onsdag 1 september 2010

Notiser och vetenskapsnyheter v 35

Fet fisk till små barn
Små barn behöver omega 3 som finns i fet fisk av två skäl: dels för att växa och utvecklas, dels för att smakpreferenserna i stort sett är färdigutvecklade när de är fem år och då är det bra om barnet fått smak för fisk eftersom få vuxna äter tillräckligt med fet fisk. Omega-3 i fisk skiljer sig från omega-3 i växter genom att de innehåller omega-3 fettsyrorna EPA och DHA och det är framför allt dessa fettsyror som kopplats till hälsoeffekter.

Mer att läsa här.

Maratonlöpning är förmodligen ofarligt för hjärtat
En studie som presenterades i Stockholm visar att riskerna med maratonlöpning förmodligen har överdrivits. Det känns ju också märkligt om något som vi människor alltid gjort skulle vara farligt för oss. I studien följde man 167 löpare med en medelålder på 50 år. Forskarna tog prov på löparna just innan ett maratonlopp och sedan två veckor efteråt. Resultatet var att det man såg vissa förändringar just efter loppet, men löparna var tillbaka till normalläge redan efter två veckor.

Forskningsledaren Doktor Fabian Knebel: “The concerns people have about marathon running causing sustained damage to the heart appear to be unfounded. Our study looked at amateur runners with an average age of 50 – not elite athletes – and it showed that two weeks after a marathon, the key parameters were all back to normal levels.”

Studiens slutsats är att äldre amatörlöpare kan fortsätta tävla i maratonlopp utan risk för hjärtat ska ta skada.

Det mesta sitter i pannbenet
När man sänker farten är det ett beslut som fattas av hjärnan, medvetet eller omedvetet. Vi "väljer" att ge upp. Det visas nu i ännu en studie.

I denna studie skulle tio vältränade män cykla så länge som möjligt med 80% av maximalt syreupptag. I snitt höll de 242 watt och de orkade trampa i ca 10 minuter. Innan de gjorde testet hade man mätt deras maxeffekt och den var i genomsnitt 1075 watt. När försökspersonerna kände sig utmattade lättade belastningen och de fick öka kadensen och man gjorde sedan direkt ett nytt maxeffekttest. Trots att försökspersonerna nu var utmattade lyckades de komma upp i hela 731 watt. Därmed kan man dra slutsatsen att det finns gott om krafter kvar när man upplever sig vara utmattad. Utmattningen sitter i hjärnan, inte i muskler och cirkulationssystem.

Det tidigare träningsparadigmet som mer eller mindre bortsåg från att vi hade en hjärna ledde till utveckling av pulsmätare, kolhydratladdning och bloddopning och dessa tekniker har trots allt varit effektiva, säger forskarrapportens upphovsman Sam Marcora, "but we now have a new theoretical model of endurance performance and this in turn will lead to further techniques and coaching strategies to help endurance athletes to improve their performance."

Länk till The limit to exercise tolerance in humans: mind over muscle?

Motion skapar mättnadskänsla
En intressant brasiliansk studie visar att träning skapar mättnadskänsla. Motion både bränner kalorier och gör oss känsligare för mättnad. Det är en mycket viktig upptäckt eftersom det är aptiten i högre grad än förbränning som leder till övervikt. Det är hypothalamus som man ska rikta in sig på och det här är kanske första gången man kan visa på en sådan koppling.

Aptiten styrs av flera system med syfte att behålla en jämvikt med lite felmarginal så att man inte svälter ihjäl, vilket jag skrev om här. I studien fann man att träning ökade IL-6 och IL-10-nivåerna i hypotalamus och dessa molekyler är avgörande för att öka känsligheten hos de kanske viktigaste aptithormonerna leptin och insulin. Tack vare denna studie går det lättare att begripa varför man går ner i vikt när man tränar. Det tycks som om hypothalamus korrigerande födointag inte motsvarar den ökade förbränningen.

Nya hjärnceller viktiga för minnet
Bildandet av nya hjärnceller är kopplat till lärande och minne, enligt en ny studie. Upptäckten är den första som ser denna koppling hos människan. Jag skrev ett långt inlägg om bildandet av nya hjärnceller när man springer och dess koppling till lärande och minne och det här är en viktig upptäckt. Snart kanske man kan ta ett piller mot dåligt minne, men jag tror det är bättre att springa. Det ska bli spännande att följa den här forskningen.

Gå hjärnan större
Det finns hopp även för "professionella soffpotatisar", som en forskare kallar dem. En studie har visat att man inte nödvändigtvis måste springa för att förbättra hjärnan, även måttlig motion - i detta fall gå i egen takt i 40 minuter tre gånger i veckan - kan förbättra kopplingarna i hjärnan och fördröja försämringar p g a åldrande och leda till att man presterar bättre på kognitiva uppgifter.

Grönsaker och frukt mot cancer
I en stor studie omfattande nästan en halv miljon människor har man funnit att grönsaker och frukt minskar risken för lungcancer. Att sluta röka är mest effektivt, men särskilt för rökare är det viktigt att äta grönsaker. Ju större variation i intaget desto bättre effekt. Olika grönsaker har olika bioaktiva ingredienser och blandar man dem får man en bättre effekt.

7 kommentarer:

  1. Har missat flera dagars underbar läsning här men nu har jag tagit igen det!Tänkte på ditt "björninlägg". Vi var och gick (ofrivilligt) länge i Sonfjället. Timme efter timme på stigar vi inte visste var de skulle ta oss. När vi väl hittade tillbaks och sa var vi varit så blev reaktionen av de som bor där; OJ DÅ! Ni har varit i Skandinaviens björntätaste område.
    Men såg vi någon björn? Hörde vi någon? Såg vi ens en bajs? Näpp. jag har en innerlig önskan om att en dag få se en. Gärna en varg med. Men fastän jag kutat timme efter timme i skogarna i norr så har jag aldrig sett någondera. :-( Det skrämmer mig och gör mig ledsen att det är sån hets mot de stackars djuren...

    SvaraRadera
  2. De som väljer bilvägar av rädsla för björnar/vargar/vildsvin väljer också att glömma att minst ett par per tusen bilförare har alkohol i kroppen...

    SvaraRadera
  3. Tack Ingmari :) Håller med dig om björnarna. De brukar ofta vara nyktra. Det läskigaste jag träffat på i skogen var en älg. De kan vara lite ilskna ibland. Men jag kanske också är läskig. En gång sprang en tjej rakt in i skogen då jag kom ångande. Hon såg mig inte och hade öronen fulla av mp3 och reagerade på instinkt. Men hon kom ut igen lite generat leende. Man kanske ska ha en koskälla runt halsen...

    SvaraRadera
  4. Gary Taubes skrev en omtalad artikel som heter "The scientist and the stairmaster" http://nymag.com/news/sports/38001/index4.html och den gick i sin helhet ut på att motion/träning inte fungerar för viktnedgång, eftersom man blir hungrig av att träna. Han tar med ett exempel på en man som tränat löpning men gått upp i vikt med åren (konstigt nog hittade han ingen motionärslöpare som varit viktstabil eller för den delen gått ner i vikt, svaret är väl att Taubes var inte intresserad av hitta nån sådan...). Taubes menar att det är kosten som styr vikten, inte träningen.

    Jag kan väl hålla med om att för min del är det enklare att reglera vikten genom att reglera kosten. Men att jag kan också reglera vikten genom träningen, det vet jag. Så jag håller liksom inte med Taubes. Men det är fascinerande att läsa så välskrivna artiklar om avancerade luftslott. Kejsarens nya kalorier.

    När det gäller detta med träning och aptit. Jag har många gånger upplevt att jag tappat hungern när jag tränat. Är jag hungrig, sticker iväg 1-2 mil på kvällen så har jag ofta tappat hungern när jag kommer hem. Fast som sedan är frågan hur man kompenserar det dagen efter...

    Och själv förvånas jag över de som äter så fort de rört sig litegrann. Men det handlar nog om deras eget belöningssystem. Om jag går ut och går i 30 minuter och tyckte det var jobbigt så kan jag käka den där chokladkakan ju (det är ju inte ens en tusendel så jobbigt att äta den som att gå i 30 minuter). Nåt sånt.

    God helg önskas!

    SvaraRadera
  5. Jag har flera gånger under mitt liv försökt gå ner i vikt genom att enbart reglera kosten. Detta har inte fungerat särskilt väl, och efter ett tag har jag alltid blivit "vrålhungrig", en aptit som är svår att kontrollera även de bästa av dagar.

    För runt ett år sedan bestämde jag mig att jag måste försöka hitta något sätt som fungerade för mig och jag började istället att träna, då främst jogging, cykling och simning och inte fokusera så mycket på maten. Eftersom man överallt hör mantrat om att träning inte har så stor inverkan, utan det är kostvanorna som betyder något förväntade jag mig inte särskilt stora resultat, men hoppades må bättre. Döm av min förvåning nu när jag ett år senare har gått ner över 20 kilo, utan några större problem. Det visade sig att jag inte alls blev mer hungrig av motionen, utan snarare fick jag en mer kontrollerad aptit. Jag får numera sällan det där extrema begäret efter fet mat som är så svårt att motstå, utan istället känner jag en mycket lugnare hunger, och då ett sug efter mer balanserad mat.

    Alla är såklart individer, och det som fungerar för mig behöver givetvis inte fungera för alla, men jag kan inte låta bli att tycka att träning nedvärderas alldeles för mycket för att man "bara" förbränner si och så mycket under ett pass. (Vilket i sig blir en hel del under ett år). Träning ger så mycket mer effekter än bara hur många kalorier som förbränns under själva passet.

    SvaraRadera
  6. Ja badgear, det handlar mkt om belöningssystem. Får man en kick av löpningen behöver man ingen chokladkaka. Och anonym bekräftar ju det. Att gå ner 20 kg måste vara en fantastisk känsla. Vilken frihet!

    SvaraRadera
  7. Den 2 Augusti kommer en ny bok om att förbättra hjärnan som heter "How to exterminate stupidity Or the art of not justifying anything at all", den kan redan förhandsbeställas från Recito förlag på http://litenupplaga.se/1198 I den beskrivs bland annat bevis för att ursäkter är dåligt för hjärnan och tips för att sluta med ursäkter.

    SvaraRadera