Kontinuitet är den stora vinsten med norska singlar. Man bara fortsätter där man var. Ingen press. Så länge man dyker upp blir man bättre.
Samtidigt har jag kalibrerat träningen och sänkt pulsen både på de lugna passen och på sub-trösklarna. Det började med att jag sprang efter upplevd ansträngning och noterade att pulsen låg något lägre än tidigare. Då fick känslan styra. Resultatet är bättre återhämtning – utan att jag egentligen tappar någonting.
 |
| Skogsarbete efter stormen Johannes är också träning. |
 |
| Hundratals timmars jobb under 2026 blir det ... |
 |
| Den nybyggda altanen klarade sig. |
Trots att jag sprungit 14 dagar i rad går livet alltid före löpningen. Under helgerna är kontinuiteten svårare att hålla. Samtidigt är det inte särskilt svårt att faktiskt karva ut en timme om dagen när rytmen väl sitter.
Under vintern kan kyla och snö ställa till det så pass att varken löpning eller skidåkning är möjliga. Jag föredrar att träna utomhus av många skäl, men det är skönt att ha en plan B: motionscykel, stakmaskin, löpband eller roddmaskin.
Hej Johan!
SvaraRaderaLäste din krönika i Runners World nyss angående norska singlar. Låter ju bra. Menar du att man inte behöver ta i så hårt vi? Inte samma fart som norska intervaller dvs 4 min 2 min joggvila som du körde under en längre tid? Mvh Mats
Ja man kör de hårda passen lugnare jämfört med t ex norska intervaller som är närmare 90-95% av maxpuls. I norska singlar halvhårt, ca 85% av maxpuls (eller under andra laktattröskeln). Poängen är att man orkar mer och återhämtar sig bättre och det aldrig känns slitsamt att träna. Största delen är som tidigare lugn träning under 70% av maxpuls. Sen kan man köra norska intervaller när det är dags att spetsa formen eller om man vill ha lite omväxling. Jag har kört detta nu sedan i höstas och blir stadigt bättre tack vare att jag tränar mer när det inte sliter så.
Radera