Lite omskakad och lite löpning

Nu är jag inne på sjunde veckan utan socker. Jag har äntligen slutat att undvika socker. Jag känner inget sug, men ibland så måste jag äta p g a något socialt sammanhang. Kanelbullens dag passerade utan att någon kanelbulle bröt sig in i mig. Fast de är ju ändå rätt äckliga såvida de inte är hembakta. Nu kan jag snart ta tag i nästa ovana. Jag ska fatta ovanan i varsin ände och bryta av den på mitten. Men det blir svårt.

En bunt vanor
För ett år sedan försökte jag ändra flera vanor på en gång. Det misslyckades. Det var som att ta en stor bunt stickor och bryta av allihop samtidigt. Det var jag som gick sönder på flera ställen istället. Tillsammans blir vanorna starka eftersom denna bunt av vanor på sätt och vis utgör människans ryggrad. Vanorna gör att vi - på gott och ont - fungerar som vi gör eftersom nästan allt vi gör är av vana. Det är ovanorna man vill få bort, för de är mest på ont. Fast en del ont har gott i sig. Det är inte alltid svartvitt. Ibland får man ta det onda med det goda som det heter.

En bunt vanor. Tillsammans blir de starka. Men var för sig går de att bryta.

Jag tror bara man kan ta tag i en eller högst två vanor på en gång. Fler än så kräver för mycket dyrbar viljestyrka. Det är bättre att ta varje sticka för sig och sedan böja och töja tills man knäcker ryggraden på den. Vissa vanor tar några veckor, andra tar ett halvår att bryta. I genomsnitt tar det 66 dagar att bryta en gammal vana eller att skapa en ny vana.

Nästa ovana
För några dagar sedan hörde jag något som skakade om mig. Det berörde mig, eftersom något som jag sett som en tillgång hos mig själv kanske inte är det. Det kanske är försent när man gjort fel hela livet, särskilt när man trott sig göra rätt. Den vanan blir inte lätt att knäcka. Den är fastklistrad med andra vanor. Jag lär återkomma med mer om det när jag fattat mod. Det är en vana/ovana som jag tror att jag kanske eventuellt vill förändra fast det kanske fattas mod.

Just nu är jag i alla fall väldigt nöjd med att jag bl a alltid står upp och jobbar och inte äter onödigt socker. De gamla vanorna är söndersmulade och de nya vanorna har kilats fast i ryggraden och sakta sugs de in i ryggmärgen och blir en del av den jag är.

Roddmaskin
Den senaste veckan har jag tränat bra, bl a körde jag roddmaskin för första gången på länge i onsdags. Jag har inte svettats så mycket sen jag sprang Swiss Alpine, tror jag. Jag rodde som en galärslav. Det blir förmodligen flera timmar på roddmaskin tills de första skidspåren är dragna. Att ro ger starka stakmuskler. Jag kommer att flyga fram längs skidspåren. Jag har lite behaglig träningsvärk just nu, mest i rygg och axlar. Det känns, men det gör inte ont. Jag känner att jag har en kropp.

Snygg infografik
Jag hittade en snyggt gjord infografik om löpning som man kan se nedan. Jag håller inte riktigt med om allt, som t ex att man måste dricka x glas vatten varje dag. Det är självklart bra att dricka vatten, men det sköter törstmekanismen om. Det var inget som vare sig Homo Erectus eller Cromagnonmänniskan tänkte på. De drack när de blev törstiga, precis som alla andra djur. Däremot är det självklart bra att byta ut sötade drycker mot vatten, eftersom vatten innehåller noll kalorier och vi har en tendens att äta lika mycket oavsett om vi dricker vatten eller läsk.

Det finns en del intressant statistik för nördar i infografiken. Amerikanska löpare (och säkert svenskar också) springer minst på fredagar och mest på söndagar och tisdagar. Det stämmer ganska bra på mig. På fredagar orkar man ingenting. Den största invändningen mot infografiken gäller dock världskartan. Mexico ligger väl inte i USA? 

Get health and fitness tips at Greatist.com