Hellre fet än död

Om 20 dagar ska jag springa mitt första halvmaraton. En halvmaraton på 21 km blir ungefär 20 000 steg. Säg att jag lyfter min kropp 10 cm vid varje steg. Det innebär att jag lyfter min 73 kg tunga kropp 2 km. Det är mycket arbete. Det gäller att guppa så lite som möjligt i höjdled och det vore bra om man kunde minska något kilo. Jag ska försöka bli av med två kilo. Det är mycket för mig. Jag brukar variera lite i vikt mellan vinter och sommar men inte under själva säsongen. Under vintern tränar jag överkroppen mer när jag stakar mil efter mil och lite av den muskulaturen tappar jag på sommaren.

Det finns inga feta älgar
Människan är ett djur som lätt tappar formen. Om vi inte springer tappar vi kondition och vi lägger på lite vikt. Feta människor finns det överallt, men feta älgar ser man sällan. De är smala, bruna och vältränade året om. Det är bara solbrillorna som saknas. De kliver runt i skogen och betar löv och grenar och har aldrig utvecklat något stort behov av att lagra fett. När vintern kommer går älgarnas ämnesomsättning ner och de klarar sig på mindre föda och de kan utnyttja de små insättningar de gjorde på fettkontot under sommaren. De kan fortsätta vara smala så att de kan springa ifrån rovdjur. Men vi människor måste hålla igång, eller som den röda häxans sa till Alice i Underlandet: ”Här gäller det att du springer allt vad du kan för att stanna kvar på samma ställe”. Om vi slutar springa växer årsringarna runt buken.

Spring och ät en apelsin om du vill behålla benen
Björnar kan sova ett halvår och sedan springa ut på friska ben och möta våren. De är avmagrade, men inte särskilt hungriga. Deras aptit slås på först på sensommaren när det blir dags att gå i ide igen. Då äter de som besatta och rensar skogarna på blåbär. Om vi låg i ide ett halvår, då skulle våra ben bli så veka att de gick av. Våra ben är gjorda för att stressas och användas.

Löpning är därför lika viktigt som C-vitamin. De flesta djur och växter syntetiserar eget C-vitamin, men vi har tillsammans med några apor och fladdermöss förlorat den förmågan, eftersom vi under de senare årmiljonerna utvecklades där det fanns gott om frukt. Evolutionen tyckte att vi kunde göra oss av med det anlaget och nu måste få i oss C-vitamin via födan, trots att vi bor i en del av världen som är fattig på C-vitamin. Evolutionen har inte riktigt förstått att vi lämnat Edens lustgård som dignade av frukt.

Vi måste springa för att behålla våra ben. Men vi måste också äta C-vitamin för att inte tappa våra ben. Utan C-vitamin kan inte cellerna tillverka kollagen som spänner ut vår hud och håller ihop leder och senor.

En bank med god soliditet och mycket likviditet
Men till skillnad från många andra djur så är vi flexibla. Vi kan bli smala löpare eller muskulösa kroppsbyggare. Det är till stor del upp till oss själva och en kamp mot eller med våra gener. En gepard kan inte välja. Den måste bli sprinter.

Vi är flexibla men vi människor har sprungit för livet genom hela vår moderna evolutionära historia, vilket betyder att om vi hittar mat är det väldigt smart att omvandla maten till ett fettförråd för framtiden. Fettet är ett bankkonto som vi kan göra uttag från. Det var en bra bank för oss människor. Men sen vi slutade springa för livet har insättningarna haft en tendens att vara större än uttagen. En bakvänd bankkris.

Skydda hjärnan till varje pris
När vi bantar är det en hotsignal. Ont om mat betyder: lagra så mycket fett du kan! Vi blir långsamma och slöa och energiförbrukningen går ner. Det kan leda till att fett och proteiner bränns tillsammans i mitokondriernas ugnar.

En av de främsta långdistansflygarna är Kolymasnäppa. Den flyger 5400 km mellan Australien och Kina och när den äntligen är framme har den förlorat massor av fett men även proteiner från organ som hjärtat, levern, huden och muskler. Det ser man också hos människor som varit skeppsbrutna, de har tappat fett, muskler och organ, men ett organ är alltid intakt in i det sista: hjärnan. Det gäller både fåglar, möss och människor. Hjärnan är skyddad bakom skallbenet och den ser också till att äta upp allt som den inte behöver för sin överlevnad. Det är också hjärnan som saboterar alla försök till bantning.

Hjärnans energibalanssystem
Hjärnan bryr sig om vad vi äter. Det finns flera överlappande system som kontrollerar vår vikt. Djupt nere i hjärnan finns en struktur som heter Hypotalamus och den är en länk mellan kroppens hormonsystem och hjärnan, bl. a. kontrollerar den vårt hormonstyrda antisvältsystem. Hypotalamus håller balansen genom att frisätta hormoner i rätt tid och de är främst två hormon med namn som hämtade ur fantasylitteratur: Ghrelin och Leptin. När hjärnan behöver energi frisätts Ghrelin från magen och det skickas till Hypotalamus och väcker vår aptit. Denna aptitsignal regleras av fettcellerna som frigör Leptin till hypotalamus som gör att man känner sig mätt.

Hypotalamus är en formidabel motståndare för bantare eftersom den vill att kroppen ska hålla sin jämvikt. Antisvältsystemet är ett oerhört exakt system. De flesta varierar bara ett par kg under ett år trots att vi äter ett halvt ton mat under den tiden. Men det finns en liten tendens till att vi äter mer. Av alla pådrivande och bromsande signaler finns det en liten övervikt av de pådrivande, en liten övervikt som för en genomsnittlig människa leder till en gradvis viktuppgång på ungefär ett halvt kilo per år.

Att säga hej till en staty
Det värsta man kan göra är att jojo-banta. Det leder bara till att hjärnan sätter nya jämviktsmål och gradvis knuffar upp kurvan så att den stannar lite högre varje gång för att skapa en marginal p.g.a. dessa ständiga svältperioder som verkar sätta in närsomhelst, med en viss övervikt för dagarna efter nyårsafton och på försommaren.

Hjärnan vill till varje pris undvika svält, eftersom svält historiskt varit ett av de värsta hoten mot genernas fortlevnad. Det är bättre att vara fet än död. Allt är bättre än att vara död.

Jag tror man måste använda andra metoder. Genom att väga sig ofta kan hjärnan få viktig återkoppling. Vikten varierar över dagen och det kan skilja mycket mellan morgon och kväll. Flera mätpunkter är en metod jag ska använda mig av de närmsta 20 dagarna. Ställer man sig på vågen på kvällen kanske man undviker kvällsmackan för man vill slå gårdagskvällens notering. Det blir en liten tävling.

För att överlista Hypotalamus tror jag kunskap och träning/löpning är viktigt. I svårare fall tror jag på kognitiv beteendeterapi (KBT). Allting börjar och slutar i hjärnan och vi kan lära oss kontrolla vår hjärna. Jag läste någonstans om en kvinna som testade att under en tid säga hej till en staty. Det kanske var tre månader. Men sen kunde hon inte passera statyn utan att säga hej. Handlingen hade lötts ihop med promenaden och statyn. Så stark är vår makt över oss själva om vi tar tag i oss själva.

Länkar
Långdistansflygare