Jobba hårt in i det sista

En dag i somras låg jag i hängmattan och tittade på två silvertärnor som virvlade runt och dök i sjön. De kommer tillbaka år efter år. Under vintern lever de nära Sydpolen. De pendlar 1000 mil hit och dit. Under en livstid sägs de att de flyger omkring 2 miljoner kilometer. Det är 500 varv runt jorden. De dyker med samma dödsförakt när de är unga som gamla. De sliter hårt, ändå lever de i 30 år. Däggdjur - bortsett från fladdermöss - i samma storlek lever bara en tiondel så länge. Jag tror det är samma silvertärnor som jag såg för 10 eller 15 år sedan, men det är svårt att se hur gamla fåglar är. De ser pigga ut in i det sista. Men de inte bara ser pigga ut. De är pigga.

 

Silvertärna.

En studie från något år sedan visade att sillgrisslor lever ett aktivt liv i 30 år. Sedan dör de knall och fall. De visar få tecken på åldrande före döden. Sillgrisslor är ungefär som humlor - de borde inte kunna flyga, men de flyger ändå. De har högre energikostnad än alla andra fåglar och använder massor av energi för att flyga och dyka. Det borde ge en hög grad av oxidativ stress, vilket - enligt populära teorier om oxidativ stress - skadar celler och leder till åldrande. Men sillgrisslor tycks inte bli äldre. De kör hårt in i det sista. De skaffar nya ägg, kastar sig nerför stup och dyker ner till 200 meters djup. Sedan dör de. De ligger inte i någon säng den sista tiden. De flyger, dyker, parar sig frekvent och dör. En sillgrissla, som de kanadensiska forskarna kallar Wayne Gretzky, har fortplantat sig i närmare 20 säsonger. Det är lika länge som Gretzky spelade i NHL.

Sillgrisslor.

“Most of what we know about aging is from studies of short-lived round worms, fruit flies, mice, and chickens, but long-lived animals age differently. We need data from long-lived animals, and one good example is long-lived seabirds.”, säger studiens huvudförfattare Kyle Elliott, doktorand vid University of Manitoba.

Fåglar är både långlivade och uthålliga. Det hänger säkert ihop på flera sätt. 

Antiradikaler och fria oxidanter

För några år sedan skrevs det mycket om de nyttiga antioxidanterna som skyddade kroppen och om hur de farliga radikalerna slet sönder cellerna. Men fria radikaler är viktiga signalämnen. De kan visserligen orsaka skada, men det kan antioxidanter också göra. Det här blir ett av mina svårare inlägg, men ibland måste jag skriva om komplicerade saker (eller så kan man göra som mina kompisar som brukar läsa början och slutet av mina artiklar och hoppa över det vetenskapliga tramset däremellan).

I början på 2000-talet blev det populärt att äta antioxidanter på burk, trots att kroppen producerar egna antioxidanter och att vi dessutom får i oss antioxidanter via maten. Det var framför allt självskrivna hälsoprofeter som hävdade att det fanns onda, fria radikaler och goda antioxidanter. Det verkar ligga i den mänskliga naturen att dela upp naturen i ont och gott, men naturen bara är som den är - allt handlar i slutändan om att överleva.

Onda blå radikaler jagas av goda gröna antioxidanter med glada blodkroppar som ser på. Bilden fångar den tills nu rådande synen på radikaler och antioxidanter.

Fåglar är extremt uthålliga. De har effektiva lungor där luften går rakt igenom ett antal luftsäckar, inte in och ut i samma rör som hos oss. Deras ämnesomsättning är jämförbar med råttors, ändå lever de tio gånger längre. En ...


Läs mer ...