lördag 16 oktober 2010

Mål, planer och kartor

Framtiden är ett land vi inte har någon karta över, A. 1. P. Taylor (?)

Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder, Abraham Lincoln (1809-1865)

I torsdags var jag och lyssnade på en underhållande och intressant föreläsning av rallykartläsaren Tina Thörner. Hennes budskap, framfört på värmländska, verkade vara att man klarar allt bara man bestämmer sig och det är viktigt att ha kul. 

1200 måndagar
Vi jobbar för att ha kul under några veckors semester, men hon tyckte att det var viktigt att ha kul när man jobbar för det är på jobbet man tillbringar en stor del av sin tid. Det handlar mycket om vilken inställning man har. Har man inte kul på jobbet bör man nog byta jobb innan man brutits ned. Trettio år på ett tråkigt jobb eller drygt 1200 måndagar att genomlida, det är knappast bra för hälsan.

Tanke - handling
Mycket av det som händer i livet beror på vilka tankar man har och vilka val man gör med utgångspunkt från tankarna. Tina Thörner trodde mycket på att göra planer och kartor och att sätta mål, kanske för att hon är kartläsare. Jag tror det ligger en del i det, men utan sunt förnuft blir planerna destruktiva och tvångsmässiga mardrömmar. Alla kan inte komma först, men alla kan komma på en optimal placering i förhållande till sin kapacitet. Jag kommer aldrig att vinna Vasaloppet bara för att jag tror på det, men däremot tror jag på mig själv och om jag sätter ett mål som jag är kapabel att nå, då kommer det målet att vara en viktig sporre. De mål vi sätter sätts nog både medvetet och lite undermedvetet.

Tinas liv längs ett linjediagram
När Tina berättade om sitt liv framstod hon som en supermänniska som lyckats med allt. Kanske hon valde ut det som hon lycktas med och rensade bort resten som i ett CV, då framstår ju nästan alla som lyckade. Men hon visade också ett ärligt linjediagram över sitt liv och det var upp och ner och några rejäla nedgångar som sjönk under x-axeln, men efter varje nedgång kom en kraftig uppgång med gaspedalen i botten och enligt diagrammet var tidpunkterna under ytan korta men intensiva.

Ett livsrally med full gas
Tina Thörner har uppnått mycket och är oerhört framgångsrik trots en rad katastrofer. Precis som för de flesta har hennes livslinje gått upp och ner. Alla liv innehåller nedgångar och katastrofer och det gäller att förhålla sig till dessa, poängterade hon. Tinas första pojkvän omkom i en bilkrasch och hennes rallypartner Colin McRae omkom tragiskt med sin son i en helikopterolycka 2007. Året efter hade hon en uppslitande skilsmässa. Man kan ge upp och bli bitter eller så går man vidare med mer inre styrka och det har hon gjort. Hon hittade en ny ganska osannolik racerpartner - Nasser Al-Attiyah, hon jobbar som coach för ett schweiziskt hockeylag och hon är nu en av Sveriges mest anlitade föreläsare.

Kartan och verkligheten
En karta är inte verkligheten, de är inte gjorda i skalan 1:1. Verkligheten låter sig inte vikas ihop och jag tycker att Tinas eget liv bekräftade att kartorna och planerna ofta går åt skogen. Hon visade kartorna som hon gjorde för några år sedan och de vägar som hon tänkte ta då. Men allt byggde ju på en fortsatt relation och skilsmässan 2008 tvingade henne att rita om kartan. 

Jag tror det är enklare att göra en karta i rummet än i tiden. Tiden är lika flyktig som ökensanden i Dakar-rallyt.

Jag tyckte lite att hon sa emot sig själv vid några tillfällen. Enligt Tina är våra beslut 20 % medvetna och 80 % omedvetna(Jag vet inte om det stämmer. Jag har läst andra uppgifter om andelen, men det viktiga är ju att större delen är omedveten). Det omedvetna är därmed det viktiga och vi ska följa dess beslut, sa hon ungefär. Gör man en karta blir den till stora delar en manifestation av de medvetna besluten. De omedvetna får inte plats när den förnuftiga delen av hjärnan håller i pennan. En livskarta borde vara mer som en spelplan där varje steg kan leda till flera nya steg och det är det omedvetna som kastar tärningen. Vi kastar tärningen och förväntar oss kanske ett visst resultat, men när tärningen kommer upp så rationaliserar vi efterhand valet så att det tycktes som ett medvetet och riktigt beslut. De flesta människor rationaliserar sitt liv och tänker att det nog var bäst det som hände, annars vet man ju inte hur det hade gått.

Sin egen professor
Malcolm Gladwell beskriver i sin bok Blink hur den intuitiva intelligensen nästan alltid är korrekt. Han berättar om hur några experter på två sekunder ser att en antik staty på ett museum är falsk. Experterna på museet hade ägnat 14 månader åt att bedöma statyns äkthet och kom då fram till att den nog var äkta, men några riktiga antikexperter kände en omedelbar intuitiv motvilja och bedömde den som falsk på några sekunder. Denna typ av beslut förutsätter att man har mycket kunskap och när det gäller det egna livet är man i allmänhet expert, man är sin egen professor.

Hellre guider än planer
Jag följer inte så många planer längs en snitslad väg, utan det är snarare vissa mål som jag strävar mot. Jag tror att ska sluta skriva träningsplan och skriva träningsguide istället. Veckans guide, veckan vägledning, till hur jag bör träna. Det är lättare att avvika och följa känslan i förhållande till en guide än i förhållande till en plan.

En guide som hjälper till och pekar ut intressanta mål och sedan låter var och en ta sig dit efter eget huvud tycker jag är att föredra framför en guide som vägleder turister som en hjälplös fårskock. Ett mål kan vara en bergstopp och det finns många vägar dit. Man kan följa en guide, en väg eller en stig, eller så bara går man mot toppen och då kommer man också fram. 

Träningsstatus
Det blev ingen träning på torsdagen som jag misstänkte, men i och för sig så motsvarar nog 2-3 timmar på dansgolvet en löprunda på 5-10 km. Minst. Men jag kan inte föra in det i min träningslogg, för jag hade ingen gps och inget pulsband ;). 

Under kvällen kände jag några svaga tendenser till att bli förkyld, men en god natts sömn gjorde mig frisk igen. På fredagen hoppade jag över intervallpasset och sprang 10 km istället. Jag ville inte ge viruset någon chans att komma tillbaka och immunförsvaret klarar nog en lugn löptur. Idag känner jag mig väldigt pigg och det blir en till löprunda nu på morgonen.

2 kommentarer:

  1. Helt klart är det ens egna tankar som sätter begränsningar med det man vill uppnå. Till väldigt stor del ansvarar vi för allt som vi upplever. Precis som du säger så är det inte särskilt bra att vara kvar på ett arbete där man inte trivs. Ännu värre är när man börjar klaga över situationen som man satt sig själv i den dagen då man tackade ja till anställningen. Att må bra och ha roligt är det viktigaste i livet, samt att hålla sig borta från destruktiva förhållanden. Människor som man inte får ut något av och innerst inne inte fungerar ihop med skall man nog inte lägga någon energi på.

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns många energitjuvar som man ska se upp med. Både människor och ting.

    SvaraRadera