Av gammal vana

Igår gick jag helt fel. Efter förmiddagsfikat skulle jag gå till min plats, men jag hamnade på min gamla plats i det stora landskapet. Jag flyttade till ett mindre rum dagen innan, så det är ju lätt hänt. Jag kommer nog gå fel fler gånger. Efter tre år är vägen till min gamla plats en grundmurad vana. Nu måste jag tänka till och vika av till min nya plats på mitt nya rum.

Det mesta jag gör är av vana. Jag gör samma morgonrutin: rullar ur sängen, borstar tänderna, äter frukost, åker till jobbet. På jobbet går det mesta av rutin och jag tar samma väg hem som jag brukar. Sedan lagar vi mat och äter tillsammans. Och så följer kvällsaktiviteterna ungefär som de brukar och de avslutas med kvällsrutinen: tar fram morgondagens kläder, borstar tänderna, kryper ner i sängen och läser lite i en bok. I princip skulle jag kunna klara en hel dag på rutin utan att vara medveten om vad jag gör. Vanorna sparar massor av energi, men de kan också vara ett problem. Det finns ju dåliga vanor.

Men jag gick inte bara fel av gammal vana igår, jag återupptog en gammal vana också. Istället för att gå på gymmet så klev jag rakt in - lite av en slump - i ett yogapass med inslag av meditation. Jag kände mig starkare efter det. Det kanske blir en ny fredagsvana.

Mer om vanor i nytt inlägg på Hjärnfysikbloggen.