Drömmar och minnen

Sen jag bestämde mig för att stänga datorn senast kl 23 så har jag sovit bättre. Det gäller först att bestämma sig, sen blir det en vana. Märkligt att det ska vara så svårt att bestämma sig bara. Det har blivit lite färre inlägg kanske, men det är inte hållbart att sitta uppe till tolv varje kväll om man ska upp 6 timmar senare. Dessutom är sömn livsviktigt och det är även nödvändigt om man vill lära sig något nytt. Och det vill jag.

stress and sleep, image by fuffer2005

Falska minnen
En dröm kan vara väldigt levande just då man vaknar, men sedan är den borta. För alltid. Man har bara en känsla kvar, skuggor av allt det som nyss var så levande. Det är samma sak med vanligt vardagsliv. Just nu är jag väldigt medveten om allt runt om mig - fingrarna som slår på tangentbordet, teven som står på i bakgrunden och grannen som skottar sin uppfart - men om jag inte återskapar minnet av just detta nu i framtiden, så kommer minnet att blekna och försvinna. Minnen är beroende av att de återskapas och varje gång de plockas upp ur minnet förändras de en aning. Ett välbekant barndomsminne är därför sällan helt överensstämmande med sanningen. Det kan vara ett problem för kändisar som kanske berättat om minnen som journalister sedan kan bevisa var felaktiga. Men det behöver inte vara lögner, det är mer troligt att personen över tiden ändrat minnet så mycket att det inte längre stämmer överens med det ursprungliga minnet. Lars Olhy påstod att han spelade fotboll med Nacka Skoglund och Ronald Reagan berättade om ett minne från andra världskriget som i själva verket var en scen i en film. De verkade båda uppriktigt förvånade när de blev överbevisade att deras minnen var falska. Det skulle vi också bli om våra historier blev synade.

Minnet är det som är kvar när vi glömt allt annat
Människohjärnor tar in stora mängder information varje dag, men det är bara en liten försvinnande del som lagras som minnen. Vår hjärna tar in omkring en biljon (1 000 000 000 000) bitar (grovt uppskattat) med information varje dag, men endast någon miljon av dessa är vi medvetna om och de är vi bara medvetna om just då de bearbetas och finns i arbetsminnet. Sedan är större delen borta, ungefär som en dröm efter uppvaknandet. Några bitar, som kanske är länkade till något i långtidsminnet, lagras för framtiden. Det är så man gör när man använder olika typer av minnesteknik. Man länkar det nya till något gammalt och välbekant, något som finns i långtidsminnet.

Det händer att jag läst en bok på 500 sidor och sedan slår det mig att jag bara minns en eller två meningar från den och vad kommer man ihåg från en slumpmässig dag från förra året, som t ex den 4 december 2010, egentligen? Eller från hela 1997? Inte mycket, när man betänker hur långt ett år är. Räknar man ett år som antal informationsbitar är det omkring 365 biljoner bitar, varav vi medvetet upplevt ca en halv miljard. Det mesta av det är borta, såvida man inte bloggar eller skriver dagbok och på så sätt håller fast en och annan megabyte. Men samtidigt vet man att boken på 500 sidor som man inte minns något av gav någonting. Det är bara så svårt att sätta fingret på vad man minns.

En god natts sömn gör minnet bättre
Man minns information bättre om man vet att den är användbar i framtiden, särskilt efter en god natts sömn, visar ny forskning från universitetet i Lübeck. Slutsatserna visar att hjärnan utvärderar minnen medan man sover och behåller de som är viktigast för vår överlevnad. Det kanske är därför det är så viktigt att förstå syftet med det man studerar och försöker lära sig.

"Our results show that memory consolidation during sleep indeed involves a basic selection process that determines which of the many pieces of the day's information is sent to long-term storage," säger Jan Born, Lübecks universitet. "Our findings also indicate that information relevant for future demands is selected foremost for storage."

Forskarna utförde två experiment i två grupper för att testa minnet. I det första experimentet uppmanades testpersonerna att lära sig 40 ordpar. Deltagare i det andra experimentet spelade ett kortspel där de matchade bilder av djur och föremål och de övade även in olika sekvenser av fingersättningar.

Hälften i båda grupperna fick omedelbart efter att de gjort uppgifterna veta att de skulle testas om tio timmar. Men i själva verket testades alla efter tio timmar.

Några personer i båda grupperna sov under den tiden och det visade sig att de som sovit presterade bättre på minnestestet tio timmar efter att de löst uppgifterna. Men det intressanta var att bara de som visste att de skulle testas presterade bättre på testet.

Forskarna registrerade även EEG och de kunde se att de som visste att de skulle testas också hade mer hjärnaktivitet under djupsömnen. Ju mer aktivitet, desto bättre minne. Forskarna tror att hjärnans prefrontala cortex taggar det som anses viktigt när man är vaken och att hippocampus stärker dessa taggade minnen medan man sover. Genom att ta reda på vad som är viktigt kommer vi alltså att bränna in det viktiga i mer beständigt långtidsminne medan vi sover. Det är kanske därför man drömmer om det man är väldigt fokuserad på. Det kan t o m bli så att om man ägnar mycket tid åt ett spel så vill hjärnan drömma om det eftersom det är något som är viktigt - vi ägnar ju mycket tid åt det. Jag minns att jag drömde om tetris varje gång jag blundade första gången jag spelade det. Det hade kanske inget överlevnadsvärde, men det kunde ju min stackars hjärna inte veta. Tetris fanns inte på stenåldern. Däremot fanns det fallande stenar.

Gilles Einstein(!), expert på minnet vid Furman University, säger att de nya rönen kan förklara varför det är mer sannolikt att man kommer ihåg ett samtal om ett förestående vägbygge än småprat om gårdagens väder. "These results suggest that sleep is critical to this memory enhancement,", säger Einstein. "This benefit extends to both declarative memories (memory for a road detour) and procedural memories (memory for a new dance step)."


Skid-SM
Igår åkte jag upp på berget och tittade på skid-SM. Det var lagsprint och det gick otroligt fort; man får inte samma känsla för hastighet när man ser på TV. Dessutom var det roligt att se gamla skidhjältar som Wassberg och nya hjältinnor som Kalla bland vallabodarna. Idag var det 15 och 30 km för damer respektive herrar, men det var mitt på dagen och då är det svårare att komma loss.