Ockhams rakkniv och antioxidanter

Ännu en studie presenterades nyligen som visar att tillskott av antioxidanter faktiskt kan försämra effekten av träning. I denna studie delade man upp ett gäng ofrivilliga råttor i fyra olika grupper. En grupp fick tillskott av E-vitamin och Liponsyra (eller ALA, Alpha lipoic acid) och de sprang fyra 90-minuterspass per vecka i 70 % av VO2Max under 14 veckor, medan en annan grupp tränade lika hårt men åt vanlig kost utan antioxidanter. De övriga två grupperna var stillasittande där den ena gruppen åt antioxidanter och den andra käkade vanlig råttkost.

Det visade sig att gruppen som tränade, men åt normalt, ökade nivåerna av bl a citrate synthase och cytokrom c, vilket indikerar ökad mängd mitokondrier (cellens kraftstationer). De råttor som åt antioxidanter, både de stillasittande och de som tränade, hade dock sjunkande nivåer av citrate syntase och cytokrom c, vilket indikerar att antalet mitokondrier minskade! Enligt studien försämrade alltså tillskotten av antioxidanter cellernas naturliga anpassningar till löpning. Ökningen av mitokondrier är annars en av kroppens viktigaste anpassningar till träning. Ju fler kraftverk, desto mer kraft. Det som säljs som stärkande för kroppen gav alltså mindre kraft. Hur kunde det bli en sådan effekt?

Våra egna kroppar är duktiga på att själva bilda kroppsegna antioxidanter och att anpassa cellerna till ökad stress. Denna förmåga tycks alltså urholkas när man äter tillskott. Det är produktionen av fria radikaler som driver fram cellernas anpassningar, som en signal att cellen måste anpassas eller dö. Tillskott av antioxidanter dränker denna signal och därmed tycks de lura cellerna. Fria radikaler är ett problem - de ställer till oreda - men det kanske är bäst att låta cellerna själva ta hand om dessa, det viktiga är i så fall att man ser till att äta varierat så att cellerna har de nödvändiga förutsättningarna att själva bekämpa och överleva attackerna från aggressiva radikaler. Gärna antioxidanter, men helst i form av mat där de samverkar med andra bioaktiva substanser, vilket är det sammanhang och den blandning som våra kroppar har anpassats till genom historien.

Stenåldersmänniskorna åt inga tillskott. De levde hårt och deras celler producerade mängder av fria radikaler som deras celler själva var tvungna att ta hand om. De åt förmodligen en ganska varierad kost och om de klarade det, klarar vi det. Åtminstone på kort sikt. På lång sikt orsakar fria radikaler skador på cellerna och det är en annan mycket mer komplex fråga, där fåglarna kanske sitter eller flyger omkring med svaret.

Det finns forskning som tyder på att antioxidanter som tillskott är bra och det finns de som tyder på att de är dåliga. Något enkelt svar finns nog inte just nu. Det finns de, t ex uppfinnaren och futurologen Ray Kurzweil, som äter ca 200 olika tillskott varje dag. Kurzweil gör ingenting utan beräkning och han tror att hälsan förbättras. Han följer dock ett minutiöst program som inga vanliga dödliga har tid eller pengar att följa.

Källa: Wikipedia

Om man har två alternativ och båda verkar likvärdiga, då är det vettigast att välja det enklaste. Det påminner mig om en princip inom vetenskapen som kallas Ockhams rakkniv, som kommit att betyda att man ska välja den enklaste förklaringen om det finns två likvärdiga resultat. Det enklaste är i detta fall att låta bli tillskott där studier pekar åt olika håll. Det blir billigare också. Då har man råd med mer varierad mat, som blåbär, lax, paranötter, gurkmeja, rödbetor och ett glas rött.