Hjärnfysik fyller ett år

Nu är bloggen ganska precis ett år gammal. Egentligen fyllde den år igår, men jag har ju varit lite disträ på sistone. Lidingöloppet har gett mig ett mål och en rolig älg fick mig att skratta, så nu har några kurvor vänt upp igen och då passar det bra att fira. Jag tänder ett ljus!

Vid ett års ålder börjar man kunna gå. Bloggen har lämnat det krypande ödlestadiet och börjat stappla runt som en primat. Men att springa går inte så bra. Det är en komplicerad rörelse som kom ganska sent i evolutionen och det tar tid innan bloggen behärskar det. Jag hoppas också att jag lär mig springa på riktigt detta år, alltså komma under 3.30 på maraton och 1,35 på halvmaraton.

Tänderna brukar också växa fram vid ett års ålder. Kanske man kan sätta tänderna i lite mer svårtuggade saker nu då? Eller så blir man gnällig och börjar bitas.

Hjärnan utvecklas raskt från ett års ålder. Synapser försvinner i ett rasande tempo och kvar blir de synapser som används. Det kanske betyder att jag börjar upprepa mig och tjata om samma saker om och om igen. I så fall hoppas jag att någon klagar :).

Framtiden då?
Om några år vänder kilometertiderna ner. Först planar resultaten ut, sedan blir de lite sämre. Det är ofrånkomligt. Orkar man blogga när man inte längre förbättrar sig? Jag tror det och jag vet många som gör det. Tider är enkla saker att mäta och fokusera på, men det är ändå bara ett medel. Målet är att springa. Löpningen är ett mål i sig och det är ett sätt att utvecklas. Man kanske byter personbästa mot årsbästa. Jämför sig i sin åldersklass. Söker nya utmaningar och försöker flytta gränserna. Gränserna flyttas hela tiden. Varje dag förflyttar oss i rumtiden och varje ögonblick är en ny gräns mot framtiden.

Jag tror att det handlar om att anpassa sig och acceptera. En stor del av livet är att acceptera det som händer och sker. Inte allt, men mycket. Det är inte mycket man har kontroll över. I alla fall inte så mycket som man i allmänhet tror. Däremot upplever man sig ha bra kontroll. Särskilt i efterhand. Vi tror att vi är där vi är p g a en serie kloka och genomtänkta val. Våra hjärnor är fantastiska på att hitta på efterhandskonstruktioner som förklarar våra olika handlingar och gör dem rationella inför oss själva.

Hjärnan skaper hela tiden mening där ingen mening finns. Drömmar är en samling osammanhängade händelser och bilder som hjärnan skapar en berättelse av. Vi accepterar allt i drömberättlserna, även brott mot logik och naturlagar som att vi kan flyga eller förflytta oss i tiden. Hjärnan är meningssökande och ser mönster överallt, t o m i de slumpmässigt utkastade stjärnorna på himlavalvet.

Bloggandet
Det har hittills blivit 235 inlägg på 365 dagar. Det blir lite drygt fyra inlägg i veckan. Jag har egentligen ingen aning om vilka som läser, men ibland får man kommentarer och det är alltid kul och det ger en viss indikation på vilka som besöker bloggen. Särskilt kul är det då någon hälsar att han/hon blivit inspirerad eller tycker att inläggen är intressanta, särskilt när de själva är framstående löpare eller hjärnforskare. De som läser är nog som jag både intresserade av träning och tycker om att bilda sig lite grann. Ett tag tänkte jag splitta bloggen i en ren träningsblogg och i en mer populärvetenskaplig blogg, men den tanken har jag mer eller mindre övergivit. Jag gillar att blanda lite huller om buller och att vara lite oförutsägbar.