I en studie visar forskare från Stanford University att två små grupper av nervceller i hjärnstammen styr suckarna. De suckande nervcellerna gör det som svar på ett omedvetet kommando att blåsa upp lungornas myller av alveoler som kontrollerar kroppens syre- och koldioxidupptag.
“Unlike a pacemaker that regulates only how fast we breathe, the brain’s breathing center also controls the type of breath we take,” säger Mark Krasnow, biokemist på Stanford University School of Medicine. “It’s made up of small numbers of different kinds of neurons. Each functions like a button that turns on a different type of breath. One button programs regular breaths, another sighs, and the others could be for yawns, sniffs, coughs and maybe even laughs and cries.”
Forskningsteamet gjorde studier på möss, som lever lite hetsigare än människor och suckar så ofta som 40 gånger i timmen. De lyckades identifiera 200 nervceller i hjärnstammen som tillverkar och ger ifrån sig två neuropeptider, ämnen som är viktiga för nervcellernas kommunikationssystem. Samma grupp av peptider finns i den mänskliga hjärnan. Forskarna upptäckte att peptiderna fick en annan grupp på 200 nervceller att aktivera mössens muskler som drog igång en suck. Om forskarna blockerade en peptid så minskade suckarna till hälften. Om både peptiderna blockerades, så slutade mössen att sucka helt och hållet.
Livsviktigt att sucka
Forskningen har alltså visat att suckar rent av är livsviktiga. Om man inte suckar var femte minut eller så, kommer alveolerna långsamt kollapsa och orsaka lungproblem, säger Jack Feldman, professor i neurobiologi och en av författarna bakom studien. “A sigh is a deep breath, but not a voluntary deep breath. It starts out as a normal breath, but before you exhale, you take a second breath on top of it.”
Tack och lov för suckarna alltså. Men varför sucker vi av leda och av stress? Det vet inte forskarna än. Kanske Erik Johan Stagnelius 200 år gamla dikt Suckarnas mystär kan ge lite nyplatonsk vägledning?
Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Vad gladde dina sinnen?
Kom ditt hjärta fortare att klappa,
och med fröjdens milda rosenskimmer?
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg vad var det? Blott en suck av vemod
som ur andelivets källa fluten
vilsefor i tidens labyrinter.
Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.
Mellan livets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och vart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden.
Ser du havet? Ilande det kommer,
vill med blåa längtansfulla armar
under fästets bröllops-facklor sluta
till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se det kommer. Hur dess hjärta svallar
högt av längtan! Hur dess armar sträva!
Men förgäves. Ingen önskan fylles
under månen. Själva månens fullhet
minutlig. Med bedragen väntan
dignar havet och dess stolta böljor
fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han svävar
mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? växande hans suckar tala,
liksom trånsjukt han en kropp begärde
att med sommarns flora sig förmäla.
Dock re`ntyna rösterna. På lövens
eolsharpa klingar svanesången
ständigt mattare och dör omsider.
Vad är våren? Suckar blott från jordens
dunkla barm, som en himlens konung fråga
om ej Edens maj en gång begynner.
Vad är lärkan, morgonstrålens älskling?
Näktergalen, skuggornas förtrogna?
Suckar blott i växlande gestalter.
Mänska! vill du livets vishet lära,
o, så hör mig! Tvenne lagar styra
detta liv. Förmågan att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Adla du till frihet
detta tvång, och helgad och försonad
over stoftets kretsande planeter
skall du ingå genom ärans portar.
Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar