Swiss Alpine 2013 - dagarna innan

Det har varit lite tyst på bloggen ett tag. Dels beror det på ett trasigt modem, dels brist på wifi i Schweiz. Men nu är jag hemma från årets Swiss Alpine och jag har köpt ett nytt modem. Produktive Niklas har redan skrivit ett inlägg från resan som kan läsas här. Här kommer mitt första inlägg om resan. I nästa inlägg skriver jag mer om själva tävlingen.

Löpargänget
Det var tack vare Niklas jag åkte till Schweiz ännu ett år. Vi kom överens redan förra året om att köra Swiss Alpine i år igen och han hade dessutom lurat med sig några ultravänner från Eskilstuna och Stockholm. Jag träffade gänget på Arlanda och jag kände mig välkommen direkt. Sen åkte vi flyg till Zürich via Berlin och därifrån tåg till Klosters, en sömnig håla några mil från Davos. Vi bodde på hostellet Soldanella, ett billigt och bra boende. Tyvärr var wifi dåligt, men så småningom hittade vi en internetoas - Silveretta hotell - som låg mitt i byn. Vi tog en kaffe där varje kväll.

Hela gänget: Från vänster är det jag, Hans, Marcus, Erik, Niklas, Alberto och Rikhard.

Alpvandringar
På onsdagen gick vi upp i bergen för att acklimatisera oss till höjderna. I början andades jag tungt, men det blev lättare allt eftersom. Det var brant och bitvis ganska svår klättring. Sen småsprang vi ner till Klosters. Det kanske inte var så klokt. Det kändes dagen efter. Nästan alla lår ömmade efteråt och hade olika grad av träningsvärk. 

Hans, Marcus och Erik kämpar uppför.

Photobombing. Rikhard trodde han skulle hamna i centrum men jag gör allt för att stjäla uppmärksamhet. Erik ligger lite lågt.

Alberto, Hans, Marcus, me, Erik och Niklas.

Två Swissveteraner.

Alberto och jag i ledningen uppför.

Reseledaren Niklas och främlingslegionären Hans spanar efter eftersläntare, medan Alberto går på.

Nästa dag gick vi på en lite lugnare fjälltur bort mot Davos för att hämta nummerlappar. Vi såg murmeldjur och många sorters fåglar: alpkajor, snöfink, ringtrast och alpjärnsparv (vi hade en fågelskådare med oss). Utsikten var minst sagt hänförande. Framsidan av låren kändes på vägen ner, så jag backade sista backen ner mot Davos. I Davos gick vi först på favoritfiket Kaffee Klatsch innan vi hämtade våra nummerlappar och sedan tog vi tåget tillbaka till Klosters.

Efter att hämtat nummerlappar. Vi ligger och väntar på tåget till Klosters i en park i Davos. Några hann t o m somna. Det var varmt.

Kvällarna avslutades med middag på hostellet, en promenad ner till wifioasen och sedan i säng före elva. Jag vet inte hur mycket jag sov per natt, men det kändes som om jag mest låg och vred mig.

Varmt så in i Helvetica
Under hela veckan gissade prognosen 30 grader på lördag. Även 2600 meter uppe på Keschütte skulle det vara varmt, 20 grader. Jag såg en massaker framför mig. Högar av slagna löpare som låg längs sluttningarna, genomborrade av välriktade, vassa solstrålar. Många var oroliga. Ingen av oss hade någonsin sprungit 79 km i 30-gradig värme. När det är 30 grader orkar man ju knappt gå. Man vill ligga i skuggan med utrullad tunga.

Jag hade nog gett upp tankarna på personbästa, men tänkte att jag skulle försöka hålla bra tempo till Filisur och Bergün. Om det kändes bra kanske jag kunde göra ett försök, men om jag kände av värmen och bristen på långpass planerade jag att ta det lugnt och försöka njuta av upplevelsen. Det var min "plan".

Efter flera dagar med gemensamma aktiviteter spred vi ut oss under fredagen och ganska många tog linbanan upp i bergen. Jag åkte upp till Gotschnagrat och sedan gick jag till en ensam topp. Jag har nog aldrig skrivit ett inlägg i så inspirerande miljö. Solen värmde Jag hade med mig kaffe och en s k fittorte med hur många inbakade kalorier som helst. Jag gick en sväng runt fjället och tittade ner på Davos. Så tog jag linbanan ner till Klosters igen. Det var bara 17 timmar till start och det blev bara varmare ...

Mvh

Gotschnagrat 2285 m ö h, kl 13:44 fredagen den 26 juli 2013.