Träning och planering

Jag slutade göra detaljerade träningsplaner för ungefär ett år sedan. De tre första åren gjorde jag veckoplaner och stämde av planen som en budget i efterhand. Hade jag övertränat blev jag nöjd, uppvisade jag ett underskott blev jag missnöjd. Jag blev väldigt bra på excel, men frågan är om jag hade så stor nytta av dessa detaljerade planer och all statistik. Jag tror inte det. Löpningen känns enklare nu när jag struntar i budgetramarna. Jag känner när jag över- eller underskrider dem.

Hjärnan planerar åt oss
Planer är viktiga, de flyttar framtiden till nuet så att vi kan - eller tror oss kunna - göra något åt den. För att nå ett specifikt mål, är en plan nödvändig. Våra hjärnor har utvecklats för att göra planer. Hjärnan gör hela tiden förutsägelser och lägger upp en plan för våra handlingar, vare sig vi vill det eller inte.

En löpares veckoplan

Men det är skillnad på hjärnans förutsägelser och planering. Hjärnans planer implementeras och modifieras i realtid. När man börjar springa skapas en plan i hjärnan som bearbetas och sedan förmedlas informationen till musklerna som utför arbetet. Därefter får cerebellum input från varje löpsteg man tar och finjusterar löpprogrammet så att vi blir allt smidigare ju längre vi springer. Den finjusteringen arbetar hjärnan med hela tiden. Dessa planer ändras och som en flod följer den omständigheterna. En nedskriven plan ligger fast och är inte lika flexibel. Den är som en motorväg. Men det finns olika varianter. En träningsplan kan vara exakt, eller så vara mer skissartad och man låter känslan styra hur planen följs. Känslor är program i våra hjärnor som är utmejslade för vår egen överlevnads bästa. Vi kan oftast lita på dem. Våra instinkter har oftast rätt, såvida man inte heter George Costanza.

Tre varianter av planer
I en välgjord studie lät man tre grupper av studenter ta del av ett program för att förbättra sina studieresultat. Grupp 1 gjorde en plan varje dag för vad, var och när de skulle plugga. Grupp 2 gjorde samma sak men per månad och grupp 3 följde ingen plan alls.

Ett år senare följde man upp studenterna för att se vilken typ av plan som förbättrat studievanorna på lång sikt. Forskarna trodde att grupp 1 skulle klara sig bäst. Att följa och uppdatera en plan varje dag låter ju som en bra strategi. Men det visade sig att grupp 2 förbättrade sina studievanor och attityder till studier mest, särskilt de svagaste studenterna. Grupp 2 höll också bättre fast vid sina nya studievanor efter studiens slut i högre grad än grupp 1, när man följde upp studenterna ett år senare. Den större delen av grupp 1 hade övergivit dagsplaneringen och betedde sig mer som grupp 3.

Varför blev det så? Fördelen med att planera dag för dag är att man vet i varje stund vad man ska göra. Nackdelen är att det tar tid. Det blir 365 planer, istället för 12. Dagsplanering förhindrar också flexibilitet och studenterna känner sig inlåsta av sina egna planer. Det finns inget utrymme för spontana känslor och infall. När ett infall kommer, är det en känsla som kommer någonstans ifrån och som har ett syfte, som vi kanske inte är medvetna om.

Den kanske viktigaste anledningen till att grupp 1 misslyckades är att ju mer noggrann och specificerad en plan är, desto större är risken att den misslyckas. Planekonomierna i det gamla östblocket misslyckades för att de inte tillät spontanitet och infall. Det fanns inget utrymme för entreprenörer som Ingvar Kamprad eller kreativa genier som Steve Jobs. En plan fungerar bra för tydliga mål som att minska freonutsläpp eller skicka upp en rymdraket, men ett samhälle består av individer som alla har olika mål. Det finns ingen beslutsfattare som vet vad jag vill med mitt liv. Det vet jag knappt själv.

En plan som man följer dagligen misslyckas förr eller senare för livet kommer alltid emellan. Om man plötsligt missar 3-4 dagar, känner man sig misslyckad och det kanske blir svårt att hålla sig till sin planering. En månadsplan är mer tillåtande, eftersom den ger utrymme till improvisation.

En bra plan frigör hjärnan
En plan ger kontroll. Men jag tror inte på planer i form av en massa postit-lappar och olika listor på olika platser. Det fungerar inte. En bra plan ska avlasta hjärnans arbetsminne, så att man tänker på uppgiften en gång i stället för många gånger. När en uppgift inte finns i ett system, då snurrar den runt i hjärnan och tar tid och kraft och ger dåligt samvete eftersom vi känner att vi borde ta tag i uppgiften. Ett bra system ska lägga en uppgift på ett ställe och sedan ligger det där tills man fattar beslut om det ska tas om hand eller flyttas fram till en senare tidpunkt. Det ger ett gott samvete, därför att vi håller vad vi lovar oss själva. Att inte göra det man ska göra känns som ett svek mot oss själva och vi mår lite dåligt. Sedan jag skapade ett enkelt system hemma för alla "inkommande uppgifter", så känner jag mig mycket friare och jag går inte omkring och slösar tid på tänka på att-göra listor. Det sparar tid och arbetsminne, som jag kan använda till att springa och till att skriva.

Veckans träning
Jag har alltså övergett de detaljerade träningsplanerna som jag gjorde till en början. Jag kände mig bara misslyckad när jag avvek och fick dåligt samvete. Nu har jag en mer avslappnad syn på min träningsplan, för någon slags plan måste man ha om man har ett mål. Jag försöker köra lite hårdare i tre veckor och tar sedan en lugnare återhämtningsvecka och jag försöker få till tre kvalitetspass i veckan. Det räcker så. För det mesta håller jag mig till planen, men om ett tillfälle dyker upp och det känns bra, då hoppar jag på det.

Förr var vilodagen med religiös nit fastlåst till måndagen, dagen efter söndagens långpass. Då vilade jag från mitt skapelseverk och lät kroppen återhämta sig. Numer låter jag vilodagen infalla när jag känner att jag behöver vila.

Efter förra veckans stenhårda träning så är jag inne i en lugnare återhämtningsvecka. På måndag core och styrka. Igår helvila. Och idag körde jag ett stenhårt crossfitpass. När det blev dags för armhävningar kände jag av förra veckans pass. Det gjorde nog alla. Det var kul att se alla plågade miner.

På torsdag blir det skidgång och sedan löpning på söndag och då ska fokus vara på att inte springa vilse. På fredag blir det nog lite lättare styrketräning och stakträning. Jag tar det lugnt för mitt immunsystem slets ner ordentligt förra veckan och jag känner mig på gränsen, som om minsta virus skulle kunna invadera en cell. Då är vila viktigt. Den här veckan innehåller två vilodagar då immunsystemet får tillfälle att omgruppera inför nästa vecka. Jag har inte tid att bli sjuk nu.

Det finns ingen planeringskalender med plats för sjukdagar. Det är som med sjukdomens granne döden. Den är inget man planerar, fast det är det enda man kan vara helt säker på om framtiden.