onsdag 23 mars 2011

Gamla vanor och nya vanor

Det tar kanske omkring två-tre månader att skapa en vana. Det beror förstås på vad det handlar om och hur mycket tid man lägger ner. Det gäller även träning. Har man tränat mycket tidigare finns vanan lagrad; det gäller bara att plocka fram den, ungefär som en gammal cykel i garaget som stått undangömd i flera år. När man väl sätter sig på cykeln vinglar man först till, men sedan trampar minnet i gamla cykelspår och man cyklar som om man aldrig någonsin slutat.

Ett av mina första inlägg handlade om att etablera en träningsvana. Att skapa en vana tar tid och består av ett antal steg. Jag beskrev det som ett kampsteg, ett beslutssteg, först därefter kom vanan och sedan lusten. Från början är det en kamp mellan gamla och nya vanor. När man passerat detta steg befinner man sig i en beslutsfas. Man bestämmer från dag till dag och fullföljer sitt beslut. Det är under beslutssteget som man kan etablera nya träningsvanor; allt hänger på vilka beslut man fattar. När man sedan kommer in i vanesteget är det inte långt till lust. Att träna blir lustfyllt.

Man blir sina vanor
Tankar är viktiga. Tankar blir ord och ord leder till handling och handlingarna blir så småningom vanemönster. Vanorna formar sedan vår personlighet och personligheten är det vi är - vårt öde. Man går mest på sin autopilot. Det är enklast och det frigör resurser. Hur man bemöter folk, sitter på stolen, frukostvanor, löprundan och hur man tar sig till jobbet. Det mesta går på rutin. En del vanor är bra, som att äta, träna och sova regelbundet. Andra vanor är mindre bra, som att ta en kvällsmacka eller sitta och surfa framför datorn alldeles för länge på kvällen. Sen finns det alla vanor däremellan. Om man skärskådar sitt liv så är det mesta man gör vanesaker. Ett sätt att göra livet lite mer oförutsägbart är att medvetet bryta dessa vardagsvanor. Därmed tränar man hjärnan lite extra. Det mår man knappast dåligt av, vare sig man är människa eller bi.

Senila bin
Att byta och bryta vanor hjälper kanske mot senilitet. Bin lever efter strikt arbetsfördelning, inrutat som hexagonerna inuti bikupan. Alla bin har varsin bisyssla. De äldre åker ut och letar mat, medan de yngre tar hand om larverna. När forskare i en ny studie testade binas minne fann man att de äldre hade sämre minne än de yngre, en del äldre bin uppvisade även tecken på senilitet. Människor och bin är därvidlag ganska lika. När forskarna sedan kastade om arbetsordningen så att de äldre bina stannade hemma med larverna uppvisade hälften av bina både förbättrat minne och förmåga att lära nytt. Binas vanor blev utmanade och det var bra för deras hjärnor. Hjärnans proteiner tycks här spela en viktig roll. När forskarna analyserade de förbättrade bihjärnorna jämfört med de som inte förbättrats fann de stora skillnader i nivån av åtta proteiner involverade i tillväxt, reparation och underhåll av hjärnceller. Flera av dessa proteiner finns även i människohjärnor. 



Inte lätt att bli gammal i ett bisamhälle med alla dessa snarlika hexagoner.
Kreativitet och vanor
Varje förändring börjar med ett steg. Det är bättre att ta många små steg istället för ett jättekliv. En del klarar även jätteklivet, de med järnvilja och självdisciplin. Men för de flesta fungerar det bättre med ett steg i taget. Då får man tid att försöka bli bekant med varje nytt trappsteg. Kanske kliva tillbaka för att sedan ta två kliv.

När vi försöker förändra en vana så aktiverar vi också flykt-kampbeteendet i den emotionella hjärnan. Det kan få oss att fly ifrån den nya vana som vi försöker grundlägga. Genom att ta små små steg, så stannar förändringen i den tänkande delen av hjärnan. Risken för att vi flyr från förändringen blir mindre.

Att anstränga hjärnan leder också till att man förlorar kilon. När forskare bad ett antal personer att göra något nytt varje dag - som att lyssna på en ny radiokanal - fann de att försökspersonerna gick ner i vikt. Kanske därför att man blir mer medveten när man överger gamla rutiner. Även om man nu inte skulle tappa vikt så är det bra att anstränga hjärnan, det är en slags hjärngympa som hjälper till att hålla hjärnan frisk och vital. Om man byter vanor och utmanar hjärnan, då kommer nya stigar att trampas upp i hjärnan.

De gamla vanorna försvinner inte. De finns kvar i hippocampus. Genom att skapa nya vanor får man s a s fler spår att välja. Du kan välja det gamla eller det nya och även hitta genvägar mellan dem. Genvägar är bra, särskilt de som ingen annan kommit på tidigare.


5 kommentarer:

  1. Ganska ofta kommer jag på enkla genvägar som inte funnits där på grund av att jag har varit förblindad av en vana. Man tenderar oftast att utesluta logisk tänkande när man har något inrutat. Man verkar inte reflektera över att man har gjort en sak på ett felaktigt eller onödigt sätt när det gäller vanor. Helt plötsligt är det någon som bryter mönstret och man får en möjlighet att tänka på ett nytt sätt:

    "Varför har jag inte gjort så tidigare?"

    Känns det igen?

    SvaraRadera
  2. Rätt intressant detta faktiskt! Och som vanligt välskrivet! Kanske jag själv skulle byta vanor oftare - jag vill ju tappa kilon :-)

    SvaraRadera
  3. Det är ju det som är härligt med semester och ledighet, plötsligt ser man allt lite klarare och får en överblick över sitt liv. Sen dröjer det bara ett par veckor i ekorrhjulet innan man går på rutin igen.
    Jag brukar försöka hålla kvar den där klarsynen ett tag genom att medvetet reflektera och göra aktiva val ett tag efter ledigheten.
    /Peter

    SvaraRadera
  4. Man har alltid ett val. Allt för ofta har vi en tendens att glömma detta och gör istället som vi alltid gjort.

    Vi blir duktiga på det vi gör, på gott och ont. Väljer vi ofta att inte träna, så blir vi duktiga på att inte träna...

    SvaraRadera
  5. John: ja det känns igen.

    Magnus: Tack:) Undrar om det gäller alla vanor. Som att byta favoritglass;)

    Peter: Ja, när man rusar runt är det svårt att tänka fritt. Man fastnar och sen har det blivit semester igen. Snart är det sommarsemester:)

    Nicklas: Precis, och tycker man att man är kass blir hjärnan mycket duktig på att tycka att man är kass. Lika bra att inbilla sig att man är rätt bra, eller hur:)

    SvaraRadera