Blåbär, gifter och antioxidanter

Efter alla kalla nätter kan man inte plocka blåbär längre. Tyvärr lyckades jag inte fylla frysen lika snabbt som jag tömde den. Men jag är blåbärsberoende så det blir till att köpa i affären de närmsta 10 månaderna.

Blåbär motverkar plackbildning

Blåbär är både goda och nyttiga. Det amerikanska jordbruksdepartementet har för första gången direkta bevis för att blåbär motverkar bildandet av skadlig plack i artärerna. Plack brukar vara ett symptom på åderförkalkning och åderförkalkning är den vanligaste orsaken till hjärtinfarkt och stroke och de är i sin tur två av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden.

I studien undersöktes möss och hälften av dessa utfodrades med blåbär. Mängden plack i artärerna mättes sedan och man fann 39 till 58 procent mindre plack hos de blåbärsätande mössen. Det är första gången man gör sådana observationer. Mängden blåbär som mössen åt motsvarar en halv kopp.

Det kan vara antioxidanterna i blåbär som minskar graden av oxidativ stress, men det krävs mer forskning för att exakt veta vilka mekanismer som är inblandade. Men man kan nog äta blåbär utan att veta varför det är bra. För mig räcke det att det är gott.

Förmodligen handlade det om amerikanska blåbär som är vita inuti i denna studie. Nordiska blåbär är blåare och innehåller mer antioxidanter.

Alla antioxidanter är inte lika

I flera forskarrapporter som jag redovisat här på bloggen har man gång på gång visat på nyttan av antioxidanter. Men det handlar nästan alltid om antioxidanter i mat, inte i tillskott. Det är t o m så att man sett negativa samband mellan tillskott och hälsa, vilket man också kunde läsa i DN. Det tycks vara bäst att äta varierat.

Legosoldater

De antioxidanter som vi får i oss via maten samverkar med andra bioaktiva substanser och det är denna blandning som vår kropp är gjord för. Ensamma antioxidanter kanske skapar oreda i det finstämda maskineriet människan. Människans immunförsvar förbättras delvis av oxidativ stress och det har dessutom fria radikaler i sin tjänst, samma radikaler som antioxidanterna fångar upp. Det finns försvarsceller som suger upp c-vitamin genom cellmembranen innan de går i närkamp med fienden och sprider fria radikaler runt sig som förstör inkräktare och, när all c-vitamin förbrukats, till slut även sig själva.

Inkräktarnas motdrag är bl a att samla på sig järn som ska skydda som en rustning när de tränger in i kroppen. Järn oxiderar lätt och fångar upp immunförsvarets bombardemang av fria radikaler och därmed kan parasiterna ta sig in. Det är därför som kroppen är oerhört snabb på att gömma undan järn vid en skada som blottar huden (mer om järn sedan).

Jag ser på tillskott som en typ av legosoldater, en främlingslegionär i kroppen som har svårt att skilja mellan vän och fiende. De kanske är bra, men jag kan inte vara säker på att de skjuter ”friendly fire”. Det enda tillskott jag stoppar i mig är D-vitamin och Omega 3. De är däremot båda kopplade till positiva hälsoeffekter.

Växternas försvar

Växter ser fridfulla ut. Men skenet bedrar, de är beväpnade till tänderna. Växter gynnas inte av att deras bladverk, rötter och skott blir uppätna och därför har de utvecklat ett försvar bestående av taggar, gifter och de släpper t o m ut aerosoler (terpener) som lockar till sig rovdjur som när de anländer äter upp växtangriparna.

Växterna kan också göra växtätarna infertila och på så sätt undanröja hotet från avkommans glupska käftar. När européer flyttade till Australien tog de bl a får med sig dit. Man introducerade även vitklöver på kontinenten. Vitklöver försvarar sig som alla växter mot växtätare och i det torra heta klimatet vässade vitklövern sitt försvar till det yttersta, vilket medförde att antalet födda lamm minskade med ca 70 %. Vitklövern var hotad i det heta klimatet och för att säkra överlevnaden såg de till att öka produktionen av växtöstrogener, vilket begränsar storleken på betande djur i nästa generation. Så har vitklövern gjort i miljontals år. Plötsligt upptäckte bönderna att deras får inte längre fick lamm, de var sterila. Vitklövern vann genom att se till att reducera antalet vitklöverätare.

Frukt, bär och de fyra sädesslagen

Frukter och bär vill bli uppätna, det märks på deras förföriska färger och deras söta smak och på att de sätter igång magen. Fröna vill ut fort så att de hamnar i god jord någorlunda nära sitt ursprung.

Men vi behöver nog gifterna också. Gifterna i broccoli stressar våra celler och gör dem starkare. Växternas gift är lika giftigt som annat gift, men i små mängder gör det oss starkare efter principen det som inte dödar gör oss starkare. Lite gift är bra, men för mycket gift är dåligt. Gifter är en del av ekologin och vi ingår i detta samspel och precis som betande djur bör vi variera betandet och inte äta alltför ensidigt. Äter man tio matskedar linfrö varje dag finns risk att man får neurologiska skador. 

De fyra sädesslagen har fått konkurrens på sistone genom import från andra länder, vilket skapar lite mer variation i intaget, jämfört med förr då många levde på bröd, gröt och potatis. Men också dessa sönderavlade växter innehåller ett rudimentärt försvar. De förgiftar oss lite grann trots att de tjänar på att bli uppätna av oss - utan människan hade vetet varit en lokal växt i mellanöstern. Äter man sju skivor av samma bröd varje dag så kanske dessa gifter ackumuleras. 

Dagens träning

Det är härligt att springa ute i det fria när det är så vackert ute med alla höstfärger och solen bryter igenom löven. Det blev 80 minuter stentuff skidgång och älglufs uppför berget och sedan löpning på stigarna nedför. Det kändes lätt jämfört med vecka 3 då jag var nedtränad, det ger en bra känsla att man svarar som det är tänkt på träningen. Förra veckans återhämtning hade gett resultat så jag kunde köra hårt idag och förhoppningsvis i tre veckor framåt.

Relaterade inlägg

Träningsvärk - inte så illa som det värkar

Vad är det vi andas egentligen