En av de bästa sakerna med sommaren är att jag slipper strumpor och skor. Jag går barfota eller i sandaler. Fötterna mår bra av det. Men till skillnad från nästan alla andra brukar jag ibland springa barfota också. Jag känner mig fri och efteråt sprakar det från fötterna ända upp till hjärnan. Det finns massor av muskler och ben i fötterna, men för att de ska utvecklas och bli starka måste man såklart använda dem. För några år sedan började en del - efter att ha läst Born To Run - springa barfota och i barfotaskor, men eftersom många stängt in fötterna samma dag som de lärde sig gå, gick kycklingben och muskler sönder.
Själv har jag gått och sprungit runt barfota varje sommar sedan jag var barn, så jag har aldrig haft några problem och klarar alla underlag (kanske inte grovgrusade vägar). Men även om det är svårt, kan alla bli lite bättre på att gå barfota. Man kan alltid bli lite bättre på i stort sett allt. Genom att använda foten, blir den bättre och du utvecklar ditt nervsystem. Foten sitter i hjärnan och om du inte använder dina fötter, kommer området som känner av och styr fötterna att krympa ihop till en liten fläck i hjärnan. Du kan inte hålla balansen på en liten fläck när du blir gammal. Alla borde klara av att gå barfota över en gårdsplan utan att se ut som ofärdiga 90-åringar som går på het kol.
Min syster har fört över gamla suddiga filmer som hittats på en vind och som jag inte sett efter kriget till digitalt format och jag var nästa alltid barfota ute kan jag se nu precis som jag minns (kan man lita på minnet?). Fast här fick jag ett par träskor för det verkar göra ont på gruset. Vilken vekling:)
En fördel med att springa barfota är att du träffar marken på ett mer följsamt sätt. Det ger bättre skydd för dig och dina leder. Professor Dan Lieberman gjorde en studie för några år sedan på kenyanska löpare som växte upp barfota. De hade i det närmaste perfekta löpsteg. De behöll detta löpsteg när de fick löparskor. Amerikaner som föddes i skor hade dock en tendens att landa lite klumpigare på hälen. Det är inte konstigare att fötterna läser av underlaget bättre barfota än att händerna fungerar bättre för finmotorik utan handskar.
För några år sedan sprang jag nästan alltid i Fivefingers. Jag sprang tre Swiss Alpine 78 km i stenig, alpin terräng med dem (och varje gång var det några som sa att det inte går. Sista året kunde jag säga: Jo, det går för jag har gjort det tre gånger). Nu springer jag oftast i Inov8 eftersom mina fötter och tår trivs bra i dem. Men allt som oftast springer jag ut på barfotapass och känner mig ett med naturen. Varför skulle inte jag klara av det när älgar, vargar, katter och tusentals generationer hominider före mig, klarat det? Jag har aldrig gjort illa mig. Det är som om sinnena skärps. Fötterna är känselspröt med antenner. Även om jag tittar en bit fram, så har jag aldrig klivit på något vasst eller någon sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar