Onda radikaler

Fria radikaler är atomer eller molekyler som har blivit av med en av sina elektroner och eftersom naturen alltid strävar efter jämvikt så försöker den fria radikalen återta en elektron från en näraliggande partikel. Den blir då i sin tur av med sin jämvikt och förvandlas i sin tur till en ny reaktiv radikal och en kedjereaktion som kan ge negativa hälsoeffekter skapas. Fria radikaler kan motverkas genom antioxidanter som säljs som kosttillskott, men de finns även naturligt i bl a färgrika frukter, bär och grönsaker.

I en ny studie från Karolinska institutet menar dock forskarna att föreställningen om att fria radikaler är genomgående farliga och ska motverkas är en myt. De har studerat fria radikalers roll i hjärtats fysiologi.

"Det är som vanligt att lagom är bäst. Under normala förhållanden fungerar fria radikaler som viktiga signaleringssubstanser, men mycket höga nivåer under lång tid kan leda till sjukdom, säger professor Håkan Westerblad, som har lett studien."

När kroppen utsätts för olika typer av stress stimulerar det sympatiska nervsystemet receptorer på hjärtmuskelcellernas yta. Detta leder till en rad förändringar inne i cellerna, bland annat fosforylering av proteiner, med resultatet att cellernas sammandragningar blir starkare och att hjärtat slår hårdare.

I studien visar forskarna att stimuleringen av receptorerna också leder till en ökad produktion av fria radikaler i cellernas mitokondrier, och att dessa bidrar till att stimulera sammandragningar i cellerna. När forskarna sedan utsatte cellerna för antioxidanter så försvann en stor del av den stimulerande effekten.

Det rådande budskapet
Detta resultat passar inte riktigt in i det "hälsoparadigm" som många profeter profiterat på under de senaste åren. Budskapet har varit att ju mer antioxidanter desto bättre. De fria radikalerna har utmålats som ondskefulla rövare som tar vad de kan och lämnar kroppen som ett utbränt vrak. Men så enkelt är det alltså inte. Kroppen är komplex, den är uppbyggd av biokemiska processer som utvecklats under flera miljarder år.

En mycket känd hälsoprofil påstod för något år sedan i ett TV-program att löpning över fem kilometer var farligt. Springer man mer än fem kilometer bildas fria radikaler och de motverkar nyttan av löpning, predikade han självsäkert. Därför sprang han aldrig mer än 5 km. Hälsan förstärktes upp till fem kilometers löpning och försämrades sedan. Långdistanslöpare borde alltså vara vrak, söndertrasade av härjande radikaler som slagit sönder cellerna i kroppen. Profeten hävdade att man högst ska springa 5 km och sedan äta massor av antioxidanter som hjälper kroppens hjälplösa immunförsvar. Ett försvar som fungerat i miljontals år skulle alltså falla sönder som Maginotlinjen efter en liten löptur. Hälsoprofeten var väldigt påläst inom sitt område, men detta påstående avslöjade en brist på bredd. Varför skulle en aktivitet - löpning - som gjort oss till människor vara skadlig för oss?

Ont och gott finns inte i naturen
Hälsoprofeten använde metaforer från mänskliga berättelser. Onda och goda finns det i sagor och myter och den typen av berättelser har hjälpt oss att förklara världen, gjort den begriplig och därmed hjälpt oss att överleva. Sagor och myter finns i alla kulturer och de visar tydliga gemensamma drag, eftersom att vara människa i grunden är väldigt lika. Men ont och gott är ont och gott i förhållande till seder människor emellan, det vi kallar moral. Att påstå att en molekyl är ond är som att säga att regnet är ondskefullt när det regnar. En molekyl, ett lejon eller en parasit som borrar sig genom de inre organen är varken ond eller god, de bara gör det de är programmerade att göra: att överleva. 

Onda eller goda radikaler?

Radikalerna klassas som onda och antioxidanterna som goda, därmed blir lösningen enkel. Bort med det onda och in med det goda. Ät antioxidanter, så mycket du kan. Köp dig frisk med piller. Men kroppen sammanfattas inte i ett piller. Det är inte så enkelt och därför bör man vara skeptisk mot profeter med enkla budskap. Den nya studien visar att antioxidanter och fria radikaler ingår i ett komplext sammanhang: vår kropp. Våra celler, som hanterat fria radikaler i miljontals år, har dessutom en egen uppsättning antioxidanter och de klarar av en löptur på 5 km och mer än så. Ju mer vi springer desto bättre blir cellernas försvar. De anpassar sig till den ansträngning vi utsätter dem för. Om de hela tiden badar i antioxidanter i form av piller så kanske de slumrar till och slutar anpassa sig. Vi ska nog inte utsätta oss för mer fria radikaler än nödvändigt, men en del av de fria radikaler vi bildar i cellerna ingår själva i försvaret av våra kroppar. De finns för att fullfölja en uppgift: att hjälpa oss att överleva.

Det är viktigt att skilja på berättelser och vetenskap. Båda är viktiga, men man måste vara noga med att undvika sammanblandningar. Kroppen är inte en berättelse, utan resultatet av en lång utveckling av misslyckanden, framgångar och kompromisser. Det är på sätt och vis också en berättelse, men det är en berättelse utan mål och mening och moral. Den bara är.