Årets kallaste dag och min award

Jag har nog mycket brunt fett för jag fryser inte och de senaste dagarna har jag åkt mycket skidor i kyligt väder. Jag har varit nästan ensam i spåren och jag minns inte när skogen var vitare, även trädstammarna är vita efter stormarna förra veckan som piskade och brände in snö i barken. I dag såg jag kanske stavavtryck efter 2-3 skidåkare som åkt före mig. 2-3 skidåkare på 2 dagar. Det är inte många och en av dem var nog jag.

Trots att jag är van vid kyla tvekade jag lite då jag såg att det var 26 bitande kallgrader, 63 grader kallare än min kropp. Jag tvekade i bara några sekunder. Jag var inställd på skidåkning idag. Jag tänkte ta det lugnt och andas genom näsan. Jag brukar inte känna några retningar efter att ha andats kall luft, men genom att andas med näsan värms luften upp bättre. I det lugna tempot jag körde var det dessutom väldigt lite luft som drogs ner i lungan.

Snökristallerna gnistrade och glimmade i solstrålarna som nästan löpte parallellt med marken. Det var som om molekylerna frusit fast i luften, som om luften var trögare än vanligt och gjorde extra motstånd då man rörde sig genom den. Den första kilometern längs spåret var jag lite stel och frusen, men redan efter första backen var jag uppvärmd. Glöden från mitokondriernas arbete spred sin behagliga spillvärme genom kroppen. Jag tänkte också på allt brunt fett som aktiverades av kylan, det är lika bra att försöka anpassa sig till kung Bores styre. Det verkar bli en långvarig regim, åtminstone en bit in på nästa år.

Skidorna gick trögt, ett tunt lager av nya snökristaller hade lagt sig i spåret och deras vassa kanter gjorde motstånd genom att haka fast och bromsa skidorna. Det var nästan som att åka på sand. Jag fick jobba med armarna och staka mig fram meter för meter. Jag tuggade snö och is och stavarna var mina huggtänder. Det hängde is i håret när jag kom tillbaka och den orakade hakan lyste vit. Då var det extra skönt med en dusch efteråt och sedan satt jag framför öppna spisen och skrev det här blogginlägget.

Förfrysningar
Igår läste jag på Therese blogg att hon förfrös sina fingrar under en skidtur. Man ska inte underskatta kylan. I nedförsbackarna kan det bli rejält kallt när lagret av varm luft närmast huden blåser bort i fartvinden. Men det kan ju vara 30 minusgrader när jag åker Vasaloppet (jag tror inte Vasaloppet har någon gräns). Jag måste vara förberedd. Jag tror man ska försöka åka och springa i alla väder för vi kan inte välja väder när vi tävlar. Är det riktigt kallt och man har känsliga luftrör kan man skaffa en liten andningsmask.

http://www.airtrim.se/

Den här veckan blir det skidor för hela slanten och kanske lite löpning och ännu mindre styrketräning. Vi brukar vara omkring 15 stycken över julen men i år lyckades inte mina syskon från södern ta sig hit så det blir en lite avslagen jul.

Min Cherry on The Top blogaward!
I början av månaden fick jag en award och nu har jag funderat och funderat. Enligt stadgorna ska man göra följande:

1. Tacka den person du fick den av.
Tack Ingmarie! Det kändes som sagt lite märkvärdigt att bli utvald bland så många. Dessutom måste jag ju tacka för alla dina uppmuntrande ord under min korta tid som bloggare. Kommentarer betyder mycket. Utan återkoppling tröttnar man nog ganska fort. Tystnad känns lite som att bli ignorerad och avvisad, som om man vore ointressant och inte väcker några som helst känslor, varken positiva eller negativa.

2. Kopiera utmärkelsen till din blogg.
Det tror jag att jag har gjort nu i och med denna bild?

3. Dela tre saker som du gillar med dina läsare.
Av bloggen framgår att jag gillar träning, framför allt löpning och skidor. Skidåkning är egentligen löpning det också. Jag kan inte avgöra vad som är bäst, båda formerna har sin charm och jag är tacksam att jag njuter av båda.

Jag gillar att läsa och utvecklas. Det hör ihop med träningen som utvecklar mig fysiskt. Att läsa och lära och att hitta en bok som slukar mig är underbart, fast det blir mer och mer sällan. Jag läser både fakta och skönlitteratur, oftast samtidigt eftersom det är lätt att hålla fiktion och fakta isär i skallen.

Det tredje som jag gillar är att resa. Som barn åkte jag med familjen kors och tvärs i Europa på somrarna i en inredd skruttig gammal folkvagnsbuss. Det var en härlig tid.

När man reser får man pröva spännande nya maträtter, bada i hav, springa längs oändliga stränder och att besöka historiska platser och själva resandet medför oförutsägbara möten med människor och andra kulturer. Det finns hur  många resmål som helst och jag drömmer om allt från New York till en tur genom rymden.

4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse.
Det svåraste, men jag valde ut dessa fem bloggar:

Staffan - positiv och framåt och med massor av energi som smittar av sig
Badgear - originell och läsvärd blogg
Petra - får mig att drömma om varmare länder
Magnus - positiv kille och det lyser igenom i texterna
Daniel - som springer och kämpar mot sin ms

God jul allihop!