Rörelse och materia och en illusion

En ny illusion, som skapats av doktoranden Jordanien Suchow, visar hur svårt det är för våra hjärnor att uppfatta när rörliga objekt förändrar ljusstyrka, färg, storlek eller form. Illusionen kallas Silencing och visas nedan. Man ska titta på den lilla vita fläcken i mitten av ringen. Till en början är ringen orörlig och det är lätt att se att prickarna byter färg. Men när ringen börjar snurra, då tycks det som om prickarna slutar byta färg. Men i verkligheten förändras de förstås hela tiden. Det är bara att lyfta blicken från den vita fläcken och titta på en av prickarna isället så blir du övertygad om illusionen.

Hjärnan och rörelse
Det är inte viktigt att se förändring i något som rör sig i periferin. Det viktiga är att uppfatta själva rörelsen. Det kan vara en tiger som smyger på oss eller en fiende som lurar bakom en gardin. En sådan rörelse reagerar vi direkt på, såvida man inte har en skada i det område i hjärnan som tolkar rörelse. En kvinna med en hjärnskada i området som hanterar rörelse berättade att hon upplevde världen som en serie stillbilder. En bil kunde ena sekunden befinna sig långt bort för att nästa sekund vara helt nära. När hon fyllde en kaffekopp kunde ytan se frusen ut men plötsligt upptäckte hon att hela bordet var nedsölat med kaffe.


I normala hjärnor översätts hela tiden synintryck så att de blir till en behaglig kontinuerlig och sammanhängande upplevelse, ungefär som en film. I själva verket ser vi världen som en serie snabba bilder efter varandra, men det upplever vi inte. Genom att testa klockillusionen i ett tidigare inlägg kan man förvissa sig om att hjärnan ändrar på vår tidsuppfattning och på våra synintryck - allt för att göra den kaotiska världen någorlunda begriplig för oss.

Akilles och sköldpaddan
Rörelse och förändring har i alla tider fått filosofer att lägga pannan i djupa veck. Det som förändras kan inte vara detsamma, eftersom det är förändrat. Därmed måste all rörelse och förändring vara en illusion, ansåg en del filosofer. En av de stora filosofiska frågorna under antiken var om rörelse fanns överhuvudtaget. Det fanns två uppfattningar om verkligheten. Den ena sidan, företrädd av filosofen Herakleitos, ansåg att kosmos var i ett tillstånd av ständig förändring - allting flyter (panta rei) - och den andra sidan, ledd av Parmenides, ansåg att all förändring och rörelse var en illusion. En av Parmenides efterföljare - Zenon från Elea - försökte i en rad paradoxer leda i bevis att rörelse var illusion. Enligt en av Zenons paradoxer hinner aldrig den snabbe grekiska hjälten Akilles ifatt den långsamma sköldpaddan trots att Akilles springer tio gånger så fort. Om sköldpaddan får tio meters försprång så hinner den krypa iväg en meter när Akilles sprungit de tio metrarna. När Akilles sprungit nästa meter har sköldpaddan hunnit ytterligare 10 cm. När Akilles sprungit 10 cm så har sköldpaddan pinnat iväg 1 cm till. O s v, i oändlighet. 

Akilles och sköldpaddan

Akilles kommer aldrig ifatt. I verkligheten kommer han dock ifatt och därför måste verkligheten vara en illusion, ansåg Zenon. Dessa paradoxer gav grekerna huvudvärk.

En av Zenons paradoxer. Inget man ska dra upp på sin första dejt:)

Från atomer till Higgs partikel
Det skulle dröja nästan 2000 år innan paradoxen fick en matematisk lösning när matematikerna började laborera med gränsvärden. Men dessa matematiska verktyg saknades under antiken och några filosofer började spekulera om inte den uppenbart föränderliga tillvaron i sig bestod av oändligt små oföränderliga ting som de kallade atomer (som betyder odelbar). Atomteorin blev på sätt och vis en syntes av två oförenliga teorier om tillvarons natur och därmed upplöstes illusionen. Rörelse och förändring uppstod när dessa atomer kombinerades i nya sammansättningar. Verkligheten var på sätt och vis oföränderlig, men det var på en så djup nivå att den var otillgänglig för människans sinnen. Dessa atomister ansåg att allt från ljus till luft och människor bestod av oändligt små oföränderliga odelbara enheter och denna hypotes har varit oerhört fruktbar. Atomismen lever kvar ännu i denna dag då man - än så länge förgäves - söker efter materians innersta hårda odelbara kärna. Atomen visade sig bestå av elementarpartiklar och dessa bestod i sin tur av olika kvarkar och nu tror en del fysiker att allt egentligen är uppbyggt av små - nästan oändligt små - vibrerande strängar. 


I CERN har man byggt ett gigantiskt laboratorium där materia accelereras till otroliga hastigheter som krockar med varandra och i förintelsens skärvor och spår söker kärnfysikerna hitta svaret på den urgamla frågan om vad materia är.

Människan tar sig längre och längre in, vi kommer närmare och närmare. Jagar vi en över 2000 år gammal idé? Kommer man någonsin att fånga materians innersta - atomen - och ställa ut fyndet till allmän beskådan? Kanske, kanske inte. Jag tycker det lutar åt inte, men framtiden är å andra sidan lång, jättelååååång. Den som överlever får se.

Lite vetenskapshistoria
Alla greker gillade dock inte atomteorin. Den ansågs ogudaktig och spekulativ och den förde en tynande tillvaro fram till 1500-talet. Det var istället två andra kända grekiska filosofer, Platon och Aristoteles, som kom att dominera genom historien. De sa på lite olika sätt att bakom allt fanns former och idéer som i sig var oföränderliga och att verkligheten var en ofullständig avbild av detta sanna orörliga tillstånd. Genom att studera naturen, ansåg Aristoteles, kunde man ana de sanna formerna bakom den föränderliga naturen, medan Platon ansåg att de sanna idéerna kom till oss genom tänkande, via geometri och matematik. Den verklighet vi iakttog var som skuggor i förhållande till den verkliga världen, enligt Platon. Det var också ganska lätt för den katolska kyrkan att klä dessa idéer i kyrkliga termer, vilket gett Platon och Aristoteles ett mycket starkt inflytande. Jorden och kroppen var en ofullständig rörlig avbild av själen och det eviga och statiska himmelriket.

Dessa tre idéer - atomläran, den matematiska idéläran och den empiriska observationsläran - har styrt det vetenskapliga tänkandet i över två tusen år och har varit ett framgångsrikt koncept. Åtminstone om man som jag är ständigt nyfiken och vill veta hur saker och ting förhåller sig. Världen är inte en illusion, även om det är lätt att uppleva världen som en illusion när man manipulerar hjärnan, som i filmen ovan. Men världen är inte heller det vi upplever. Det beror på vilka sinnen vi har och vad vi gjorts känsliga för. En insekt, en katt och en människa upplever olika saker. Världen finns objektivt, men det är en lång bit kvar innan vi vet hur den är beskaffad egentligen. I slutändan kanske vi upptäcker att kosmos i själva verket är kaos.

Sitt inte och titta inte på TV

Bättre aktiv än passiv. Det slås fast i två nya intressanta forskarrapporter.

Forskarrapporten som fastslår att aktivitet är bra fann att personer som tränar uthållighet åldras med värdighet. Långa löppass öppnar upp stamceller i musklerna och ökar deras förmåga att föryngra sig med nya celler.

Muskler och skelett fungerar och åldras tillsammans. När forskarna undersökte råttor som sprang långa sträckor såg de att antalet stamceller ökade. Normelt sett brukar de minska med stigande ålder. Man fann att antalet stamceller ökade efter ett hårt träningspass 20 minuter om dagen under en 13-veckors period. De yngre råttorna fick en 20- till 35-procentig ökning av det genomsnittliga antalet stamceller per muskelfiber. De äldre råttorna uppvisade en 33- till 47-procentig ökning i antalet stamceller.

Uthållighetsträning ökade också de gamla råttornas "spontaneous locomotion". Åldrande brukar annars betyda färre spontana förflyttningar. Äldre personer brukar ofta bli sittande framför teven när de väl satt sig, vilket enligt den andra forskarrapporten riskerar att förkorta deras liv.

För mycket tv-tittande leder till hjärtproblem. Man skulle kunna tro att det beror på de dåliga tv-programmen, men det är själva sittandet framför en skärm som dödar. Det är också farligt att sitta framför datorn på sin lediga tid.

Det går an om man har nio liv

Faktum är att jämfört med den som spenderar mindre än två timmar per dag framför en bildskärm, löper den som tillbringar fyra timmar eller mer framför den 48 % ökad risk för dödsfall. För den som tillbringar två eller flera timmar per dag framför skärmen ökar risken för hjärtsjukdomar med ca 125 %. Dessa kopplingar såg man oberoende av traditionella riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, BMI, social klass och motion.

Hur hinner du med?
Jag får ibland frågan hur jag hinner träna så mycket och vad jag gjorde innan. Jag tycker att frågan är felställd. Jag tränar inte mycket. Jag tränar kanske 20-25 timmar i månaden, det blir 5-6 timmar i veckan, vilket är mindre än en timme om dagen. Det är inte mycket. Det är den tid en dålig tv-såpa tar och den både stjäl en timme och förkortar livet, enligt studien ovan. Och vad gjorde jag innan? Jag tror mycket tid gick till att slötitta på program som egentligen inte intresserade mig. Jag har bytt en timme i soffan mot en timme i skogen. Nu slötittar jag sällan, fast ibland är det skönt att koppla av och låta fjärrkontrollsgenen styra. Jag tror inte att jag kommer upp i den livsfarliga dosen två timmar om dagen, såvida man inte räknar in datortiden. Men är aktivt bloggande jämförbart med passivt tv-tittande? Jag tycker och tror inte det.

En rumpa på två ben
Vår största muskel - gluteus maximus - har vi utvecklat som motvikt när vi springer. Om vi inte hade en rumpa skulle vi trilla på näsan, för löpning är en serie kontrollerade fall framåt. När vi faller framåt i löpsteget så kontraherar gluteus maximus. När vi går är muskeln dock helt slapp (känn efter själv). Inget annat djur har en så stor skinkmuskel. Inte ens vår närmaste släkting schimpansen. De har en liten bakdel för de springer inte på två ben. De vaggar fram. Vår rumpa är gjord för att springa med, inte för att sitta på. Det kanske inte är tv-tittandet som är farligt, utan själva sittandet. Om vi gick på ett ett gåband två timmar om dagen framför en teve tror jag inte hälsan skulle ta skada. Därför tycker jag forskarna borde formulera om sin hypotes. Det är inte tv-tittande, utan tv-sittande som dödar oss i förtid.

Kaffe och trötthet

Jag har verkligen vridit på dygnet under den långa julledigheten. Igår morse kom jag nätt och jämnt upp ur sängen och jag var nog ganska fåordig på jobbet och när jag sa något blev det helt fel. Jag bara tänkte på hur skönt det skulle vara att sova.

I morse var det ännu svårare att stiga upp och jag kom sent till jobbet. Det är knappt jag orkar trycka ner tangenterna, känns det som. Ikväll ska jag lägga mig samma dag som jag steg upp. Det blir i så fall första gången i år. Om det lyckas.

Igår var det vilodag från träningen, men idag blev det ett litet skidpass när jag kom hem.

Kaffet ett nödvändigt gift just nu
Jag höll mig gående under dagen med kaffe. Jag är ingen stor kaffedrickare och jag får inte abstinens om jag avstår under en längre tid. Det blir högst 3-4 koppar om dagen, en på morgonen, 1-2 under dagen och en kopp efter middagen. Sällan efter klockan 8 på kvällen.

Koffein är ett insektsgift som en del växter utan skyddande hölje har utvecklat som skydd. Vi är större än insekter och klarar lite mer, dessutom blir vi ofta bara stimulerade av en liten dos gift. Koffeinet har normalt en halveringstid på ungefär 5 timmar (för gravida 9-11 timmar) och det påverkar hur pigga vi känner oss. Just nu skulle jag inte klara mig utan eftermiddagskoppen. Just nu har jag har ett stort sömnunderskott.

Varför blir vi pigga av kaffe? 
Adenosin, en av byggstenarna i ATP – kroppens energibärare - ackumuleras i hjärnan när man är vaken. Adenosin fäster vid speciella receptorer på hjärncellernas yta och "säger åt" cellerna att de är trötta. Blodtryck och puls sjunker, för att förhindra att cellerna överhettas och för att motverka härdsmälta i kärnan.

För en hjärncell ser koffein ut som adenosin och därför kan koffeinet binda till adenosinreceptorer på nervcellen, men till skillnad från adensosin saktar inte koffeinet ner hjärncellens aktivitet. När koffeinet bundit till adenosinreceptorerna förhindrar det istället adenosinets tröttsamma effekt, vilket ökar hjärnaktiviteten och man känner sig mindre sömnig. Koffeinet kan sägas gömma adenosinet för hjärnan och lura hjärnan att den inte är trött. Hypofysen tolkar den ökade hjärnaktiviteten som stress och släpper ut hormoner som ser till att binjurarna producerar adrenalin - "kamp eller flykt-hormonet" - pulsen ökar, pupillerna vidgas, musklerna spänns och glukos väller ut i blodådrorna. Även dopamin frigörs, så att man känner sig väl till mods.

Vid kroniskt kaffedrickande ökar cellerna antalet adenosinreceptorer, vilket medför att man blir mer tolerant mot koffein, detta sker dock endast till en viss gräns (i en studie påstod forskarna t o m att den uppiggande effekten för vana kaffedrickare snarare handlar om psykologi än om en faktisk effekt). Om man plötsligt upphör med sitt dagliga inmundigande av kaffe finns alltså ett jättelikt överflöd av adenosinreceptorer, vilka, då inget koffein finns som blockerar dem, suger åt sig massor av adenosin och därmed drabbas man av trötthet och huvudvärk då adenosinet kan verka helt hämningslöst.

Den livsviktiga sömnen
En negativ effekt av kaffet är att det kan påverka den livsviktiga djupsömnen. Har man druckit 200 mg koffein kl 18, då har man fortfarande 100 mg kvar kl 23. Under natten paralyserar hjärnan kroppen - försätter den i viloläge - så att hjärnan kan ta emot uppdateringar från kroppens alla hörn och bearbeta dem och göra dem till minnen. Utan sömn är det därför svårt att lära sig nya saker. Vill jag bli bra på att springa måste jag också sova bra. Det är inte bortkastad tid, utan underhålls- och uppdateringstid. Dessutom har forskare nu konstaterat - det alla redan visste - att man blir snyggare av god sömn. Men det är inte så vikigt. Det viktigaste är att bli bättre på det man ägnar tid åt att förkovra sig inom.

Positiva effekter av kaffe
Koffein har en rad positiva träningeffekter. Det tycks fördröja trötthet och minska nedbrytningen av glykogen i musklerna så att man orkar springa längre. Koffein verkar även ge ökad smärttålighet och göra att man blir mer alert. För att få en effekt bör dosen vara mellan 3-6 mg/kg, vilket motsvarar 1-2 koppar kaffe.

Jag vet att en del skidåkare dricker en blandning av ljummet kaffe och coca cola. Det låter vämjeligt men det kanske ger bra effekt.

De olika studierna av koffeinets effekter ledde till att den olympiska kommittén placerade koffein på dopinglistan fram till år 2004. En idrottare som hade mer 600-800 mg koffein i kroppen, motsvarande 4-7 koppar under 30 minuter, blev diskvalificerad. Nu är koffein tillåtet av olika skäl (bl a för att olika individer reagerar olika och att för mycket koffein kan ha negativa effekter), men koffein finns på en lista som följs noga.

Kaffedrickande lär också vara kopplat till en rad hälsoeffekter, inte minst när det gäller Alzheimer. Men det rör sig om måttliga mängder. Omkring 2-4 koppar om dagen.

Negativa effekter av kaffe
Koffein är ett gift och för mycket gift är aldrig bra. Eftersom kroppen vänjer sig vid koffein, krävs det också allt mer koffein för att få samma effekt.

Den gyllene medelvägen
Det bästa är att göra saker med måtta. Måttlighet är en dygd, men inte när det gäller antalet tillryggalagda kilometer. Nu är jag uppe i 460.

Koffein absorberas snabbt och når maxnivå i blodet efter 45 minuter. Jag tycker att man blir piggare nästan direkt man dricker kaffet och det är nog en psykologisk effekt, eller så finns det någon direktlänk från receptorer i munnen till hjärnan, som man vet att det finns för socker. Dricker man sportdryck ger det direkt nya krafter, långt innan energin absorberats. Man behöver inte ens svälja sportdrycken, det räcker med att skölja runt den i munnen. Om man har långt kvar måste man självklart svälja, men i slutet av ett lopp så kan man antingen svälja eller skölja eftersom det ger samma effekt. Huvudsaken att hjärnan tror att den ska få ny energi.

Hitta ansiktet bland kaffebönorna. Ganska lätt när man väl hittat honom, vilket inte är så lätt.

Nitrat och rödbetsjuice igen

Det kommer allt fler forskarrapporter som uppmärksammar rödbetsjuicens egenskaper. Men det är inte rödbetsjuicen i sig som är nyttig, det är nitraterna i den. Nitraterna ger rödbetsjuicen dess bittra smak. Bittert är naturens signal om att något är giftigt, men gift i lagom mängd kanske är bra. Åtminstone om man vill springa långt eller om man har problem med blodtrycket. Men det är svårt att få barn att tömma giftbägare.

Varför barn inte äter spenat
Nitrat är en oorganisk kväveform (NO3-) som är lättlöslig i vatten och nitrat finns i mark och vatten. Alla växter behöver kväve och några använder kvävet i nitrat för att bilda aminosyror som sedan kan sättas samman till viktiga proteiner och enzymer. Några växter som innehåller mycket nitrat är rödbetor, spenat, mangold, ruccola, fänkål och grönsallad. Nitrat är både giftigt och nyttigt. Ett märkligt faktum är att den vanliga rekommendationen att man ska äta fem portioner grönt per dag leder till att man får i sig mer nitrat än det som WHO anser vara gränsen för intag av nitrat, 3,7 mg per kilo kropp. Nitrat var tidigare en skurk i hälsosammanhang, WHO kanske får omvärdera rekommendationerna.

Karl-Alfred försökte lura i  barnen spenat

Det är förmodligen den giftiga, bittra smaken som gör små barn - som är känsligare för bitter smak - skeptiska inför grönsaker. Enligt näringsforskaren Jane Wardle som gjort tvillingstudier är detta genetiskt och ganska vanligt förekommande och genen för denna typ av neofobi aktiveras i 2-3 årsåldern - den ålder då de på några sekunder kan försvinna utom synhåll och under den tiden även stoppa i sig ett och annat. Det är en naturlig skyddsmekanism. Tillståndet är för det mesta övergående och redan i femårsåldern börjar barnen kunna äta spenat och broccoli, men inte alla. Enligt Wardle ska man dock inte ge upp eftersom det är ett tillstånd som kan övervinnas.

Det är nitraten som gör det
I en rapport för något år sedan visade forskare från universitetet i Exeter att en grupp som drack en halvliter rödbetsjuice om dagen ökade sin uthållighet med 16 %. De orkade cykla i 11,25 minuter, vilket var 92 sekunder längre än kontrollgruppen som drack svartvinbärssaft.

I en kommande studie har nu samma grupp forskare lyckats förbättra kvaliteten på forskningen genom att filtrera bort nitrat ur rödbetsjuicen. Forskarna misstänker att det är nitrat som ger positiva effekter och genom att filtrera nitrat kunde man ge försökspersonerna två typer av rödbetsjuice: en med nitrat och en utan. Juicen som innehöll nitrat sänkte blodtryck och förbättrade uthålligheten i olika tester, både när det gällde hög- och lågintensiv träning. Redan efter fyra dagar sjönk energikostnaden för promenader med hjälp av en halvliter rödbetsjuice. Resultatet stöder hypotesen att det är nitrat som minskar på syrekostnaden, d v s att man förbrukar mindre energi när man driver kroppen framåt med hjälp av muskler. Man får mer kväveoxid i kroppen, som är en biprodukt av nitrat, tror forskarna. Kväveoxiden vidgar blodkärlen. Exakt hur det fungerar återstår dock att förklara.

En som testat rödbetsjuicedieten
När långdistanslöparen Chris Carver sprang ett ultra-marathon 2009 där man skulle springa så långt som möjligt på 24 timmar, sprang han 225 kilometer. Fast besluten att förbättra detta resultat i år spetsade Carver sitt träningsprogram med rödbetsjuice. En vecka före tävlingen drack han juice varje dag. Resultatet var över förväntan. Carver vann loppet och sprang 238 kilometer på 24 timmar, vilket var hela 13 kilometer mer än året innan. Carver tränade lika mycket, det enda som skilde var juicen. Carver var själv övertygad om att det var rödbetornas förtjänst. Antingen sprang han bättre p g a att han var fulltankad med nitrat, eller så trodde Carvers hjärna att han var bättre än han var p g a rödbetsjuicen och tillät honom springa närmare sin fysiologiska gräns. Det troligaste är väl att det var en kombination av båda den fysiska och den psykiska effekten.

"The only thing different I did this year was to make beet juice"

Slutsatser
För att få effekt bör man dricka juicen under minst en vecka och man ska dricka några timmar före träningen. Det fungerar lika bra med rödbetor eller sallad, men det kan vara svårt att komma upp i samma mängd genom att gnaga i sig nitrat. Det är enklast att dricka. Tyvärr smakar nitrat bävergäll, men potentiella effekter kan nog få oss att svälja en hel del. Jag lade ut ett någorlunda drickbart recept i ett tidigare inlägg här. Själv ska jag ta det i samband med ett seedningslopp till att börja med. Att regelbundet hälla i sig en halvliter rödbetsjuice är knappast att rekommendera och kan leda till magproblem och andra biverkningar. Det får bli punktinsatser, först måste jag testa hur det fungerar för mig. Återkommer med rapport om det om en månad.

Andra inlägg om rödbetsjuice:
Rödbetsjuice och uthållighet (nytt)
Snabbare med rödbetsjuice
Skidåkning och rödbetsjuice
Rödbetsjuice och barfotalöpning och hjärnsköljning
Allt du vill veta om rödbetsjuice
Kväveoxid - kroppens gas

Snö, kaos och fjärilsvingar

Snön vräker ner dag efter dag och jag läser att vi har mest snö i landet just nu. Jag skottar och skyfflar och bygger upp ett berg av snö. Sedan går jag in, gör lite av varje, tittar ut på snön som fortsätter yra. Snön driver in, den ligger decimeterdjup och jag måste skotta igen. Jag håller snön stången, men det krävs hårt arbete. Snöskottare håller bara ställningarna. Vi kommer ingen vart.

Myten om Sisyfos
Att skotta snö är ett sisyfosarbete. Sisyfos är den gestalt i den grekiska mytologin som gudarna bestraffade genom att tvinga honom att rulla ett stort stenblock uppför en backe i dödsriket Hades. Skulle han lyckas knuffa stenblocket uppför berget blir han befriad ur dödsriket, men varje gång han närmar sig toppen snubblar han till och stenblocket rullar ner igen. Sisyfos måste börja om. Igen och igen. I all oändlighet. Det är så det känns att skotta snö. Man börjar om igen och igen. Det är i alla fall en tröst att vintern inte varar en oändlighet.

En metafor för livet och för snöskottning

Och det är åtminstone inte lika jobbigt att skotta snö som förr. Jag kan köra på för fullt, medan grannarna tar ganska långa återhämtningspauser och betrakter snön som faller, tittar på det som återstår och suckar djupt. Jag har skottat upp ett ordentligt snöberg och måste ta sats och springa upp med snösläden. Pulsen är ganska hög, musklerna jobbar och jag blir svettig. Svett är ett kvitto på att jag förbrukar energi, på att musklerna arbetar. Det blev ingen löpning och ingen skidåkning, det blev en snöskottardag. Jag förde in snöskottningen i träningsdagboken. Jag körde så hårt att jag kommer att känna av det imorgon.

Kaos, fjärilar och väder
Den här vintern är den snörikaste på länge. SMHIs prognoser har gång på gång utlovat sol och 5 grader kallt, men när den utlovade tidpunkten infaller så både snöar det och är 15 grader kallt. Prognoserna går inte att lita på. De stämmer aldrig. En prognos är alltid felaktig och det gäller särskilt väderprognoser. Endagsprognoser är någorlunda korrekta, men sedan sjunker sannolikheten dramatiskt att prognosen slår in. Femdygnsprognoser är i stort sett värdelösa, även om de blivit bättre och bättre. Meteorologerna har det inte lätt. De måste behärska kaos.

Det var lättare förr - före kaos

Väder är i princip omöjligt att förutsäga på grund av att små förändringar i luftströmmarna påverkar hela vädret. Det kan räcka med en fjärils vingslag, vilket ger upphov till små luftströmmar som i förlängningen, genom konvektionsströmmarnas rekursiva egenskaper, ger stora skillnader i vädret någon helt annanstans. Det är det som Edward Norton Lorenz benämnde fjärilseffekten. Ingen meteorolog kan ha koll på alla luftmolekylers postion och rörelse på samma gång och därför kommar vi aldrig att få sanna väderprognoser. Tyvärr. Men de kan bli bättre. Just nu står det att det är klart och fint här på favoritsajten yr.no, men det snöar faktiskt. Den bästa prognosen kanske är att titta ut och anta att det kommer att se likadant ut ett tag till.

Lorenz attraktor Källa: Wikipedia

Bilden ovan som liknar just en fjäril är den grafiska representationen av de matematiska ekvationssysten som fick meteorologerna att förstå att de aldrig skulle kunna förutsäga vädret exakt. Den kallas Lorenz attraktor efter upptäckaren Edward Norton Lorenz. Lorenz var tveksam till linjära statistiska modeller för att beskriva väderfenomen och sökte efter ickelinjära modeller för dessa, något han upptäckte av misstag 1961. Därmed lade han grunden för kaosforskningen.

Vad väger ett kilo snö?
Vad väger snö? En liter vatten väger (och definierade ursprungligen) ett kg. Men en liter snö? Enligt beräkningar utförda av SMHI, som inte alltid är utlämnade till kaos, så väger ett kg blöt nysnö mellan 1-2 hg per liter, vilket gör 100-200 kg per kubikmeter. Det blir ganska många kg som jag fraktat runt idag. Tidigare i år har det varit mest fluffig nysnö och den väger högst 30 gram per liter, alltså ynka 30 kg per kubikmeter.

Snö är olika, vilket samerna vet. Därför kan man inte säga vad snö väger. Det beror på om det är njáhtso eller habllek, blöt eller torr snö.

SMHI:s beräkningar:
Snötyp                                              kg/m3
Mycket fluffig nysnö                             < 30
Nyfallen torr nysnö                              30-100
Våt nysnö                                          100-200
Vindpackad snö                                   200
Packad senvintersnö                            200-300
Vårsnö under avsmältningens slutskede  400


Källor:
James Gleick, Kaos
SMHI

Alkohol och löpning

Jag drack några glas rödvin under nyårskvällen och skålade in nyåret med cider. Det är sällan man tappar kontrollen numer. Jag vill inte förlora träningsdagar och att vara bakfull är nog ett av de tråkigaste "frivilliga" tillstånd som finns. Att vara bakfull är att vara förgiftad och utsatt för allehanda nedbrytande krafter. Alkoholen, dvs etanolen, är inte särskilt giftig, däremot är etanolens nedbrytningsprodukt acetaldehyd (etanal) mycket giftig, omkring 30 gånger giftigare än alkohol. Men några glas rödvin är väl knappast något problem, eller?

Alkoholens effekter
Hur ser hjärnan på att man häller i sig något som i stora doser är direkt skadligt? Man kan säga att den får skylla sig själv, det är ju hjärnan som väljer, häller och sväljer. När alkoholen väl finns i kroppen då sätter hjärnan genast igång med att bryta ned alkoholen. Kroppen sätts i alarmberedskap och en del mindre viktiga saker får vänta tills alkoholen har brutits ner till mer harmlösa substanser. Det är vid nedbrytningen som giftiga ämnen, som acetaldehyd, kan ackumuleras, vilket leder till störningar i cellernas grundläggande funktioner. Etanolen hämmar även produktionen av tillväxtfaktorn IGF-1 (insulin like growth factor), vilket påverkar muskeluppbyggnad och fettförbränning. Det är en nackdel om man ägnar sig åt träning och vill att musklerna ska anpassa sig till den belastning man utsätter dem för.

Proteinsyntes
Träning är adaption, men denna anpassning blir inte lika bra om verktygen för detta är upptagen med annat. Ett viktigt verktyg för adaption är proteinsyntes, 
d v s den process i cellen där DNA i flera steg översätts till aminosyror som sedan sätts samman till olika proteiner - kroppens byggstenar. Flera studier har visat att proteinsyntes minskar med mellan 15-30 % vid hög alkoholkonsumtion. Efter en riktig fylla kan proteinsyntesen vara nedsatt länge, kanske så länge som 48 timmar. Då är det ingen idé att träna för att förbättra kroppens fysiologiska anpassning. Eventuell träning torde endast bryta ned utan efterföljande uppbyggnad eftersom det inte finns något att bygga med.

I inlägget om ATP framgick det att NADH är ett viktigt enzym - det bildas i citronsyracykeln och bär vätejonerna (H) som i slutändan producerar energi i form av ATP. NADH är detsamma som vitamin B3 (niacin). När alkoholen bryts ned i ett antal steg oxideras etanolen till koldioxid och vatten och i detta arbete används mycket NAD. Därmed finns det inget NAD över till den vanliga energitillverkningen av fett och kolhydrater. Etanolen tränger sig före i kön, vilket medför att blodsockret sjunker och man blir hungrig.

Efter för mycket sprit kan man gå in i väggen av olika anledningar, och när inte metabolismen fungerar som den ska då måste man förlita sig på sina glykogenlager. Har man långt hem är risken stor att man vinglar in i väggen. Det beror på hur bra man kolhydratladdat innan festen.

Alkohol innehåller 7 kcal per gram, d v s mitt emellan kolhydrater (4 kcal) och fett (9 kcal). Men det är inte riktigt sant. Alkohol ligger snarare på 5,7 kcal per gram på grund av den värmeförhöjande effekten (TEF, Thermic Effect of Food) som krävs för att kroppen ska kunna göra något med det man stoppar eller häller i sig. Den effekten är hög då det gäller alkohol. Men det är tillräckligt mycket. Det är lätt att dricka kalorier. Mycket öl kanske inte i sig ger ölmage, men mycket kalorier som inte förbränns gör det.

Öl + mage = ölmage

Kan man träna dagen efter?
Det beror självfallet helt och hållet på hur mycket man druckit. Jag dricker ofta ett glas rött vin till maten och det påverkar knappast min träning. Tvärtom har det förmodligen positiva effekter och dessutom är det gott. I en ganska ny studie har det dessutom framkommit att i små mängder påverkas inte träningen negativt. Däremot påverkas träningen av "måttliga" mängder alkohol. Men måttligt är blott ett ord och måste ges en definition.

I denna studie visade forskarna att även måttliga mängder påverkar återhämtningen efter ett hårt träningspass. Ett antal försökspersoner fick först genomföra några benövningar och sedan dricka juice eller vodka & juice under 90 minuter innan de gick i säng. Måttliga mängder var i detta fall 1 gram etanol per kg, vilket motsvarar ungefär 5 flaskor starköl, eller 6 glas vin för en person på 70 kg. De följande tre dagarna fick personerna göra tester och det visade sig att de som druckit alkohol förlorade 1,4 till 2,8 ggr så mycket i kraft i testerna dagen efter benövningarna som de som drack juice. Deras återhämtning var alltså signifikant sämre. Har man druckit måttligt bör man alltså ta en vilodag dagen efter.

Forskarna testade också en halv dos, motsvarande 3 glas vin. Det gav ingen signifikant effekt. Det låter tryggt. Jag har lite marginal. Det var ungefär vad jag drack under nyårsafton och jag skulle nog hellre kalla det, snarare än det dubbla, en måttlig dos. Mitt löppass dagen efter tog alltså bevisligen inte skada av mitt mycket måttliga nyårsfirande.

I vissa sporter är supande en del av kulturen. Det är inte ovanligt att idrottare dricker rejält efter en match. Vissa engelska fotbollsspelare dricker betydligt mer än 1 gram etanol per kg, vilket påverkar hjärnan snarare än musklerna som är fallet vid lägre dos. Det är signalerna från hjärnan till muskeln som påverkas. På sikt kan också hjärnceller dö, men som tur är kan hjärnceller växa ut igen.

Engelsk fotbollsspelare vars hjärna är kraftigt påverkad av alkohol

Forskarna i studien påpekar att en del av problemen beror på den uttorkande effekten, eftersom alkohol (> 4 %) är starkt urindrivande. Kroppens kemiska processer kräver en blöt cell, men det ska vara vatten. Genom att dricka ett glas vatten för varje drink så förbättras återhämtningen, tror de. Det låter som en god idé som dock blir lite svårare att komma i håg i takt med att man beställer in drinkar.

Summering av 2010

Igår var vi i Ö-vik och hela släkten åkte till Paradisbadet, men jag hade ingen lust att simma. Jag åkte ett riktigt långpass istället, 30 km. Det var det längsta passet hittills för säsongen och jag körde i 4:30/km-tempo. Träningsåret har börjat bra. Den sista dagen på förra året och den första dagen på nya året sprang jag 5 resp 7 km och nu blev det alltså 30 km skidor. Jag är sammanlagt uppe i 389 km skidor den här säsongen.

Träningen
Nu har jag räknat ihop all träning och under 2010 fick jag ihop 240 timmar träning. Det är 20 % mer än året innan och kvaliteten har varit bättre. Träningen syftar till att förbättra den fysiologiska anpassningen och 20 % kanske är på gränsen till vad man klarar att öka under ett år. Det kändes lagom för mig i alla fall. Framför allt har jag tränat mycket smartare i år och varit noga med vila och återhämtning. Jag har vilat varje måndag och var fjärde vecka har jag kört lite lugnare och dessutom har jag haft lite vilotid mellan skid- och löparsäsong.

Jag har några bansträckningar som jag testar min utveckling på och jag slog rekord på samtliga i år. Det har jag gjort i fyra år nu, men jag började på en låg nivå.

Tävlingarna
Jag har varit med i tre skidtävlingar och två löpartävlingar under det gångna året. När det gäller skidor var Södra berget runt och Stafettvasan lyckade, medan Medelpad Classic kändes som ett misslyckande. Jag hade satt målet för högt, gick ut för hårt och tappade krafterna när stavarna sjönk ned i den mjuka snön. Den första löpartävlingen var Indalsledenloppet, en stafett som man springer över nio mil. Det var kul, fast jag sprang skadad och hade ordentligt ont efteråt. Därefter följde Höga kusten halvmaraton. Där misslyckades jag. Återigen körde jag för hårt i början. Men jag är ändå glad att jag kom i mål och att jag har klarat av det. Det var ett delmål på väg mot årets helmara och nästa års ultralopp.

Sjukdom och skador
Jag var bara sjuk en gång på hela året. Det var direkt efter Indalsledenloppet som jag fångade upp ett förkylningsvirus. Det är ganska vanligt att man blir sjuk direkt efter tävling när immunsystemet är nedsatt och man träffar mycket människor. Det var en ganska mild infektion som sammanföll med en skada som jag fick i samband med loppet. Det blev ungefär tio dagars vila och det kändes bra att slå två flugor i en smäll, det var hängslen och livrem som hindrade mig från att springa. En lärdom är att man alltid ska ta med lite luft i träningsplanen så att man har råd att missa 3-4 veckor per år.

Bloggandet
Efter min första tävling i löpning började jag blogga. Jag blev skadad och plötsligt hade jag en massa överskottstid. Jag skrev ner hur det gick i tävlingen och varför det gick som det gick. Sedan skrev jag en recension av Vibram Fivefingers och lite om varför jag springer. Kanske för att förklara mig. Jag trodde nog inte att jag skulle blogga så mycket som det nu blev, men återkoppling från olika håll och att antalet läsare ökat gör att det är svårt att sluta. Dessutom tycker jag att det är kul att skriva. En liten revansch för att jag fick en etta i svenska i gymnasiet. Mest nöjd är jag nog med inlägget om Hur man hittar sin inre löpare och Spring din hjärna större. Flest läsare har dock inlägget om fivefingers haft. Det är många som söker på fivefingers och en del hittar hit. Jag tyckte länge att namnet på bloggen var i nördigaste laget men nu har jag vant mig och förlikat mig med hjärnfysik.

Bloggandet har tvingat mig att vara mer disciplinerad i min träning. Ett tag skrev jag t o m ner varje vecka vad jag gjorde och vad jag tänkte göra nästa vecka. Det var bra och jag tror att jag ska återuppta den vanan. Det blir lite av en piska, men det behöver jag ibland.

Sömnen
En sak som utvecklats dåligt under året är sömnen. Jag har läst mycket om sömn och vet hur viktig den är. Men det hjälper inte. Jag sover för lite och jag tror bloggandet delvis bär skulden. Ofta kommer jag igång att skriva ganska sent på kvällen och jag slutar inte förrän jag är nöjd med inlägget, jag vill att det ska vara intressant och jag är noga med fakta och kommatecken. Oftast är jag nöjd, men ibland har jag väl skrivit ett ganska onödigt inlägg. Tror jag ska lägga in en stopptid och återuppta skrivandet nästa dag.

2011
För 2011 siktar jag på ytterligare ökning av dosen med ungefär 10 %. Det blir mycket skidåkning nu fram till Vasaloppet och sedan blir det många långa löppass. 2012 ska jag springa ett ultralopp och jag behöver mycket löpträning för det. Vasaloppet känns inte lika angeläget 2012, men det beror förstås på hur det går i år. Om jag misslyckas eller blir sjuk, då blir det hårdsatsning ett år till på skidor.

Jag ska åka Södra berget runt den 30 januari. Det är det första seedningsloppet för Vasaloppet. Sen Njurunda runt den 5 februari och Medelpad Classic den 19 februari. När det gäller löpning tänkte jag springa Sundsvalls halvmaraton, Stockholm marathon, Indalsledenloppet (stafett). Det blir säkert fler lopp, men det vet jag mer om senare.

Mina nyårslöften
sova mer
träna mer
blogga regelbundet
inte börja röka

Och lära mig älska löpband