Fyra psykologiska knep som fungerar

Under det senaste året har forskarna gjort flera upptäckter inom området prestation och psykologi. Ibland rör det sig om självklarheter, men en självklarhet som inte har stöd i fakta kan vara en falsk trosföreställning. Det finns massor av påstådda självklarheter, som vid närmare granskning visar sig vara myter eller i bästa fall dåligt underbyggda slutsatser.

Jag hoppas i alla fall att jag kan finna lite stöd i dessa studier inför mitt ultralopp i Alperna om 50 dagar. Tiden går fort nu. Den springer och det är svårt att hinna med.

Trick 1: Gör målburen större
Det kanske enklaste tricket av dem alla är att föreställa sig att målet är större än det är. Man låter målburen växa, piltavlan svälla, golfhålet att vidga sig och berget att krympa. Ett mål som verkar lättare att nå, ger självförtroende och ett starkt självförtroende tycks alltså förbättra prestationen.

I en studie lät forskarna 36 golfare öva puttar på två hål, men ett av hålen hade förvrängts så att det såg mycket större ut. Det låter som en alldeles för enkel illusion, men den fungerade. De som övade puttar på det hål som verkade vara större, sänkte signifikant fler puttar, än de som övade på ett hål som var precis så litet som det brukar vara.

Jag ska alltså försöka tänka att Alperna är som Höga kusten. Höjderna på 3000 meter blir alltså 300 m. Det blir svårt och det kanske inte har riktigt har stöd i studien. Den värsta stigningen på 1600 meter, blir då inte mer än att springa uppför Södra berget i Sundsvall. Det blir ungefär 160 meter. Jag kanske måste montera en bakvänd kikare för att uppnå detta. Fast tänk om det uppvägs av att mina fötter blir så små att jag tappar balansen.

Trick 2: Maskotar och ritualer
Många framstående idrottsmän är vidskepliga och följer bestämda ritualer som om de hade tvångssyndrom (OCD). Björn Borg lät skägget växa så länge han vann och kanske det är han som ligger bakom att många hockeyspelare numer odlar slutspelsskägg. Carolinia Klüft hade alltid med sig en maskot och inför varje hopp minns jag att hon utförde ritualiserade rörelser. Det var samma sak med Stefan Holm. Han körde händerna runt i ansiktet och han hade alltid packat sin väska med Coca Cola och ett par gamla kalsonger.

Men idrottare följer förmodligen en rad ritualer därför att det fungerar. Forskare från Tyskland fann att maskotar ökade idrottarnas prestation genom att de stärker självförtroendet hos idrottsutövaren.

I ett av experimenten ombads deltagarna att ta med sig en maskot till ett minnestest, men först var de tvungna att lämna maskotarna till forskarna för fotografering. Forskarna såg sedan till att endast hälften fick tillbaka sina maskotar i tid till minnestestet.

De som hade sin maskot med sig gjorde bättre ifrån sig än de som var utan maskot. Andra tester visade att det var just maskoten som var orsaken. Maskoten gjorde deltagarna mer självsäkra och de jobbade hårdare.

Under en lång idrottskarriär skapar man en massa vanor som lätt ritualiseras och maskotar som varit med länge kan bli en del av ritualen. Förmodligen måste man också tro på maskoten, för att det ska lyckas. Själv har jag svårt att tro på lyckoamuletter och sånt. När jag var student bodde jag under ett år i samma korridor som en creeindian. Efter en hård natt tappade han sin amulett som han fått av sin far indianhövdingen. Han var helt förkrossad. Det är amulettens och maskotarnas baksida.

Ett annat problem dyker upp om två ritualer krockar. Säg att två hockeyspelare alltid vill lämna planen sist. De fastnar i en ritual och kommer inte vidare. Ett deadlock.

Trick 3: Prata med dig själv och lyssna på dig själv
En basketspelare som tänker att han kommer att missa korgen, bör byta ut det påståendet till ett positivt som säger att han kommer att träffa korgen. Det verkar märkligt, men över tiden så utvecklar basketspelaren en vana att tänka positivt. Hjärnan blir bra på det den övar och övar man att tänka positivt i vissa situtioner, blir hjärnan väldigt bra på att tänka positivt i dessa situationer.

Det är också viktig att de påståenden som man gör är trovärdiga, så att man tror på dem själv också på en djup omedveten nivå. Om man säger till sig själv att man ska bli en ny Peter Forsberg så finns det dels ingen omedelbar återkoppling som kan förstärka detta påstående inom en, dels kanske man inte riktigt tror på det och ingen annan heller.

De flesta har inre monologer. Om jag verkligen skulle lyssna på allt detta dösnack som jag har med mig själv, då skulle jag inte få mycket gjort. När jag springer har jag en inre monolog som på slutet blir allt mer negativ. Jag orkar inte uppför den där backen, jag borde ge upp, säger jag till mig själv ... Det säger sig självt att jag måste slå dövörat till och i stället försöka med lite positivt ”peptalk”. Ett rabbla ett mantra kan vara ett sätt och att vara beredd på olika situationer ett annat sätt.

Trick 4: Lyssna på din favoritmusik
I en ny studie fann man att personer som lyssnade sin favoritmusik presterade bättre än de som inte lyssnade på någon musik alls. Oavsett om man gillar klassisk, death metal eller folkmusik, så gör musiken träningen roligare och dessutom presterar man lite bättre.

I studien bedömdes testpersonerna före och under träning, och före tävlingar, med och utan sin favoritmusik. Varje tillfälle har betygsatts av deltagarna för upplevd motivation, fokus, glädje, utmaning, medvetenhet och graden av upplevd ansträngning. Det bästa måttet på trötthet är hur trött man upplever sig vara.

När de lyssnade på sin favoritmusik förbättrades betygen och de största effekterna fick man under vanliga träningspass. Den upplevda ansträngningen minskade vid nästan alla tillfällen.

Tidigare studier har visat att musik påverkar prestanda, men studierna har inte tittat på effekterna av deltagarnas favoritmusik på deras resultat.

Det här tricket byggde på en ganska liten studie, men jag tog med den för att jag gillade den. Alperna är dramatiska och romantiska. Jag kanske ska spela opera i lurarna. Alper och opera à la Wagner hör ju samman. Carl Orrfs pampiga Carmina Burana kanske skulle ge mig kraft att ta mig över krönet. Eller varje låt som har ett berg och lite löpning i sig kanske duger, som Aint no mountin high enough, Run to the hills, Born to run, I Would Walk 500 Miles, Run Baby Run, Running Free, Running Up that Hill, Don’t Stop me Now, Another One Bites the Dust, The Fool on the Hill. Den sista passar ju bra om man blir fast däruppe. Knäppskallen på berget ... Nä, så ska man ju inte tänka.