torsdag 15 december 2011

Friskvårdstimmens stund är slagen

Jag är bra på att utnyttja friskvårdstimmen. Man kan nog säga att jag överutnyttjar varje minut av den. Det är det många som gör - och inte gör. Det är de redan frälsta - såna som jag - som tränar den där timmen. De som verkligen skulle behöva lyfta häcken från stolen och gå ut och förflytta sig, bryr sig inte. De tittar på en som om man inte är riktigt klok och hävdar - mot bättre vetande - att motion är dumt, onödigt eller t o m livsfarligt. Det var samma sak när man gick i skolan. En del sprang med bollen, andra tittade på. Det var de duktiga som sprang och de fortsatte springa när de kom hem och det kanske är de som springer på friskvårdstimmen när de blir vuxna. 

Det går 60 friskvårdsminuter på en friskvårdstimme
Så frågan är om friskvårdstimmen har något värde? Det skulle den kunna ha, men den kanske är felkonstruerad. Mot bakgrund av upptäckter på senare tid är det kanske bättre med många små friskvårdsminuter, i stället för en enda stor, fet friskvårdstimme mitt i veckan. Vi har förvisso två fikapauser på en dag, men nyttan med dem äts nog upp av allt fikabröd. Det bästa vore ju både och, både en timme och många små mikropauser på ungefär 3-4 minuter per timme.

Ny forskning visar att mer träning lönar sig för företagen. I en svensk studie såg man att personer som fick 2 1/2 friskvårdstimmar ökade produktiviteten mer än de som inte tränade något alls. Ju mer, desto bättre, tycks det som. Men problemet är ju att de som inte vill träna en timme, knappast kommer att byta om 2-3 gånger i veckan. Bara det är en omställning för den otränade och det krävs en rad investeringar i nya kläder o s v. Steget är för stort. Jag tror avkastningen på hälsokapitalet är större på mikropauser. De kräver bara ombyte av ställning. Att resa sig upp klarar vem som helst.


Det tar några år innan ny kunskap tränger ner i folklagren och snart kanske dessa mikropauser är ett naturligt inslag i arbetslivet. Vi är många som tar dem utan att det märks. Man kan dölja dem genom att bära en pärm eller en bunt papper.


Förr eller senare når andelen mikropausare ett tröskelvärde så att de påverkar kontorslandskapen, vilket i sin tur får konsekvenser för landskapet och dess arbetsmiljö. Jag vill ha mikropauser, gåbord och gående möten och kanske personligt utformade arbetsplatser, istället för likformiga fyrkanter i en stor, lyhörd  rektangel. Vissa dagar hatar jag verkligen min arbetsmiljö.


Den nyss avlidne Steve Jobs krävde ofta gående möten när han skulle diskutera viktiga frågor öga mot öga. Han fick t o m Bill Gates med på ett sådant möte, vilket hade positiva effekter på deras affärer. Man tänker bättre när man går och man känner sig mer positivt inställd till det mesta. När man går är man på väg och att vara på väg är att ha ett mål och när man har ett mål, då frigör hjärnan serotonin så att man ska känna sig väl till mods och fortsätta sin vandring. Att gå är början på någon slags handling, som att börja spåra och jaga. De som inte gick hittade ingen mat och dog ut. Vi är ättlingar till de som gick och sprang.


Kreativ video
Allt jag någonsin skrivit i den här bloggen lyckas Dr. Mike Evans sammanfatta i en åtta minuter lång video som jag visar i slutet på inlägget. Kreativt och nyskapande sätt att presentera nya fakta med en liten twist på slutet. Se den!

De två senaste dagarna

Jag tog med mig skidorna till jobbet igår med förhoppningen att åka skidor på friskvårdstimmen. Men regnet och blåsten hade sedan sopat bort alla spår på Södra berget. Jag satte mig på en roddmaskin istället och rodde så att svetten lackade. 


På kvällen åt jag julbord och lyssnade på en fantastisk luciakör från Kapellsbergs musikskola. Det behövs lite ljus i mörkret. Det var nästan så jag fick tårar i ögonen. 

Idag hade jag inget hopp och inga skidor med mig. Jag var trött och seg på morgonen och kom sent till jobbet och jag var nog ingen solstråle direkt. Jag åkte hem tidigare också för ingenting fungerade ändå. Jag slängde ihop en godtagbar middag och sedan sprang jag 10 km genom kompakt mörker. Efter det kändes det bättre, men bra blir det inte förrän snön faller.

Titta och lyssna!

5 kommentarer:

  1. Hugger ett försök att falsifiera din djärva teori längst ned i första stycket: Jag tillhörde definitivt de minst sportiga i klassen. Hade vi kollat idag hade jag rimligen tillhört de sportigaste. Ett rent livsstilsbeslut, jag har inga mål och inte sprungit något lopp sen jag var 14 eller så...
    lh

    SvaraRadera
  2. Friskvårdstimme är ju kanon! Jag bara undrar..om mina kollegor inte använder sina, kan jag ta dem? :)

    SvaraRadera
  3. lh: Du har säkert mycket viljestyrka. Det är ganska många som kommer igång sent, men enklast är ju om man har det med sig från början. jag var inte heller särskilt sportig i skolan och inte särskilt smart.

    MagnusN: Fråga inte, ta bara. Det gör jag:)

    SvaraRadera
  4. Mina kollegor är ganska duktiga på att nyttja sin friskvårdstimme även om de flesta nöjer sig med en promenad, men allt är bättre än inget.
    Har lobbat för 2,5 timme i veckan sen jag läste om forskningsresultaten men utan framgång ;) kanske om 10 år eller så

    SvaraRadera
  5. En promenad är som sagt bättre än ingenting. Vi fick fart på ganska många genom att vara med i en stegräknartävling. Det var en riktigt bra firskvårdssatsning, även om det gick lite överstyr med tävlandet här och var.

    SvaraRadera