Hur man förlänger en sekund

En sekund är inte alltid en sekund. Jag ljuger inte. Det finns en reflex som påverkar vår tidsuppfattning. Om du har en klocka med sekundvisare, håll huvudet stilla och titta först på sekundvisaren och titta sedan så långt bort du kan i synfältet utan att röra huvudet. Kasta sedan en blick, utan att röra huvudet, mot klockan. Du kommer att uppleva att sekundvisaren står stilla i över en sekund. Upprepa försöket några gånger tills du ser att sekundvisaren dröjer kvar ovanligt länge. Ju längre bort du tittar från klockan, desto längre tycks också sekundvisaren stå stilla. Men kom i håg att hålla huvudet stilla och bara flytta blicken.

När vi spanar ut över horisonten tror vi att världen är harmonisk och sammanhängande. I själva verkat uppfattar hjärnan världen som ett blinkande kaos, den ser ut i en mörk natt med en ficklampa som blinkar hysteriskt tre gånger i sekunden. Men det märker vi inte, såvida vi inte har en hjärnskada. Hjärnan skapar en begriplig helhet av något som egentligen är obegripligt.

Vi använder ljus som en fladdermus använder ljud. Fladdermöss använder korta snabba ljudstötar för att bygga upp en "bild" som hjälper dem att fånga små snabba insekter. För att bygga upp en bild, måste våra ögon på samma sätt ständigt förflytta sig genom att för en bråkdel av en sekund fixera blicken och sedan gå vidare. Dessa ryckiga rörelser mellan fixering kallas sackader. Ögonen flyttar sig tre gånger per sekund och bygger upp en begriplig bild av yttervärlden och under själva förflyttningen är vi blinda. Vi är alltså blinda större delen av tiden då vi tittar. Ställ dig framför en spegel och titta på den ena pupillen och sen den andra, flacka med blicken fram och tillbaka. Du ser inte att pupillerna rör sig för just då är du blind. En kompis som tittar på dina ögon ser rörelserna hur tydligt som helst. Men du ser ingenting.

För att kompensera för denna temporära blindhet gör hjärnan en avancerad gissning av vad du skulle ha sett medan du var blind. Hjärnan gör det i efterhand. När blicken flyttar sig från ena hörnet av synfältet till klockan, då skapar hjärnan en förväntad bild av klockan med sekundvisare. Om det tar, säg 200 millisekunder, för ögat att flytta sig till sekundvisaren kommer din hjärna att anta att sekundvisaren varit där i 200 millisekunder redan. Därmed kommer sekunden att kännas längre. Det är därför som sekundvisaren dröjer sig kvar. Men det är bara i din hjärna den gör det.

Hjärnan gör hela tiden en massa antaganden och kalkyler och försöker göra världen därute begriplig för att förbättra våra möjligheter att överleva. Sekundvisaren var bara ett av många exempel. Det är därför det finns så många bilder som vi upplever som illusioner. Hjärnan gör ständigt tolkningar. Det gäller även ljud och text. När vi hör någon tala fyller vi i ord som saknas och när vi läser en text räkcer det att fösrta och stsia boskvaten är rtät för att txeetn ska vraa bepirglig, se säjlv. Du kanske t o m läste sista meningen utan att tänka på att bokstäverna var omkastade.

Det är en otrolig prestation att vi överhuvudtaget kan begripa någonting med tanke på att bara 16 av de 10 miljoner bitar som rusar in via synnerven varje sekund bearbetas av hjärnans medvetna delar. Resten försvinner in i hjärnans omedvetna dunkel. Vårt omedvetna ser till att vi blinkar när det kommer en fluga flygande mot ögat och spänner våra benmuskler i förhållande till vägunderlaget innan de slår i marken.

Det händer ofta att jag springer flera kilometer och plötsligt upptäcker att jag ingenting minns. Jag har svängt in på rätt stigar och hållit rätt tempo, men det har styrts av min omedvetna autopilot. Autopiloten är som en gammal häst som alltid leder mig hem, när jag springer kan jag koppla av och tänka på något annat.

PS. En blind kille som använder ljud som en fladdermus.