Jag har aldrig bantat eller aldrig följt någon diet och jag var länge rätt ointresserad av mat och hälsa. Det var först när jag började träna som jag blev mer intresserad av vad jag åt och ett tag var jag väldigt renlärig. Numer ser jag mellan revbensspjällen och äter som den allätare människan är. Jag undviker en del, som transfetter, messmör och grisfötter. Jag gillar inte chips och jag värmer ogärna ett paket färdig mat. Annars äter jag i stort sett allt - mycket grönsaker och jag väljer oftast fisk framför kött.
En diet är på sätt och vis något att hålla i handen så att man inte tar en onödig chokladkaka. Det är en uppsättning regler om hur man ska leva sitt liv. I en studie för en tid sedan kom man fram till att alla dieter fungerar, d v s de gör att man går ner i vikt som ju oftast är syftet med en diet. Men vissa är förstås ohälsosammare än andra. Att äta enligt pulver-, twinkie - eller McDonaldsdieten leder till en viktnedgång eftersom man äter färre kalorier än man förbrukar. I filmen Super Size Me gick huvudpersonen upp eftersom han åt motsvarande kanske 5 000 kcal hamburgare per dag. Hade han ätit 5 000 kcal apelsiner hade han också vuxit i omfång. Om han istället ätit hamburgare motsvarande 1 500 kcal per dag hade han minskat i vikt. Men det håller självklart inte. Inte på lång sikt och en diet måste räcka lika länge som livet självt. Dessa extrema dieter leder till att man går ner i vikt och förbättrar en rad värden därför att viktnedgång ger samma fördelar som kalorirestriktion. Men man kan inte äta 1 500 kcal pizza ett helt liv, det ger brist på näring. Ett långt liv kan inte byggas med fett och socker.
Problemet med dieter är att de oftast är tillfälliga. De kräver så mycket viljestyrka att ingen klarar att hålla sig till dem någon längre tid. De flesta dieter och bantningstips dyker upp på våren när ångesten inför den lättklädda årstiden ökar. Dieterna är oftast tillfälliga och utlovar en snabb nedgång till sommaren. En del kanske också lyckas med det. En viljestark person kan leva på en grapefrukt och lite till i någon månad. Men sen, efter sommaren, är det inte lika lätt. Risken är stor att man går upp under vinterhalvåret och nästa vår blir det svårare att gå ned igen. Det blir svårare för varje gång. Varje bantningsförsök blir svårare ju fler gånger man bantat. Jojobantning fungerar inte p g a vår hjärna.
Hjärnans uppfattning om jämvikt
Ur hjärnans perspektiv är bantning en rubbning av en över tiden noga fastställd jämvikt. I ett område i hjärnan - hypothalamus - regleras en rad olika jämvikter, såsom sömn, temperatur och vikt. Om vi blir kalla ser hypothalmus till att öka värmen och om vi går ner i vikt ser hypothalamus till att spara på de kalorier den förfogar över och till nästa bantning stryker den på ytterligare ett fettlager för säkerhets skull. Efter en period av bantning är man därför extra sugen på en drypande pizza. De som går snabbt ner går också snabbt upp och dessutom lite till.
Även om vi inte bantar så finns det en svag tendens att hypothalmus flyttar upp vår jämvikt. En man äter i genomsnitt ca 900 000 kcal på ett år och förbrukar ungefär 896 000 kalorier, vilket ger en viktuppgång på drygt ett halvt kilo per år. Det är inte mycket på ett år men på tjugo år blir det en liten kula på magen. Det är bara 11 kalorier per dag, ungefär lika mycket som finns i ett potatischip. Hypothalamus räknar bara fel med en halv promille och det är därför en genomsnittlig fyrtioåring är omkring tio kilo tyngre än när han/hon var 20 år. Hjärnan räknar fel åt rätt håll, att gå ner ett halvt kilo per år är en större risk än att gå upp. Den tar det säkra före det osäkra, helt enkelt.
 |
| Mr Creasote ur filmen Meningen med livet. Det är väl ungefär 11 kalorier i en "wafer-thin mint". Maitre D: Oh sir! It's only a tiny little thin one. Mr Creosote: No. Fuck off - I'm full... Maitre D: Oh sir... it's only wafer thin. Mr Creosote: Look - I couldn't eat another thing. I'm absolutely stuffed. Bugger off. Maitre D: Oh sir, just... just one... Mr Creosote: Oh all right. Just one. Maitre D: Just the one, sir... voila... bon appetit... |
Istället för dieter och tillfälliga bantningskurer tror jag att man gradvis och tålmodigt ska ändra på sina vanor. En diet kräver mycket viljestyrka och det är krävande. Det är bättre att bokstavligen bit för bit ändra sin livsföring och inse att det inte handlar om en snabbfix, utan om att leva och äta rätt. Vad som är mat-rätt är självklart olika för olika personer. Om en person anser att en diet fungerar gör den förmodligen det, särskilt om han eller hon har följt den i flera år. För en annan person kanske samma diet är rena vansinnet. Människor är olika, ända ner till cellens metabolism och vad som fungerar för den ena kanske inte fungerar för den andra.
Det finns inte många studier som lever upp till vetenskapliga krav. Den diet som har studerats längst och har mest stöd är en livsföring som kan kallas medelhavsdieten. Den dieten baseras på hur folk levde på Kreta på 50-talet med mycket grönsaker, fisk, nötter och olivolja.
Diet betyder levnadssätt
Ordet diet kommer av det latinska ordet diaeta som betyder levnadssätt, med en urgammal indoeuropeisk rot gui som betyder leva, som även är roten till ord som bio- och zoo- (som i biologi och zoologi). Sedan tog romarna ordet diaeta från Medelhavet till Frankrike och efter normandernas invasion av England hamnade ordet i engelskan. Nästan tusen år senare lånade fantasilösa svenskar ordet från engelskan. Diet ligger nära latinets ord för dag - dies. Men det handlar inte om att leva från dag till dag utan att leva så hela tiden, hela livet. Det kanske är en av fördelarna med medelhavsdieten. Den är inte en konstruerad diet, utan ett sätt att leva och folk har ätit så i flera generationer.
Ett levnadssätt bygger på vanor
Vi bor inte vid Medelhavet och det finns lika många sätt att leva som det finns människor. Det är viktigt att skapa vanor som sedan sakta men säkert blir ett sätt att leva, en livsföring.
Några vanor som åtminstone fungerar på en person som mig själv:
- Laga mat själv på bra råvaror. Undvik processad, färdig mat.
- Väga sig regelbundet. Det är viktigt med återkoppling om man har en tendens att gå upp.
- Träna regelbundet. Det är en bra vana att börja med och ger kraft att klara mycket annat.
- Undvika tomma kalorier som godis, kakor och läsk. Det kräver viljestyrka att sluta med det och viljestyrkan är en begränsad resurs. Det är alltså inte så enkelt som man i allmänhet tror, särkilt inte om det är en djupt liggande vana sedan många år.
- Lägga om livet tillsammans med någon annan. Tillsammans blir man starkare. Det ger synergiska effekter, 1+1 blir 3.
- Aldrig banta. Bråka inte med hjärnan. Den vinner alltid.
Det är nog bra att införa en vana i taget. Oftast medför å andra sidan en vana en annan. När man börjar springa blir man mer medveten om vad man äter och att komma igång med träning både kräver och bygger upp viljestyrka som man har användning av. En livsstil bygger på vanor. En diet som innebär en livsstilsförändring är således att föredra, framför tillfälliga bantningskurer. Det finns många livsstilar och jag har en favorit som jag ska skriva mer om nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar