söndag 8 maj 2011

Allt finns i hjärnan

Känner mig nöjd och lite stolt över min prestation igår. Någonstans inom mig trodde jag nog att jag hade chans att komma under 1,45, vilket ger ett bättre startled i Stockholm Marathon. Jag hade tänkt den tanken om och om igen.

Idag gick jag på stumma ben. Egentligen skulle man väl fixat lite hemma idag, men solen sken och jag tog det väldigt lugnt. Jag orkade bara skriva det här inlägget och läsa lite i en bok. Mer orkade jag inte.

I natt drömde jag livliga drömmar, bl a att jag sprang uppför en backe som aldrig tog slut och ju högre jag kom, desto sandigare blev den. Backen blev en sanddyn och jag sjönk tillbaka för varje steg och kraften sögs ur mig och jag fick sand i munnen. Någon sprang förbi och sa något, men jag kunde inte svara med munnen full av sand. Jag var helt slut när jag vaknade. Drömmar kanske förmedlar något, men de handlar också om att minnen lagras. Loppet lärde mig massor som jag nu lagrar i hjärnan för en bättre prestation nästa gång. Genom att springa och genom att tänka att jag springer, blir min hjärna och mina muskler bättre på att springa.


Träna i huvudet - visualisering
Det kanske låter som ett märkligt påstående att en tanke kan föbrättra något så påtagligt som en rörelse, men det finns flera studier som visar detta. I ett experiment lät Guang Yue och Kelly Cole två grupper av försökspersoner genomföra en serie övningar under fyra veckor för att stärka deras fingermuskler. En grupp utförde övningarna, medan den andra gruppen tänkte att de utförde övningarna. Gruppen som utförde övningarn ökade styrkan med 30 %. Det märkliga var dock att gruppen som endast tänkte att de utförde övningen ökade sin fingerstyrka med hela 22 %. De nervceller som ansvarar för att koppla ihop sekvenser av instruktioner för rörelser aktiveras och förstärks både när man tänker och när man utför, vilket ger ökad styrka när musklerna kontraherar.

I ett annat test som utfördes av en australisk psykolog vid namn Alan Richardsson delades en grupp basketspelare in i tre grupper. En grupp fick träna tre olika kasttekniker 20 minuter om dagen. Den andra gruppen skulle tänka att de utförde samma sorts kast och den tredje gruppen gjorde ingenting alls. Det visade sig att gruppen som inte gjorde något alls inte heller förbättrade sig något, medan både gruppen som övat praktiskt och den som övat teoretiskt, föbättrade sina resultat ungefär lika mycket.

Ett tredje experiment, som beskrivs i boken The brain that changed itself, handlade om att lära sig spela en följd av noter på ett piano. En grupp praktiserade genom att spela sekvensen, och en annan grupp bara tänkte att de spelade. Efter fem dagar, med två timmars mental resp praktisk träning varje dag, hade de som bara inbillat sig att de spelade skapat lika stora förändringar i sina hjärnkartor som de som verkligen spelade. När de testade att spela var de som tränat mentalt så pass bra att de bara behövde en extra dags träning, d v s två timmar, för att prestera lika bra som de som tränat praktiskt. Så man måste inte släpa med sig pianot på semestern, det räcker bra med att spela luftpiano i skallen.




För hjärnan är det ingen stor skillnad att göra en sak och fantisera om samma sak. När vi tänker på något som t ex bokstvaven a, då aktiveras samma områden i hjärnan som om vi faktiskt sett bokstvaven a.


Ett litet test för den skeptiske
Om du är skeptisk kan du ju prova att föreställa dig att du skriver ditt namn med din dominanta hand. För mig tar det ungefär 4 sekunder att skriva mitt namn i hjärnan med högerhanden. Det tar ungeför lika lång tid att skriva mitt namn med den fysiska handen.

Försök nu göra samma sak med din ickedominanta hand. Det tar längre tid. För mig tog det 8 sekunder att skriva namnet i huvudet och 9 sekunder att skriva det fysiskt. Man kanske kan tycka att det borde gå lika fort. En fantasi är ju bara en fantasi och borde inte begränsas av den fysiska verkligheten. Ändå tar det längre tid om man verkligen föreställer sig att man skriver med sin ickedominanta hand. Samma hjärnkarta är involverad. Det är därför visualisering faktiskt fungerar.

Vikten av att förbereda sig
Innan specialstyrkan inom Navy Seals slog till mot Bin Laden hade de övat både mentalt och praktiskt. Ingen detalj lämnades åt slumpen. Så skulle jag också vilja angripa mitt mål. Helst skulle jag vilja springa hela banan först, men jag får nöja mig med att efterlikna så gott det går. Jag springer på asfalt och kör långpass nära maratontempo. Men det är viktigt att förbereda sig mentalt också.

Jag blundar och tänker på något jag vill uppnå. Jag vill klara Stockholm Marathon under 4 timmar. Jag ser mig springa i mål med ett leende. Det ökar min motivation. Jag tänker att jag ser fram mot loppet. Jag säger det med en röst som hörs i mitt huvud. Sen ser jag hur jag springer. Jag går igenom banan så detaljerat som möjligt och ser mig springa på vägarna med lätta ben och med ett brett leende. Sen springer jag jublande i mål. När det är dags om tre veckor har jag sprungit Stockholm Marathon flera gånger. Fast bara i huvudet. 

7 kommentarer:

  1. Här kommer ett sent grattis till ett prydligt personbästa från mig!! Det mentala är otroligt viktigt på maran när benen ska övertygas att fortsätta att springa den sista biten.

    Att inför den uppgiften ha laddat hjärnan med positiva bilder tror jag väldigt mycket på. Jag har gått i mål på marathon säkert hundra gånger nu fastän jag bra sprungit tre lopp!!

    SvaraRadera
  2. "Någonstans inom mig trodde jag nog att jag hade chans att komma under 1,45, vilket ger ett bättre startled i Stockholm Marathon."

    Vet du att just den tiden är någon slags brytpunkt i seedningen eller gissar du bara att det är så? Jag är intresserad då jag själv sprang halvmara på 1:44:20 i helgen och tidigare angett min LL30-tid (2:58:45) för seedning.

    Grattis till framgången förresten. Vi verkar vara ungefär jämnstarka just nu. Springer också min första mara i Stockholm i år.

    SvaraRadera
  3. Staffan: Tack. Jag ska läsa igenom din beskrivning ett par ggr. Det är viktigt med det mentala.

    SvaraRadera
  4. Peter: tack:) jag är inte helt säker. Kastade ut en fråga på bloggen för ett tag sedan om det stämde. Jag tolkade iaf det som 1,45 var en gräns.

    Kul att vi ligger jämsides. Vi kanske ses längs banan. Vilken tid siktar du på?

    SvaraRadera
  5. Absolut, peppa dig nu med allt positivt du kan komma på! Jag brukar förbereda med en lista med en massa positivtankar att tänka när det går trögt.

    Hur seedar man upp sig egentligen? Kan man göra det på plats när man hämtar nummerlappen, tro?

    SvaraRadera
  6. Jag har tränat mot 3:45 (5:20-tempo) hela året, men nu börjar jag tro på att gå ut i 5:10-tempo (ca 3:38).
    Jag höll medvetet 5:00-tempo på halvmaran utan att försöka maxa och kände mig oerhört stark hela vägen.

    SvaraRadera
  7. Petra: Ja det verkar som det räcker med en utskrift på resultatet man vill använda när man hämtar nummerlappen.

    Peter: Det låter bra. Jag googlade lite och enligt en sida var seedningsgränsen 1,50 på halvmara. Den klarade vi ju också båda två. Lycka till i sthlm:)

    SvaraRadera