Det onda och det goda

Vi människor vill gärna kategorisera världen, dela in den. Kategorier gör världen enklare att förstå, men ibland blir det fel. Som t ex kategorierna ond och god. Under historiens gång har det varit en viktig distinktion för människans överlevnad, men vi bör vara försiktiga med att sätta etiketter tills vi verkligen vet om något är bra eller dåligt för vår överlevnad. För ibland får man ta lite av det onda med det goda, och tvärtom.

Livet i magen
Västerländska tarmar är artfattigare än tarmarna hos människor som själva odlar sin mat, som bönder i Afrika. Vi skiljer oss också åt vad gäller vilken art som dominerar inom oss. Västerländska tarmar innehåller relativt höga halter av Bakteroider och Firmicutes och låga nivåer av Prevotella som dominerar tarmarna hos t ex afrikanska bönder. Varför skiljer sig vårt mikrobiom åt? Det kan bero på vilken mat vi äter. De afrikanska bönderna åt en ansenlig mängd fullkorn, växtfibrer och lite kött.

När det gäller bristen på biologisk mångfald i väst, kan detta vara ett resultat av vår slösaktiga användning av antibiotika, processade bakteriefria livsmedel, miljögifter och mindre exponering för bakterier i vardagen. Allt detta kan bidra till att förklara varför bönder i Afrika, som drabbas av fler infektionssjukdomar och har kortare förväntad livslängd, ändå har mycket lägre kroniska besvär som allergier, astma, typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Väst har fört ett krig mot onda bakterier och nu slår det tillbaka, med allergier och resistens.

Vårt mikrobiom spelar en viktig roll i vårt liv. Men varför har vi lagt ut en stor del av vårt immunförsvar på entreprenad? Kanske för att bakterier är snabbare på att reagera på förändringar i miljön. De fortplantar sig snabbare än oss - en del med tre generationer i timmen - och de kan dessutom dela bra gener med varandra, något som kallas för horisontell genöverföring. Det kan inte jag. Jag kan inte gå till Haile Gebrselassie och be om att få några av hans löpargener instoppade i mitt DNA. Människor måste först via en oändligt komplicerad process hitta en annan människa av motsatt kön för att reproducera sig och sedan visar det sig först efter flera år vilka gener som tagit plats i den nya generationen. Om bakterierna hade hjärnor skulle de inte förstå våra problem, böcker och tv-serier; det är ju bara att se till att det finns mat och sedan dela sig och dela med sig, skulle de tycka.

Onda och goda bakterier
En av de största upptäckterna på senare tid är att magsår orsakas av bakterien H. Pylori, inte av stress, som man trodde förr. Tack vare den upptäckten botas nu magsår med antibiotika. H. Pylori klassades som ”ond”. Ju mindre H. Pylori, desto bättre. Men så enkelt är det inte. Mindre än 20 procent av de som infekterats med H. Pylori drabbas av några symptom. H. Pylori har levt i våra magar under minst 100 000 år och är bl a viktig för att reglera magsyran, förmodligen gör den det för att slippa konkurrenter. Tar man bort H. Pylori slipper man magsår, men man ökar samtidigt risken för Gastroesofageal refluxsjukdom, dvs att magsyra kommer upp ur magsäcken, vilket sätts i samband med sjukdomar som Barretts esofagus och matstrupecancer.

Det sägs finnas onda och goda bakterier, men det är inte alltid så enkelt att avgöra vad de är. Ibland är de goda och ibland är de onda, ungefär som människor.

Feta älgar
När man inrättade den första nationalparken 1872 i Yellowstone var tanken att bevara ett stycke ursprunglig vacker natur med ett rikt djurliv. För att få fler djur, dödade man alla vargar. Vargarna åt ju upp andra djur. Därmed rubbades också balansen mellan jägare och jagade. De som varit jagade, behövde inte längre vara rädda. Älgarna hade nog inget emot det. De blev allt fetare, när de inte längre ängsligt betade i skogsbrynet. Nu vågade de sig långt ner i ravinerna, ut på ängarna, långt från skyddande träd och de betade sig feta. När vargarna återinplanterades 1995 blev älgarna räddare och magrare. De blev tvungna att vrida sina älgkronor och se sig omkring, vilket tog tid från betandet. Det var bristen på ekologisk balans som hade gjort dem feta. Trygga, men feta. Nu är de otrygga och magra. Som det borde vara, fast det säger vi bara för att vi inte är älgar. Om älgarna kunde tycka något om detta, skulle de nog tycka att vi var onda. De dör nog hellre av hjärtinfarkt än att slitas sönder av vargar. Naturen är varken ond eller god. Den bara är som den är. 

Min iPad är död
I veckan cyklade jag för första gången sedan cykeldebuten för en dryg månad sedan. Jag cyklade drygt tre mil till stugan för att träna lite simning i sjön. Men det började åska redan efter 20 minuter i vattnet och jag cyklade hem innan det blev värre. Men åskan kom ikapp. Jag cyklade på vatten i blixt och dunder och grovt hagel. Jag hade min iPad i ryggsäcken och den var fuktskadad när jag kom hem. Ingenting fungerade. En kollega som tappade sin iPhone i toaletten lyckades återställa den genom att lägga den i en påse ris. Riset suger ut vattnet. Så jag testade samma sak. Jag la paddan i en påse med okokt ris. Men paddan har fortfarande inte återhämtat sig. Den har börjat svara på tryckningar, men själva hemknappen är fortfarande död. Fast det finns inget ont som inte har något gott i sig. Imorgon ska jag köpa en ny iPad 4 med retinaupplösning.