En kort fotnot

Jag stannade till vid deltat på väg hem från ett besök i Sundsvall. Stranden såg inbjudande ut. Jag tog chansen och kastade av mig de varma fotbojorna. 

Fritt spritt springande nakna fötter. Ett riktigt fotsläpp. Sedan åkte jag vidare, men mina fötter ville fotsätta.

Jag älskar mina fötter modell Homo Sapiens. Fotmodellen har funnits i ett par miljoner år. Själv har jag haft dem hela livet. Jag föddes med dem. Jag tillhör fotfolket.

De går alltid bra. När jag springer är de mina känselspröt. De reagerar utan att jag är medveten om det. De undviker vassa stenar och luriga rötter. De är i stort sett självgående. De kör själva som en Tesla.

Om de gör sönder lagar de sig själva. Jag har aldrig tappat eller glömt dem. Jag behöver inte ta av mig dem när jag ska sova. De kan tvättas i olika temperaturer och de torkar på ett ögonblick. 

Jag behöver inte olika par för olika årstider. De tål väta och sol, värme och kyla. De blir bättre ju mer jag använder dem. Det är ingen risk jag sätter en vänsterfot på högerfoten. Jag kommer aldrig köpa ett par nya fötter. Passformen är otrolig. De sitter perfekt.