Äntligen är jag bloggmiljonär

Nu - precis just nu - har denna blogg visats 999 822 gånger, enligt statistiken till höger. Inom kort passerar bloggen en miljon sidvisningar. Det har gått fort på slutet. Förra inlägget om vart fettet tar vägen spred sig som en löpeld. Det här inlägget lär inte bli lika spritt, men ibland måste man luta sig tillbaka och reflektera lite grann också.

En miljon … det är inte klokt. När jag började blogga för 3,5 år sedan var tanken att hålla på i 2 år tills jag fullföljt mitt första ultralopp och ambitionen var att skriva om en del nya rön kring hjärnans funktion och hur dessa upptäckter påverkar löpningen. Med tiden fick bloggen ett eget liv och de populäraste inläggen handlar vare sig om löpning eller hjärnan. Numer skriver jag om allt som intresserar mig och som jag vill att andra ska förstå är intressant och jag tror det märks. Varje dag tillkommer nya läsare och en del har följt bloggen i åratal. Några läser varje inlägg mycket noggrant, medan andra - som t ex mina kompisar - läser början och slutet och hoppar över allt vetenskapligt svammel däremellan som de hört så många gånger förut och som de inte riktigt tror på, misstänker jag :) Men livet är fullt av utmaningar och jag ger mig inte.

Jag fortsätter blogga så länge jag lär mig något och så länge det finns läsare som hör av sig och gillar det jag skriver. Jag tror inte jag utvecklar det mer än så. Jag känner mig bara ödmjuk och tacksam att så många följer bloggen att jag blivit bloggmiljonär :)

Blogghobby
Jag blir nog aldrig bloggmiljonär i pengar. Google visar en del reklam på sidorna som kopplas till texten i efterhand och det är kul när det ramlar in lite pengar på kontot. Att skriva ett sponsrat inlägg ger en tusenlapp och sedan ett antal kronor per klick, men numer tackar jag nej till nästan allt eftersom det riskerar leda till upprepning och tveksamma inlägg. I princip är jag inte emot sponsring och reklam, men jag tror det skulle gå ut överkvaliteten och kanske också trovärdigheten och det är de två viktigaste faktorerna när jag bloggar: att texten håller hög kvalitet och att mina påståenden är vetenskapligt underbyggda och trovärdiga. Ibland tycker jag saker och ibland skriver jag ironiska och galna inlägg, men det brukar framgå av texten hoppas jag :)

Jag tackade ja till en webbshop också för en tid sedan, men den hade jag tydligen lyckats slarva bort länken till för den fanns inte längre kvar; nu har jag lagt till den igen i fältet till höger. Jag vet inte om någon har shoppat där men jag kanske ska ta en titt nångång. Det är jättebra priser, haha … och jag är en usel försäljare …;)

Jag har hellre tio nöjda och inspirerade läsare än tusen kronor på kontot, men om det var mitt levebröd skulle jag självklart göra en annan värdering. Hjärnfysik är trots allt bara en hobby och jag låter den inte ta för stor plats i mitt liv. Jag tror aldrig jag sagt till någon att jag bloggar och det dröjde ganska länge innan ens de närmaste kände till min hemliga hobby, men nu när mätaren snart visar på över en miljon kanske jag inte ska låtsas om som om bloggen inte existerar. Man bloggar ju trots allt för att man vill dela med sig - av sina kunskaper eller sig själv eller båda delarna - och för att någon ska läsa och ha glädje av det.

I början var mitt mål att bloggen skulle växa, men nu satsar jag mer på att skriva inlägg med hög kvalitet och skillnaden mot tidigare är att det inte blir lika många inlägg. För en tid sedan fick jag ett erbjudande om att ingå i ett av Sveriges största bloggnätverk, men jag valde att stå kvar på min egen blogspot. Det viktiga är inte att få fler läsare, utan att skriva inlägg med hög kvalitet och inte känna någon press för att jag måste leverera texter med jämna mellanrum. Dessutom känns det som jag har lagom med läsare nu; några läsare tillkommer och några tappar intresset och så kan det rulla på ett inlägg i taget tills jag tappar lusten eller taget.

Jag gillar att ta mig an svåra ämnen och skriva om dem så att vem som helst kan begripa det. Men ibland går det inte riktigt. Jag tänkte jag skulle förklara varför summan av alla heltal från 0 till oändligheten blir -1/12, för jag trodde inte på det själv och det var först efter att jag läst beviset ett par gånger som jag blev övertygad, men där någonstans går gränsen för vad jag skriver om. Det får inte vara alltför nördigt, det måste vara intressant och det måste gå att förklara med vanliga ord. Å andra sidan vore det ju verkligen en utmaning att beskriva kvantfysik eller universums inflation så att jag förstod det själv utan att känna det där obehaget att det är något som man missat.

Åker skidor
Den här veckan har jag åkt massor av skidor. Det finns inte jättemycket snö, men tillräckligt för att dra fina spår. På Södra berget är det dock tunt med spår. Det finns t o m en risk att det inte går att åka den tänkta banan runt berget, utan att det blir en kort snurra på toppen. I så fall åker jag något annat lopp.

Om 6 månader är det dags för swiss alpine.

Förutom skidåkning så crawlar jag på simskola och mina övriga 20-timmars projekt rullar på. Idag bokade jag boende för Swiss alpin på ett litet hotell 300 meter ovanför Davos, d v s en bit upp på berget. Det ser fint ut. Det blir verkligen något att se fram emot.