Född till x (välj x)

Det sägs att vissa är födda till att bli löpare, fotbollsspelare, ledare, och så vidare. De har ett försprång redan i livmodern. Men det är en myt, förmodligen en av de mest destruktiva myter som finns. Du kan vara född med en viss anatomi som ökar sannolikheten att du blir bra inom något, men i grunden är alla födda till att bli löpare, fotbollsspelare eller ledare.

Född till ledare 

Winston Churchill föddes i en ledande familj, men han var själv ingen stor ledare före maj 1940. Han hade misslyckats med det mesta. De flesta såg honom som en 66-årig föredetting. Men han visste vad han ville. Han var orädd. Han var bra på att skriva och tala. Några veckor senare hade han fattat beslut och hållit tal som gjorde honom till en av de främsta ledarna genom tiderna.

Några är födda ledare. Karl XII föddes 1682. Som 15-åring utsågs han till kung av Guds nåde. Enväldig som sin far Karl XI. Han fick den bästa utbildningen och han trodde själv att Gud utsett honom till att leda Sverige. 

Han var en bra ledare i fält, men han fattade flera dåliga beslut: som att försöka lära Polens härskare en läxa och marschera mot Moskva mitt i vintern. Taktik är konsten att vinna ett slag, strategi är konsten att vinna ett krig.

Han var ofelbar. Det tycktes stämma. Karolinerna krossade allt motstånd. De marscherade mot fienden under tystnad. Det gjorde fienden skräckslagna. Sedan sköt de en salva på nära håll innan de gick till anfall med bajonett och värja. Då fick danskar, ryssar och polacker panik och flydde.

Poltava 1709. Svenskarna marscherade på raka led mot en dubbelt så stark fiende. Svenskarna saknade kulor och krut, de saknade artilleri. De gick rakt på med dragna värjor. De marscherade under disciplinerad tystnad. Det var en skrämmande syn. Led efter led av blåklädda soldater. De ryska soldaterna bävade. Sedan sköt de första salvan. Det främste ledet med svenskar glesnade men de fortsatte marschera framåt. Trummorna slog taktfast. De fullföljde ödet. Det gick inte att vända. Deras öde var garanterat av kung Karl XII av Guds nåd.

Segermarschen tog slut i Poltava. Karl XII skyllde på en skada. Sedan tog det tvärstopp i Halden. Då fick finansminister Görtz skulden.

Karl XII och Mazepa efter Poltava. Karl XII simulerar en fotskada. Källa: Wikipedia

Fortfarande tycks många tro att de ledare vi har på något sätt är välsignade med medfödda kvaliteter, som bra kommunikations- och samarbetsförmåga, passion och viljestyrka, kraftfullhet och effektivitet. Men det är inget de är. De blev. De föddes, sedan blev de ledare genom en lång process.

De bästa ledarna är vanliga människor som du och jag, som har arbetat hårt för att bli bra på att lösa problem. De lärde sig tidigt att gå utanför sin komfortzon. De lärde sig bemästra otydliga och osäkra situationer. 

De som lyckas bli bra ledare har också tränat upp sin kommunikationsförmåga. De har lärt sig övertyga andra. De har lärt sig att lyssna. De ser helheten. De är ödmjuka. Det är inte medfödda förmågor, utan färdigheter. 

Bra ledare lyssnar. Tvärsäkra ledare pekar med hela handen.

Den grekiska retorikern Demosthenes anses som antikens främsta talare. Som ung var han tystlåten. Han stammade. Men han hade bestämt sig för att bli den ledande talaren i Athen. Det sägs att han övade vid havet för att lära sig överrösta vågorna. Han pratade med stenar i munnen för att lära sig artikulera. Ja, han gick så långt att han rakade halva skallen för att tvinga sig själv att träna hemma och inte falla för frestelsen att gå ut. 

Woody Allen sa "80 percent of success is just showing up”. Vad betyder det? Jo, du måste visa upp dig. Vem är du? Vad står du för? Säg ja, men säg inte ja till allting. 

Foto: Robert Pastryk från Pixabay

De som gör allt detta blir ledare. En del utses till ledare. Det kanske var deras tur i ett kösystem. Men om de inte har gjort det som krävs, blir de dåliga ledare. 

Dåliga ledare pekar med hela handen eller håller händerna i byxfickan. De lyssnar inte. De ser inte helheten. Deras vapen är dryghet och självsäkerhet. De strävar efter envälde. De som säger emot är förrädare.

Född till löpare

Människan är född till löpare, precis som en fiskmås är född att flyga och en delfin född att simma. Kenyaner kanske har en genetisk fördel för långa distanser, men inte ens en kenyan blir bra utan extremt mycket träning.

Det är samma princip bakom en bra ledare som en bra löpare. Du måste utmana dig själv. Höj ribban ett snäpp i taget. Om du ska dansa limbo sänker du den ett snäpp i taget. Ge inte upp. Fokusera mer på processen att lära och bli bättre än att nå ett specifikt mål.

Född till fotbollsspelare

Den legendariske svenska idrottspsykologen Lars-Erik Uneståhl berättade en gång om ett möte med några svenska fotbollstränare. De diskuterar talang. Vilken fotbollsspelare har lyckats tack vare sin talang, frågar Uneståhl. Fotbollstränarna enas om att IFK Göteborgs stora stjärna på 1980-talet - Torbjörn Nilsson - var en riktig talang. Kort efteråt frågade Uneståhl Torbjörn Nilsson om han var en talang. ”Nä,” svarade Torbjörn. ”Jag var ingen talang. Jag var en ren träningsprodukt.”

80-20

Ungdomar som inte lyckas före 13-14 års ålder ger upp när deras föräldrar - som tror på talang - säger att de borde satsa på något annat. De som lyckas före 15 tror de kan leva på talang och lär sig inte att det krävs hård träning för att bli bäst; när de inte längre är bäst ger de upp. Ingen är född till att bli bäst inom x (välj x).

Förresten, tränade du idag? Att ”show up” är 80 procent av vägen till ett bra resultat. Den svåra delen är att ta dig till löparspåret, att byta om, att fatta beslut. När du gjort allt detta, återstår bara 20 procent. Det är att springa. Det är den enkla delen.

Löparsandaler

För några veckor sedan beställde jag ett par löparsandaler från Polen efter tips från en löparkompis. De heter Monk sandals (kanske med inspireration från maratonmunkarna). De består av ett snöre och en vibramsula. Det är allt. Enkelt. Jag gillar det som är enkelt.

Men så kan ju inte löparskor se ut, ser jag att folk tänker när jag springer förbi. Jo, det kan de visst, svarar jag i huvudet. En sko är något som sitter på foten. När jag springer blir den sko som sitter på min fot en löparsko. Mina kompisar retar mig. Vad är det där? Vilket påhitt. De har ett fixed mindset när det gäller skor. Löparsandaler har funnits i tusentals år, säger jag. Greker, romare, inkaindianer - alla sprang de i sandaler. Vidga era vyer. De himlar med ögonen och suckar. Jaja, vi känner dig. Du är som du är.

Jag springer i monk sandals. Foto: Jonas Henning

Jag gillar sandalerna, men jag gillar också att springa barfota. Jag klarar i stort sett alla underlag. Jag kan springa i skog, på asfalt, grusväg, stigar, sand, gräs, myr, fjäll. Jag har aldrig gjort illa mig. Ibland kliver jag på en vass sten, men foten parerar direkt och jag märker knappt av det. Det kanske beror på att jag sprang runt barfota i skogen redan som barn. Det lärde mig. Det härdade mig. Jag har troligtvis starka fötter. Imorgon har jag träningsvärk i fötterna. Det betyder att jag är på rätt väg.

En fot består av 26 ben. Foten är en väv av muskler, fascia och senor. Ur ett designperspektiv är en människofot långt i från optimal. Men evolutionen sysslar inte med design, den tager vad den haver. En optimal fot har bara ett blad, som en struts. Men strutsar har en lång historia som tvåfotingar, kanske så långt tillbaka som Tyrannosaurus Rex. Människans fötter har en annan historia. De började som fenor som kravlade upp på land. Sedan utvecklades fötter som kunde greppa tag i trädens grenar. Först därefter utvecklades de till fötter som - i likhet med strutsarna - kunde springa på savannen. Evolutionen bildade fotvalv, förlängde hälsenan och förkortade tårna. Om utvecklingen fortsätter på detta löparspår kanske vi springer på stortån som en häst om några miljoner år. Men det känns osannolikt. Löpning handlar inte längre om överlevnad.

Struts. Foto: Magda Ehlers från Pexels

Jag springer inte för att överleva, jag springer för att det är roligt. Jag gillar att springa. Jag bryr mig inte så mycket om hur saker ser ut. Det viktiga är hur de fungerar och hur det känns. Mina fötter är viktigare än skor. Skorna tar mig inte framåt. Fötterna sitter fast i ben som häftar vid bäckenet som sitter fast i ryggen, och så vidare. Fötterna är en del av mig. Skor slits och byts ut. Fötterna följer med hela livet. De blir bara bättre ju mer du använder dem.

Sandalerna sitter perfekt. De tar ingen plats när jag reser. De får plats i en ficka. Jag kan hålla dem i handen när jag känner för att springa barfota. Det blir mycket sandallöpning i sommar. Jag ska visa mina kompisar att de funkar. Till hösten har jag fotrutor.

Hjärnfysikbloggen - Att välja rätt riktning

Varför tycks det vara enklare för vissa än för andra att uppnå sina mål? För en del verkar det så enkelt att fatta hälsosamma beslut. De tränar regelbundet och äter hälsosam mat, till synes utan ansträngning. Andra kämpar med den typen av beslut. De äter hälsosamt ena dagen, skräpmat en annan dag. Vad beror det på?

Läs mer.

Hjärnfysikbloggen - Spring och tillfriskna från sittande livsstil

De flesta anser att det är sjukt att springa i två timmar, men de tycker samtidigt det är normalt att sitta i åtta timmar. Är det riktigt klokt? Nej, det är ju precis tvärtom. Du blir sjuk av att sitta länge. Du blir frisk av att springa.

I helgen sprang jag ett pass på över två timmar. Det blev en lång löpning genom skogen, för jag ville hela tiden se vad som fanns bakom nästa berg. Jag får ofta höra att jag är sjuk som springer så långt. Ordet ”sjuk” är fornnordiskt med samma rot (seueg) som mjuk och svag. En löpare är inte mjuk och svag. Det är brist på rörelse som gör dig mjuk och sjuk. Det är sittandet som är sjukt, inte springandet. Det är dock lätt att ...

Läs mer.

Hjärnfysikbloggen - Maximal återhämtning

Förr var återhämtning vila. Nu är det en aktivitet. I sin bok Good to Go frågar sig Christie Aschwanden om hälsobranschen skapat osäkra människor som tappat kontakten med sina kroppar.

Att springa är egentligen det enklaste som finns, det är bara att springa. De senaste årtiondena har dock löpning blivit krångligare för många. Du kanske tror att en timmes löpning kräver vätska laddad med elektrolyter för att upprätthålla salt- och vattenbalans. Du kanske måste titta på en klocka för att veta din ansträngning. Om du springer utan klocka är det som om du inte sprungit. Du bär ...

Läs mer.

100 armhävningar med Grease the Groove

I en ny studie konstateras att män som klarar 40 armhävningar i en följd har 96 procent lägre risk för hjärtattack än män som bara klarar 10 armhävningar. Det visade sig att armhävningar var bättre än löptest för att mäta hjärthälsa hos brandmän.

Om du inte orkar mer än 10 armhävningar vill du kanske snabbt bli bättre. Det kan du bli. Hemligheten är att göra några armhävningar flera gånger varje dag. Därmed tränar du upp nervsystemet. Det är en rysk träningsmetod med det engelska namnet Grease the Groove, som betyder något i stil med smörja spåret. 

Foto: 5132824 från Pixabay

Under det kalla kriget var ryssarna världsledande i kraftsporter. De satsade stora resurser. De ryska idrottarna hade tränare med femåriga universitetsutbildningar. Allt handlade om att ta guld. De experimenterade med droger, men också med nya träningsmetoder. En av dessa metoder var Grease the Groove, en metod som utvecklades av den ryska spetsnaz-tränaren Pavel Tsatsouline. Idag används metoden av både ryska och amerikanska specialförband.

När du upprepar en specifik styrkeövning som armhävningar, kommer kopplingarna mellan dina muskler och ditt nervsystem att bli allt bättre. I väst fokuserade man på stora muskler, men ryssarna förstod att styrka även är en färdighet. Muskler lär sig lyfta, det är därför du snabbt blir starkare när du börjar träna styrka.

Säg att du klarar 10 armhävningar. Enligt Grease the Groove ska du då göra 5-8 stycken armhävningar, 4-6 gånger per dag, 4-6 gånger i veckan.

Även om din styrka till stor del är neurologisk, är det dina muskler som skapar rörelsen och övervinner det motstånd som förhindrar rörelse (gravitation, friktion, tröghet). Musklerna måste därför anpassa sig och bli större för att möte de växande neurologiska kraven. Form följer funktion. Dina muskler formar sig efter det du gör.

Några regler:

• Gör högst två övningar i taget.
• Träna på 50-80% av ditt max. Kör aldrig till du inte orkar längre.
• Kör bara Grease the Groove när du känner dig pigg. Var noga med återhämtningen.
• Grease the Groove läggs till din vanliga träning. Den ersätter en specifik träning. Det är inte hela träningen.

Cliff Young - 61-åringen som vann världens tuffaste lopp

En av de största sensationerna någonsin inom ultralöpning inträffade 1983. Potatisbonden Cliff Young, 61 år, vann ett av världens tuffaste lopp på rekordtiden 5 dygn och 15 timmar. Fram till dess hade han levt ett stillsamt liv. Han bodde på landet med sina gamla föräldrar. Han var fattig och tandlös. Cliffs uppgift på gården var att ta hand om fåren som rörde sig över vidsträckta områden. De hade inte råd med bil och ibland sprang han i tre dygn för att leta rätt på får som sprungit bort. Han sprang i gummistövlar och han hittade alltid de bortsprungna fåren. Det var hans liv tills han vid 61 års ålder 1983 ställde upp i Australiens hårdaste ultralopp - 875 km från Sydney till Melbourne.

Han såg inte ut som en löpare. Han kom till loppet klädd i arbetskläder och arbetsskor. Loppet sändes på TV och folk hade roligt åt Cliff som sprang på ett märkligt sätt. Han lufsade. På kvällen tog de andra löparna ett avbrott för att sova, men Cliff fortsatte att lufsa. På morgonen dagen efter var han i ledningen. Han blev snart omsprungen igen, men nästa natt återtog han ledningen. De andra löparna hade underskattat honom, men nu förstod de att Cliff var en farlig motståndare. Cliff lufsade fram i stadigt tempo. Han hade utvecklat en ekonomisk löpstil för att klara långa sträckor. Den kallas numer ”Cliff Young Shuffle”, "Young Shuffle" eller bara "Ultra Shuffle". Det är en löpstil som flera ultralöpare har tagit efter. 

Efter 5 dygn och 15 timmar gick Cliff i mål som sensationell och överlägsen vinnare. Han slog det gamla rekordet med två dygn. Som jämförelse sprang Rune Larssons loppet 1989 på 7 dygn och 14 timmar.

Loppet förändrades Cliffs liv. Han blev en kändis. Han lämnade ungkarlslivet hos sina gamla föräldrar och gifte sig med en 39 år yngre kvinna. Resten av livet sprang han långa lopp för välgörenhet. Han hade artros, men sprang ändå. Det sista året sprang han med cancer. Han dog 81 år gammal 2003.

Film från loppet 1983: