Sista långpasset innan Höga Kusten Winter Trail

I går sprang jag mitt sista långpass före Höga Kusten Winter Trail. Det är två veckor till start och jag brukar trappa ner träningen två veckor innan. Dels hinner muskler och vävnad återhämta sig, dels ökar glykogenlagren när jag tränar mindre men äter som vanligt. Jag brukar inte vräka i mig pasta, men kvällen före tävling äter jag spagetti med köttfärssås.

Däremot dricker jag rödbetsjuice de sista 4-5 dagarna eftersom det ökar mängden kväveoxid, vilket i sin tur har en rad positiva effekter. Det viktigaste är kanske att de effektiviserar mitokondrierna. Mitokondrier är cellens batterier och kväveoxid förbättrar effektiviteten genom att minska läckage av protoner mellan membranen.

Ser fler djur än människor när jag springer i skogarna en bit från bebyggelsen. Alla djur ser, hör eller känner lukten av mig långt innan jag ser dem. Stora djur ser man på håll och rovdjuren ser man bara spåren av. Små djur ligger ibland och väntar tills man är helt nära, innan de springer, skuttar eller flaxar iväg. 

Försöker också vrida klockan så jag kliver upp tidigare så att dygnsrytm och tävling stämmer. Människor, djur och natur är formade av solens rytm.

Jag lyssnar inte på musik eller pod i skogen. Jag hör bara olika ljud av hundratals typer av snö som packas under mina skor och min andhämtning.

Hårda skoterspår. Perfekta att springa på just nu.

Lugn löpning på tjärnarna. Skön omväxling i kuperad terräng.

Mina och andra djurs fotspår från tidigare löpturer. Lite utsuddade, precis som mina minnen av dem.

Mitt långpass blev tre timmar långt. Det ger inte mycket att springa längre än 90 min rent fysiologiskt, men det ger självförtroende. Mental styrka. Det är hjärnan som springer långa, tuffa lopp. Benen hänger bara med.