Jag springer ofta på lunchen. Jag springer själv eller med vänner. När jag springer med en vän går allt av sig själv. Det är roligt. Det känns bra. När jag springer själv är jag mer medveten om mig och min löpning. Jag lämnar negativa tankar i små svarta påsar längs vägen. Jag fokuserar på de tankar som leder vidare. Tankarna flyter runt och hakar fast i varandra på nya sätt. Efter löpturen känner jag mig klar i skallen. Det känns som att jag kan lösa vilket problem som helst.
Ny forskning bekräftar denna upplevelse. Löpning förändrar hjärnan på flera sätt. En rad studier visar på en stark koppling mellan löpning och kognitiv förmåga. Det skapas nya nervceller i hippocampus - ett område i hjärnan som ...
Läs fortsättningen här.
 |
| Foto Hamish Duncan Unsplash |
Läs fortsättningen här.
Vilken bra text. Prickar flera av mina egna funderingar och tankar. Jag gillar inte att springa, men jag gillar att ha sprungit, brukar jag säga... Har 1/3 tvi blä varför, 1/3 nås refräng som sätter sig i skallen, 1/3 nya fräscha rena tankar, på min rundor. Aldrig med extra ljud i öronen, bara det monotona meditativa i mina egna steg, andning, eller skogens ljud. Inte särskilt snabb, inte extremt uthållig, men mina tre rundor i veckan gör mig verkligen gott! Och jag blir mycket tåligare på jobbet, hur osugen man än är på vissa enstaka grejor, ha, en timme monotoni vet jag ju att jag klarar!
SvaraRaderaTack Monica. Kul att det stämde in på dina funderingar:)
Radera