mig en del saker genom att läsa böcker, andra saker genom att göra, prata och höra. Ju fler sinnen, desto bättre knyts kunskapen samman. Lärstilar främjar ett statiskt tänkesätt, men nu vet vi hur viktigt det är med ett dynamiskt tänkesätt. Hur vi ser på oss själva och vår förmåga, påverkar hur vi lyckas i livet. 

Hjärnfysikbloggen: Peak - så blir du bäst

Det finns hur många böcker som helst som handlar om hur man blir bra, bättre och bäst. En del är bra, men de flesta är ganska intetsägande. De handlar ofta om någon som lyckats och som sedan ger tips om hur man följer han eller hennes väg till framgång. Men det finns bara en väg: hårt, fokuserat arbete. Det är den enda vägen till framgång. Det menar psykologen K. Anders Ericsson. Nyligen kom han ut med boken Peak: vetenskapen om att bli bättre på nästan allt.

Ericsson tror inte på medfödd potential eller på det som kallas ”talang”. Med stöd från de senaste decenniernas forskning om hjärnans plasticitet och sin egen forskning under de senaste 30 åren, riktar han i Peak in sig på människans förmåga att forma och skapa sin egen potential. Det finns såklart ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Din mobil gör dig dummare

Din förmåga att tänka minskar rejält om du har din mobil (en smartphone) inom räckhåll och det spelar ingen roll att mobilen är avstängd, visar en ny studie från McCombs Business School vid University of Texas i Austin.

Forskarna utförde experiment som innefattade nästan 800 mobilanvändare för att - för första gången - mäta hur bra vi människor är på att utföra och slutföra uppgifter när vi har en mobil inom räckhåll.

Mobilanvändarna satt först vid en dator och gjorde en serie test som krävde total koncentration. Testerna var inriktade på att mäta deltagarnas tillgängliga kognitiv kapacitet - det vill säga hjärnans förmåga att hålla och bearbeta data vid varje givet tillfälle. Innan deltagarna påbörjade testet placerades deras mobiler slumpmässigt på olika platser. Antingen låg mobilen på skrivbordet med skärmen nedåt, i fickan, i väskan eller i ett annat rum. Alla deltagare fick instruktioner att stänga av sina smarta mobiler.

Mobil i bilen är farligt och kanske blir man sämre på att köra bil bara genom att bära på en mobil.

Forskarna fann att de som hade sina telefoner i ett annat rum var betydligt bättre på att lösa uppgifter än de som hade sina mobiler på skrivbordet. De var också bättre än de som hade mobilerna i fickan eller i sin väska.

Experiment ett. Bild från studie.

Resultaten tyder på att blotta närvaron av en mobil reducerar den tillgängliga kognitiva kapaciteten, vilket försämrar hjärnans kognitiva funktion. Vi tror att vi är uppmärksamma och att vi fokuserar på den uppgift som vi har framför oss, men en mobil inom räckhåll gör att vi inte använder all den kapacitet som evolutionen byggt in i hjärnan. Forskarna ser en linjär trend som tyder på att ju närmare din mobil är, desto sämre är den tillgängliga kognitiva kapaciteten. Ditt medvetna tänker inte på din mobil, men just den processen - att inte tänka på någonting - använder en del av dina begränsade kognitiva resurser. Mobilen fungerar som ett kognitivt hjärnläckage. Den suger kraft från din hjärna som om mobilen vore en parasiterande kiselbaserad livsform.

I ett annat experiment undersökte forskarna hur en persons mobilberoende påverkade den kognitiva kapaciteten. Först uppskattades graden av beroende, sedan utförde deltagarna samma serie av datorbaserade tester och lade mobilen på samma ställen som i det första experimentet. I det här experimentet fick dock några av deltagarna instruktioner att stänga av sina mobiler.

Det visade sig att de som var mest beroende av sina mobiler fungerade sämre jämfört med sina mindre beroende kamrater, men bara när de hade sina mobiler intill sig på skrivbordet, i fickan eller i väskan. Mobilen i ett annat rum tycks alltså jämna ut skillnaderna mellan mobilberoende och inte så beroende mobilanvändare.

Det visade sig också att det inte spelade någon roll om mobilen var av eller på eller låg ner- eller uppvänd på skrivbordet. Det tycks alltså som en mobil inom syn- eller räckhåll minskar människors förmåga att fokusera och utföra uppgifter eftersom en del av hjärnan aktivt arbetar för att hämma impulsen att använda mobilen.

"It's not that participants were distracted because they were getting notifications on their phones," säger biträdande professor Adrian Ward i ett pressmeddelande. "The mere presence of their smartphone was enough to reduce their cognitive capacity."

Låt hjärnan vara ifred ibland
Mobilen är en otrolig hjälp. Du har all kunskap i världen tillgänglig i fickan. Du behöver inte använda hjärnan för att aktivt minnas (gubb-googla) eller för att hitta vägen eller ett hotell, det räcker med att fråga google eller Siri eller någon annan AI-algoritm. Algoritmerna från Silicon Valley tar gradvis över våra kognitiva uppgifter, men det är bra för dig att du använder hela din kapacitet ibland. Jag känner mig aldrig så smart och fri som då jag åkt iväg till stugan och glömt mobilen hemma. Jag tänker bättre och är inte lika distraherad. Jag undrar om jag kan sälja in en idé om en mobilfri dag i veckan under sommaren? Jag tror inte det. Jag får nog göra det själv. Fast jag vet inte om jag vill.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Barns brist på rörelse

De senaste veckorna har det kommit flera alarmerande rapporter om barns brist på rörelse. En del barn tränar och rör sig, men majoriteten rör sig inte alls. Låt barn vara barn, säger några. Ja, det skulle räcka alldeles utmärkt om det inte vore för att barns naturliga behov av att leka och röra sig sätts ur spel när det finns roligare alternativ. Nästan alla barn har spel och filmer på en armslängds avstånd. De har aldrig tråkigt.

Ny svensk forskning visar nu att fyraåringar spenderar ungefär hälften av sin vakna tid helt stillasittande och flickor rör sig mindre än pojkar. Bara 31 procent av alla fyraåringar når upp till WHO:s rekommendation om en timmes medelhård till hård fysisk aktivitet per dag.

”Det finns någon form av tro att fyraåringar är aktiva av naturen men vår data visar att det inte verkar vara så”, säger Daniel Berglind vid Karolinska Institutet i Solna i en intervju med svt.

Jag plockar ut fyra ...

Läs mer ...

Gnistan

För snart tio år sedan skrev Dr John Ratey boken Spark:The Revolutionary New Science of Education and the Brain, en bok om träning och lärande. I boken sammanställer Dr Ratey en rad fynd inom hjärnforskning, psykologi och pedagogik som visar att motion påverkar lärande, uppmärksamhet, minskar stress och ångest och saktar ner kognitiv nedgång i ålderdomen. Han tog även upp ny forskningen som visade att det bildas nya hjärnceller under hela livet och att motion är det bästa gödslet för dessa hjärnceller. Motion är viktigt. Det är ett kärnämne. Det är gnistan som håller lärandets eld levande.

Skolans kärnämnen
I dagens skola har eleverna i genomsnitt idrott och hälsa knappt två timmar i veckan och antalet timmar har minskat med 20 % för grundskolan respektive 40 % för gymnasiet sedan 90-talet. Det har varit en hård satsning på kärnämnen - matte och svenska - och dessa ämnen tar mer av tiden. Men det är inte bara matte och svenska som är kärnämnen. Enligt ny forskning ...

Läs mer ...

Varning för framtiden

Jag läste nyligen en artikel i DN om hur robotarna tar över journalistiken. De börjar med vädret, sedan tar datorerna över sporten och ekonomin. Snart gör de analysen också, och inte långt efter det får datorerna oss att gråta och skratta. När vi skapat en superintelligens kommer alla nya patent tas av datorer. I somras klarade en dator turingtestet, som tidigare ansågs som en barriär som skiljer datorer från människa. Utvecklingen är exponentiell och därför kan vi inte begripa hur fort det går. För de som dessutom inte förstår språket, är det ännu mer obegripligt. I skolan lär sig barnen svenska och engelska, men när de går ut skolan är många ändå analfabeter i en värld styrd av programspråk.

I en färsk föreläsning på Ted (video i slutet på inlägget) påstår Nick Boström att det inte är frågan om, utan när, datorerna överträffar människan. Vi måste redan nu rikta in tekniken så att människans och den artificiella intelligensens mål sammanfaller, menar han. Utvecklingen går mot en singularitet som den kusligt träffsäkra framtidsforskaren Ray Kurzweil förutsåg för över 20 år sedan.

Kurzweils förutsägelse från 1998 som fortfarande stämmer. En dator för 1000 dollar når snart mänskliga nivåer.

Det viktigaste språket
När du läser orden i denna mening behöver du inte tänka på grammatik eller innebörd. All tolkning sker automatiskt. Men tänk om du en gång vaknade och alla texter var på kinesiska. Du skulle inte klara dig särskilt bra. Faktum är att vi redan idag lever i en värld där majoriteten inte förstår det dominerande språket. Det handlar inte om kinesiska, utan om det digitala språket som i grund och botten består av ettor och nollor.

Ett av de vanligast språken är java. Ett program i java kan t ex se ut så här:

class HejApp
{
    public static void main(String[] args) 
   {
       System.out.println(”Hej!”);
   }
}

Dessa textrader kan verka lika otillgängliga som kinesiska, men det enda som händer när man kör detta program är att datorn säger: ”Hej!”. Människorna skriver ett programspråk med korrekt uppbyggda texter. Datorn gör om detta språk till ettor och nollor och gör det vi vill. Programmering är oerhört strikt, och därför också väldigt enkelt när man väl förstår alla regler. Med ord som ”class” och ”println”, förklarar man för datorn vad som ska göras och i vilken ordning saker ska göras. Bara genom att få datorn att skriva ”Hej”, får man en känsla av kontroll över datorn.

Det är fortfarande vi människor som har makten, men den håller på att glida ifrån oss. Vad händer om och när datorerna börjar programmera och reproducera sig själva? Ledande hjärnor som Stephen Hawking, Elon Musk, Steve Wozniak och Bill Gates, har alla på senare tid varnat för en utveckling där datorerna tar över sin egen utveckling och gör människan överflödig. Stephen Hawking anser att det är det största hotet för mänskligheten. Han var tidigt ute och varnade och några ansåg kanske att han blivit senil, men han är i själva verket långt före alla andra. Redan med iPhone 12 kommer mobilen ha mer beräkningskraft än en mänsklig hjärna. Några versioner senare - eftersom utvecklingen är exponentiell - kommer en mobil ha en beräkningskraft som motsvarar summan av alla mänskliga hjärnor. Vi lever i ett ganska bekymmersfritt mellanrum mellan en tid då kampen för att överleva styrde tillvaron och en framtid som den näst intelligentaste "livsformen". Vi har sociala hjärnor som vill tro att det som är nu är det normala och det som alltid gäller.

Det hänger på skolan
För 5000 år sedan fanns inga analfabeter, för det fanns inga texter att läsa. Sedan uppfanns kilskrift, hieroglyfer och alfabet, och i och med uppfinningen av boktryckarkonsten för 500 år sedan hamnade analfabeterna på efterkälken, eftersom de inte kunde förstå och ta del av ett samhälle styrt av texter. Genom att sätta barnen i skolor, fick människorna möjlighet att ta del av makten.

Precis som läs- och skrivkunnighet hjälpte människan överleva i en värld av texter, så kan programmering hjälpa människan överleva i en värld full av kod. Inte bara som krav för att få ett jobb, utan främst för att förstå och orientera sig i en värld styrd av programkod. Vi ägnar dagarna åt Facebook, Twitter, Spotify och Minecraft. Allt styrt av kod. Vi läser om hackers och om myndigheter och företag som spionerar på oss. Bakom allt detta ligger kod. Vi betalar lunchen med kod. Bilen styrs av kod. Kylskåp och tvättmaskin och filmen på TV - också kod. Redan efter att vi matat in några bokstäver vet Google vad vi letar efter, det är som om internet förutser vad vi gör och snart är det verkligen så.

Just nu är det en begränsad (mest en typ av män) del av befolkningen som använder och förstår kodspråket och de kanske har en annan syn på den superintelligens som utvecklas, jämfört med den okunniga majoriteten. Alla måste inte bli programmerare, men alla bör förstå att samhället bygger på kod precis som vi under de senaste århundradena behövde förstå ord och vad man kan göra med ord. Det kanske är större brist på folk som förstår kod, än på folk som kan programmera. Just nu råder brist på båda sorterna. Vi surfar på mobiler och internet, men bara en bråkdel förstår vad som händer under skalet.

Fem bilder på en robot. Vi ser också ganska osmakliga ut under skinnet.

Skolan släpar efter, och det råder brist på lärare som förstår kodspråken. Precis som man lär sig mänskliga språk i lärarutbildningen, borde därför alla blivande lärare lära sig ett kodspråk inte minst för att förstå det som händer med lärandet inom kort. Annars är risken stor att våra barn undervisas av analfabeter och att vi missar chansen att ta kontroll över den utveckling som Nick Boström varnar för i sin föreläsning på Ted. Det är svårt - och kanske omöjligt - att kontrollera och tämja något som är intelligentare än en själv. Jag tror som Boström att det krävs någon typ av gemensamma värderingar och integration mellan dator och människa. Jag tror Kurzweils version är den mest troliga, alltså en gradvis sammansmältning mellan människa och maskin och de som bäst förstår det som händer, kommer också klara sig bäst i denna symbios. Det sker redan idag. Alternativen är inte lika lockande. Någon kanske invänder att det bara är att dra ur sladden. Men vi är redan fast i ett känslomässigt och ekonomiskt beroendeförhållande och är det någon som på allvar tror att vi t ex kan stänga av internet?

Video: Vad händer när datorerna är smartare än oss.

Källor: DN, Språktidningen, kurzweilai.net/, SVD

De första 20 timmarna

Nu på fredag är författaren Malcolm Gladwell gäst i Skavlan. Gladwell är produktiv och kreativ och hans böcker bygger oftast på forskning inom socialvetenskap. Nyligen kom boken om David och Goliat som vänder upp och ner på synen på vem och vilka som egentligen är i underläge (Goliat hade aldrig en chans mot David). Den bok som fått störst genomslag är Outliers - the story of success från 2008. I den lanserar Gladwell regeln att det krävs 10 000 timmars fokuserad, avsiktlig träning för att bli expert. Det går nästan inte en dag utan att man läser eller hör någon som refererar till denna regel. Jag skrev nyligen att denna regel är en myt, för den bortser från individuell variation, genetisk forskning och sunt förnuft.

Malcolm Gladwell

Man hinner mer på 20 timmar än 10 000 timmar
Men visst kommer man väldigt långt på 10 000 timmar, förutsatt att man tränar koncentrerat och målinriktat. På 10 000 timmar hinner man gå en sträcka motsvarande omkretsen på jorden i maklig takt. De allra flesta har dock inte så mycket tid på sig och det är inte alla som bestämmer sig redan när de är 5-6 år att de vill bli bäst i världen, men lyckligtvis - för oss som missat chansen - vill man oftast bara bli hyfsat duktig på en sak och då klarar man sig med mycket färre timmar. Enligt författaren Josh Kaufmann, som undersökt detta, räcker det med att träna avsiktligt och koncentrerat i 20 timmar för att bli hyfsat duktig på någonting. Detta påstående bygger till stor del på en observation av människans inlärningskurva som ser ut så här:

I början lär vi oss snabbt nya saker, samtidigt som vi känner oss förvirrade och frustrerade. Det är naturligt och nödvändigt - utan förvirring och frustration kommer man ingenstans. Frustrationen beror på att det saknas kopplingar till tidigare kunskap eller erfarenheter i hjärnan. I takt med att vi lär oss och får erfarenhet börjar neuronerna i hjärnan signalera i allt effektivare mönster och slutligen kan vi ge oss själva återkoppling på vår egen träning och s a s förbättra oss själva, vilket minskar förvirringen och frustrationen samtidigt som inlärningskurvan planar ut. Efter omkring 20 timmar kan vi tillräckligt mycket för att slippa frustration och då känner vi oss också hyfsat bra. För att bli bättre än hyfsad krävs det lite mer, kanske 120 timmar. Kurvan planar ut och därför behövs det många timmar för att bli lite bättre än hyfsad och det krävs tusentals timmar för att bli bättre än bra. Självklart finns det en variation. För att bli en hyfsad löpare går det nog snabbare än 20 timmar. Nästan alla har sprungit eller simmat som barn, därför är det lättare att återaktivera den typen av latent kunskap.

Gitarrist på 20 timmar
Jag har tränat på gitarr 20 minuter per dag och jag brukar öva 5 dagar av 7 ungefär, så nu är jag uppe i 3 timmar. Jag fokuserar på de fyra ackorden: C, D, Em, G (man ska börja med det viktigaste). Fingertopparna är fortfarande veka. Det skorrar. Min tanke är att om jag klarar de där fyra ackorden perfekt så kan jag spela nästan alla låtar som gjorts de senaste decennierna. Se den roliga videon om fyra ackord med Axis Of Avesome om du inte sett den:



Den första timmen jag knäppte på gitarren kände jag mig som en värdelös idiot. Det gjorde ont i hjärnan när kugghjulen sakta vred sig därinne och kopplade ihop vänsterhandens fingrar med synintrycket av G, D, Em, C. Fingrarna ramlade omkull och trasslade in sig och jag var tvungen att följa dem med ögonen. Varje gång jag gjorde denna motoriska övning fyrade några neuroner i hjärnan av och eftersom "neurons that fire together wire together", kopplades de samman i nya mönster. Efter en timme (tre dagar) kunde fingrarna hoppa mellan strängarna som en gibbonapa i ett träd. Det skorrade nästan ingenting. Nästa steg blev att fokusera på högerhanden. Den hade bara hängt med som en förlamad lem längst ut på armen i början, men högerhanden ska bestämma rytmen, oftast 4/4-takt. Där är jag nu. Jag ska snart sätta mig och spela mina dagliga 20 minuter.

En regel om 20 timmar är en rejäl förenkling, men jag gillar den bättre än 10 000-regeln. Alla hinner med 20 timmar och alla kan testa regeln och om man misslyckas kan man testa något annat. 10 000-regeln kan man bara testa en gång och om man har fel gener så kommer man ändå inte att lyckas. På ett år jobbar man 1700 timmar, sover 2900 timmar (efter 4 år är man expert på att sova alltså) borstar tänderna i 24 timmar, mm. Kvar blir övrig tid på 1000 timmar och på den tiden hinner man i teorin bli hyfsad på 50 grejer på ett år. Ska man hårdra det så skulle man kanske kunna bli expert på en sak enligt 10 000-timmarsregeln, men hyfsad på 500 saker med 20-timmarsregeln. Fast all kunskap som man vill behålla måste praktiseras och repeteras och därför krymper i praktiken tiden för övning ju mer man kan. Jag tror dock alla skulle vilja bli hyfsade på 3-4 saker och då finns det all tid i världen. 3-4 saker motsvarar 60-80 timmar eller 10-15 minuter om dagen. Det är ingenting, kanske lika mycket tid som en genomsnittlig person tittar på reklam en kväll.

Jag har 7-8 saker på min backlogg - d v s saker jag vill lära mig just nu. Jag vill bl a lära mig crawla, spela gitarr och meditera. Jag har avverkat 9 crawllektioner à 45 min och 1 timme egen crawl. Det blir sammanlagt 8 timmar avsiktlig crawlträning. De kommande 12 timmarna kommer jag inte att lära mig lika mycket som de första 8, men efter det är jag hyfsad. Hoppas jag. Gitarrspelandet går framåt och jag har laddat ner en app - headspace - för meditation som verkar bra. Det är viktigt att träna kontinuerligt och inte tro att man kan träna en timme här och en timme där under hela året.

Jag är hyfsad
Jag är inte expert på någonting, men hyfsad på rätt mycket. Så regeln om 20 timmar tilltalar mig, det känns som att jag tillämpat nån slags variant av den hela livet. Jag är inte rädd för att framstå som korkad och jag gillar att vara frustrerad och förvirrad, för jag vet att jag lär mig som mest just då.

Nu har snön äntligen kommit, men typiskt nog har jag varit på konferens i Stockholm större delen av veckan och inte kunnat åka skidor. Å andra sidan kanske det var bra med lite vila och återhämtning, att lyssna på lite nya tankesätt (bl a en intressant föreläsning av Viktor Laszlo om framtida trender) och umgås med mina trevliga kollegor. Första dagen tillbaka på jobbet åkte jag och Anna upp på Södra berget under lunchen. Det var fina spår, men tyvärr bara den gamla vanliga slingan på 600 meter än så länge.

Det är mindre än en månad kvar till skidtävlingen Södra berget runt, så nu blir det intensiv skidträning. Jag ska även försöka springa åtminstone en eller två gånger i veckan och köra ett pass styrketräning. Men fokus är på skidåkning. Det blir extra fokus på grund av att tiden krympt ihop och alla träningsmil trängs ihop till några veckor i januari och februari. Det är bara 700 timmar kvar till Södra berget runt. På den tiden hinner jag kanske bli lite, lite bättre än bra, för jag tycker att jag redan är bättre än hyfsad på att åka skidor och så mycket bättre än så blir jag aldrig, även om jag skulle träna 10 000 timmar.

Löpare är bättre bilförare

När jag pluggade försökte jag förbättra koncentrationen med kaffe. Tack vare koffeinet kunde jag hålla mig vaken på natten och jag trodde jag fick några extra timmar till tentan. Det var ingen bra taktik. Jag tappade uppmärksamheten i takt med koffeinets halveringstid. Jag skulle ha sprungit istället, men då hade jag ingen aning om att motion förbättrade inlärningsförmågan. Det var mycket jag inte hade en aning om på den tiden, som att man har den fina sidan av gardinen inåt, inte ut mot gatan, haha. Nåväl, livet är en bra skola också. Jag lär mig saker hela tiden, som att man ska kolla var målgången ligger och att stavspetsar ska vara ordentligt fastskruvade på tävlingar. Jag är väl inte alltid tillräckligt uppmärksam.

Kaffe piggar upp. Dessutom får man äta hur mycket kaffe (innehåller 0 kalorier) som helst när man fastar.

Nu finns det massor av forskning som visar att fysisk träning ökar både koncentrationsförmåga och inlärning. I ett tidigare inlägg skrev jag om skolan i Naperville som för några år sedan började satsa på idrott för alla elever och som en följd av detta blev en av USA:s bästa skolor. Sedan dess har Naperville fått många efterföljare. Man kan bara hoppas att svenska beslutsfattare också fattar det (beslutet).

Tio minuter i taget
För att lära sig något måste man vara uppmärksam. Är man intresserad, är det lättare att vara uppmärksam. Det finns tillfällen i de flesta människors liv då något omskakande ägde rum som ökade vår uppmärksamhet (som 11 september) och brände in minnen i hjärnan så att vi minns det för evigt. Sen finns det också flera år av tid som bara försvunnit, eftersom man inte varit uppmärksam. Av mina tusentals resor till och från jobbet minns jag nästan ingenting.

Varje sekund signalerar miljontals neuroner i hjärnan, alla bär ett budskap och strävar efter att bli uppmärksammade. Vi är bara medvetna om ca 30 bitar av de miljontals bitar som varje sekund bombarderar vår hjärna. De budskap som vi fångar upp är kopplade till minne, intresse och medvetande (när du läser det här är du förmodligen inte medveten om hur din fot trycker mot golvet). Det som fångar vår uppmärksamhet styrs till stor del av minnet, eftersom vi använder våra erfarenheter för att förutsäga vad vi ska uppmärksamma. Men forskning tyder på att man bara orkar fokusera i ca tio minuter, sedan börjar tankarna vandra iväg på jakt efter något annat. Det har varit viktigt för att vi skulle överleva. Hjärnan måste hela tiden vara beredd och uppmärksam på omgivningen och en tiger eller en hona som inte rört sig på tio minuter är förmodligen inget att ödsla energi på.

Det är alltså viktiga tio minuter av uppmärksamhet och vi är olika bra på att klara det. Jag tror man tjänar en del på att dela upp sina studier i korta block. Att ta pauser. För optimal koncentration och uppmärksamhet är det som sagt dessutom bra att springa. Efter ett löppass minns man bättre; hjärnan producerar BDNF när man springer, vilket är kopplat till minne, lärande och till produktion av nya hjärnceller. Men det tycks också som om vältränade personer överhuvudtaget har bättre koncentration, vilket man i en ny studie visat beror på att både det centrala och det autonoma nervsystemet fungerar bättre.

Löpare orkar mer
I en ny spansk studie såg man att de som tränar är bättre på att upprätthålla uppmärksamheten (de reagerar snabbare på en slumpmässig yttre stimulans när de utför en monoton uppgift). Deras autonoma nervsystem verkar också fungera bättre när det handlar om kognitiv belastning under en längre tidsperiod.

I studien jämfördes den kognitiva kapaciteten för olika typer av uppmärksamhet. En testgrupp bestående av 14 inaktiva män och 14 fysiskt aktiva män ingick. Studien visade att den aktiva gruppen var bättre på att upprätthålla uppmärksamhet och de hade även snabbare reaktionstider. I övrigt såg man inga skillnader. Det mest intressanta resultatet var dock hur de kognitiva uppgifterna påverkade det autonoma nervsystemet på olika sätt (mätt genom förändringar i hjärtfrekvensens variabilitet). 

Y-axeln visar den genomsnittliga tiden i millisekunder mellan hjärtslag, så lägre värden indikerar högre hjärtfrekvens. De aktiva är de ljusare staplarna (de har lägre puls = högre staplar) och de inaktiva de mörka. Studien bestod av tre uppgifter som var och en tog tio minuter. Vad x-axeln visar är hur hjärtfrekvensen ändrades när personerna jobbade med uppgiften. "Block 1" är hjärtfrekvensen under den första tredjedelen av 10-minutersuppgiften, "Block 2" den andra tredjedelen och "Block 3" är den sista tredjedelen.

För de fysiskt aktiva (ljusa stapeln) kan man se en ytterst liten ökning i pulsen, medan man hos de inaktiva kan se en signifikant ökning av pulsen. Personer som är dåligt tränade får alltså ökad puls av att sitta och stirra på en skärm och trycka på en tangent när de ser något. Det beror inte på att tangenttryckningen kräver särskilt mycket fysisk ansträngning, utan på balansen mellan det parasympatiska (viloläge) och det sympatiska (kamp och flykt) nervsystemet. De vältränade personerna kan befinna sig i det parasympatiska viloläget under en längre tid med lägre puls, vilket ger en ökad förmåga att koncentrera sig.

Tidigare studier har visat att vältränade människor presterar bättre på kognitiva uppgifter och har ett bättre fungerade autonomt system. Denna studie tycks visa att det är nervsystemets förbättringar som delvis förklarar den förbättrade kognitiva förmågan. Diagrammet visar en skarp skillnad mellan tränade och otränade personer i hur hjärnan hanterar en enkel uppgift som endast kräver att sitta stilla och uppmärksamt under 10 minuter. Det verkar vara en ganska bra förmåga att ha. Löpare är kanske bättre lyssnare och bättre bilförare?

För övrigt
Nu på fredag ska jag springa jobbklassikern. Jag kom igång med löpningen efter skidsäsongen ganska bra, men ökade nog antalet intervallpass lite för fort för jag har haft känningar av och till i vänsterbenet. Den här veckan har jag cyklat istället, intensiva norska 4 x 4-intervaller (studie). Jag ska testa en temporunda innan fredag och jag hoppas benet känns ok. Jag känner ingenting när jag tar det lugnt, det är först när jag springer ner mot 4:00/km, dvs när jag springer med mycket kraft, som det börjar göra ont.

Jag har i alla fall gått ner i vikt den senaste månaden och det gör mig några sekunder snabbare. Jag trivs med min nygamla vikt på 75 kg. Jag vill inte gå ner mer och inte gå upp. Fast till vintern måste jag öka i vikt för att kunna trycka ner spannet på nya skidorna som är inställda på min gamla fetvikt 80 kg. Jag får väl bygga mer muskler i gymmet i jakten på mitt mål för bänkpress (som jag närmar mig genom att gå ner i vikt). Jag har beställt en bok om 5:2-fasta så att jag kan sammanställa den på en A4, d v s ett inlägg. Man ska inte behöva köpa en bok för något så enkelt som att fasta, tycker jag.