De båda studierna leddes av neurokirurgforskaren Kareem Zaghloul som jobbar vid NIH:s National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS). Fokus i studierna låg på personer med epilepsi. För att hitta källan till de epileptiska anfallen ”installerade” Dr. Zaghloul elektroder i patienternas hjärnor med vars hjälp han övervakade den elektriska aktiviteten.
"The primary goal of these recordings is to understand how to stop the seizures. However, it's also a powerful opportunity to learn how the brain works”, säger Dr. Zaghloul i ett pressmeddelande från NIH.
Forskarna testade patienternas minne. De fick titta på olika ordpar (som t ex penna och biskop). Därefter visades bara ett av orden, exempelvis penna. Patienterna skulle då så fort som möjligt försöka hitta det andra ordet, i detta exempel biskop, i minnet.
I den första studien, som publicerades i Journal of Neuroscience, minns patienterna 38 procent av ordparen. Elektrodnäten visade att hjärnaktiviteten som patienterna upplevde när de lagrade ord och återkallade minnet oftast uppstod i tinningloben och prefrontala barken. Det visade sig också att aktiviteten blixtrade till snabbare när patienterna återkallade orden än när orden tidigare lagrades som minnen.
“Our results suggest the brain replays memories on fast forward," säger doktor Zaghloul. Det är alltså jobbigare att lära sig att minnas än att minnas. Tid går olika fort och när man är nära döden sägs det ju att hela livet spelas upp på ett ögonblick.
I den andra studien, publicerad i tidskriften Current Biology, använde forskarna en ny sorts nät av mikroelektroder för att övervaka aktiviteten hos dussintals enskilda nervceller under minnetesterna. Näten implanterades i en del av tinningloben som tros ha huvudansvaret för igenkänning av ord och ansikten.
I denna studie kom patienterna korrekt ihåg 23 procent av ordparen. När forskarna tittade på de elektriska inspelningarna fann de att mönstret av nervceller som avfyrades när patienterna minns rätt liknade nervcellernas signalmönster när de lärde sig ordparet. Dessutom visade resultaten att nervcellens aktivitet var specifik för varje enskilt ordpar och var som tystast när patienterna mindes rätt, vilket tyder på att hjärnan använder ett fåtal nervceller för varje varje minne.
“These results support the idea that each memory is encoded by a unique firing pattern of individual neurons in the brain", avslutar Dr. Zaghloul.
Bäst att vara rädd om sina nervceller alltså. Man vill ju inte sudda ut minnen genom att tappa några nervceller en blöt kväll.
Gamla nervtrådar och minnets mysterium
Vi är på sätt och vis våra minnen. Om jag en dag vaknade utan minnen, skulle det då vara jag? Ett minne är mönster av aktivitet. Det är inte en film som visas på en vit duk i hjärnan. Varje gång detta mönster aktiveras och snabbspolas, förändras det litegrann. Det är därför du inte riktigt kan lita på dina minnen hur tydliga de än är. Det märks om du t ex pratar barndomsminnen med dina syskon.
Från Memento.
Minnet är ingen film men det finns många bra filmer om minnet. Min favorit är Memento, som jag skrev om en gång för länge sedan som färsk bloggare och som fiskades upp i minnet medan jag skrev. Minnet är ett nät med trådar. En annan bra film om hur det är att leva utan minne är Hitta Nemo. Det finns fler filmer, men de har jag glömt.
Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar