onsdag 23 oktober 2013

Bättre minne med minnesteknik

Minnet är fantastiskt, men vi förstår kanske inte minnets värde förrän vi börjar få problem med det. Vad vore livet utan minnen? Vi är ju våra minnen. Förlorar man sitt minne, blir inget kvar av det man upplever. Man tappar kopplingen till det som hänt, till andra människor och man driver omkring utan sammanhang. I filmen Memento tappar huvudpersonen Leonardo minnet i samband med att hans fru mördas. Han lever i ett ständigt nu och håller kontakten med verkligheten med hjälp av lappar och tatueringar medan han jagar sin frus mördare. Filmen är skickligt gjord. Till skillnad från de flesta filmer som beskriver minnesförlust, bibehåller Leonard sin identitet och hans sätt att hantera oförmågan att lagra minnen är mycket trovärdig. Förra veckan såg jag en annan rafflande film, Unknown med Liam Neeson i huvudrollen. Där tappar huvudpersonen minnet genom ett slag mot huvudet och får sedan tillbaka minnet andra gången han dunkar skallen i marken, som om hjärnan vore en TV-apparat med glapp mellan kontakterna. Det är den gudskelov inte. Så om du tappar minnet, slå dig inte i huvudet efteråt. Lägg det på minnet, eller det kanske är bäst att tatuera in det på kroppen.

Memento, en sevärd film om att överleva utan närminne.
Kort och långt minne
Lite förenklat kan man säga att människan har ett korttids- och ett långtidsminne. Korttidsminnet är oerhört litet. Det rymmer ungefär sju informationsbitar - ett telefonnummer - och det existerar så länge ingen annan tanke ersätter den och knuffar ut telefonnumret i glömskans oändliga hav. Det är därför man måste rabbla ett telefonnummer inom sig för att hålla kvar det 1-9-4-5-8-1-2, 1-9-4-5-8-1-2.

Långtidsminnet är däremot nästan oändligt. Saker och händelser som utspelar sig i korttidsminnet och som vi av någon anledning bedömt som viktiga, som vi repeterat och återupplevt, lägger sig till slut tillrätta i långtidsminnet där hippocampus kopplar samman minnet med andra minnen. Det är ett stort bibliotek och man hittar rätt genom olika ledtrådar. När vi har något på tungan, beror det på att vi inte har tillräckligt många ledtrådar för att fiska upp minnet av något ur minnesbiblioteket. Vi kanske får upp minnesfragment, som sedan leder till ytterligare ledtrådar som gör att vi kan fiska upp det eftersökta minnet - inte sällan när vi slutar att medvetet tänka på ledtrådar och gör något annat - och då framstår det som hur tydligt som helst, som t ex ett namn på en skådespelare. Ett sätt att förbättra detta fiske är att använda minnestekniker. Då kastar man i och får napp med detsamma. Genom att minnas telefonnumret 1945812 som 1945 - slutet på andra världskriget, 81 - mormors ålder och 2 - en svan (en 2:a ser ut som en svan), då har man kopplat alla siffror till långtidsminnet och minns numret även sedan man tömt korttidsminnet flera gånger om. Men ännu bättre är det förstås att använda någon sorts minnesteknik.

Två minnestekniker
I grunden handlar alla minnestekniker om att ankra saker och händelser som finns i korttidsminnet vid något som är djupt lagrat i långtidsminnet. Det finns en oändlig uppsättning minnestekniker, men jag använder bara två: färdkartor och dubbelsystemet. Färdkartorna använder jag mest för att jag gillar att utmana min hjärna och det var så vi mindes en gång i tiden.

Dubbelsystemet kräver en tidsinvestering då man pluggar in 100 personer, men det går ganska fort, särskilt om man använder systemet ofta. Sen har man tillgång till en felfri minnesteknik och kan utan problem minnas kontonummer, pinkoder, första 100 siffrorna i PI, eller vad man nu vill. Det låter kanske svårt, men är hur enkelt som helst. Det svåra är att hitta 100 personer som man känner till med rätt initialer (fast det kan man få hjälp med).

Färdkartor
Hjärnan gillar färdkartor. Människan har gjort färdkartor ända sedan vi klev ner från träden. Vi kan lägga in hur många färdkartor som helst i hjärnan. Tack vare färdkartor kan man lagra fakta direkt i långtidsminnet med lägesbestämning. En färdkarta kan vara vägen till skolan, till arbetet, träningsstigar, barndomshemmet, vägen till affären, en runda i huset. Lika lite som man går vilse till affären glömmer man en färdkarta eller springer fel på sin löprunda.

Däremot glömmer man ofta vad man ska köpa på affären, men lägger man varorna på en färdkarta kan man nästan inte glömma. Det är t ex bra om man vill minnas något till en tenta eller för resten av livet. Hjärnan är bra på att välja hur länge man ska minnas något. En inköpslista räcker tills den skrivs över av nästa inköpslista, medan en färdkarta för att minnas alla grundämnen kan räcka resten av livet om man repeterar den ibland.

Exempel: Skapa en färdkarta för att minnas grundämnen (exemplet lånat från den utmärkta boken Memo : den enklaste vägen till bättre minne av Oddbjørn By). Jag gör en färdkarta som baseras på mitt hus. Från ytterdörren följer jag huset i en bestämd ordning. Jag lägger sedan någon konkret som jag kan koppla till grundämnena längs färdkartan. Väte blir ett vetebröd, ballong helium osv.

1.Ytterdörren = vetebröd = väte
2.Hallen = ballong = helium
3.Badrummet = litermått = Litium
4.Arbetsrummet = bär = beryllium
5.Köket = borr = Bor
6.Vardagsrum = Grillkol = Kol
7.Trappan = kvävd katt = kväve
8.Gillestuga = Syrgasmask = syre
9.Tvättstugan = Tandborste = fluor
10.Hobbyrummet = Neonskylt = neon

Sen skapar jag en tydlig och livlig bild av färdkartan. Ju konstigare, desto lättare fastnar det i minnet. Det är precis som i livet. Man minns människorna som gjort ett positivt eller negativt eller konstigt intryck. Resten hänger kvar i några få synapser innan de också ramlar ner i glömskans hav.

Färdkartan: Jag öppnar ytterdörren men där står ett stort färskt, doftande vetebröd som jag måste flytta på (Väte). Sen när jag kommer in är hallen full av ballonger. De spricker när jag kliver på dem (Helium). Jag går in i badrummet och när jag stänger dörren ramlar ett litermått ner i badkaret och skramlar (Litium). Jag går till nästa rum och ser att datorn är täckt med bär. Jag känner på tangentbordet som är kladdigt och insmetat med krossade bär (Beryllium). Jag fortsätter till köket och där står en hantverkare och borrar rakt genom taket. Det rycker och fräser och hela köket är täckt av spån (Bor). I vardagsrummet ligger grillkol utspritt på golvet. Det är smutsigt (Kol). Sen går jag nerför trappan och där ligger en kvävd katt med uppspärrade, skräckslagna ögon med en plastpåse över huvudet (Kväve ... sorry känsliga läsare). I gillestugan sitter några människor med syrgasmask. De hejar på mig i kör och de låter som Darth Vader (Syre). Jag går in i tvättstugan och där borstar någon tänderna så att det skummar över hela golvet (Flour). I hobbyrummet blinkar neonljus. Jag får nästan ont i ögonen (Neon), osv.

Jag tänker igenom färdkartan några gånger och repeterar en vecka senare. Sen spikar jag förmodligen provet, för bilderna är starka och svåra att glömma. Efter ytterligare någon repetition så minns man det mycket länge, kanske resten av livet.

För att komma igång med minnesteknik och färdkartor kan man börja med enkla inköpslistor. Först gör man en färdkarta. I sammanhanget passar ju en färdkarta som motsvarar promenaden till affären. Säg att vi ska köpa bröd, mjölk, korv, flingor och kaffefilter. Jag lägger in dem på fem platser i slutet på min färdkarta när jag snart är hemma.

Dörren - bröd
Hallen - flingor
Hatthyllan - mjölk
Köket - kaffefilter
Matbordet - korv

Jag skapar en bild i huvudet där jag nästan inte kommer in genom dörren för det ligger ett stort bröd framför dörren. Jag blir tvungen att knuffa bort det. Hallen är täckt av flingor. Det knastrar när jag går. När jag ska hänga av mig jackan ramlar ett paket mjölk ner från hatthyllan och jackan och jag blir blöta. Öppningen in till köket är täckt av ett stort kaffefilter. Jag rusar rätt igenom det och kommer in i köket. Där springer en massa korvar runt på bordet och leker. De stelnar till när jag kommer in. Vi vill inte dö, skriker de i kör. Det är lätt att minnas absurda bilder och det är bra att överdriva. Jag tänker igenom listan och sedan handlar jag varorna i den ordning som jag lagt dem längs färdkartan.

Varorna har ingen djupare koppling till varandra och listan är inte särkilt intressant så nästa gång jag gör en lista är den gamla borta. Då kan jag klämma in en lax i dörren och hälla ketchup på matbordet. Jag måste använda min fantasi och träna mitt minne och det blir bättre och bättre med övning.

Dubbelsystemet
Dubbelsystemet fungerar utmärkt för längre sifferserier. Det tar lite tid först, men sedan har man stor användning av det. Det består av alla siffror mellan 0 och 100 och varje tal motsvaras av en person som utför en handling. Själva kopplingen kan man nöta in under långa löppass.

Men först måste man alltså skapa en lista med en person som utför en handling. Jag lånade ganska mycket av min lista på hundra personer från Memo. På så sätt slapp jag komma på så många personer.

De första fyra siffrorna är:

0 = n (n som i noll)
1 = l (l ser ut som en etta)
2 = b (b kommer tvåa i alfabetet)
3 = t (t låter som tre)
osv.

Men man kan som sagt var välja själv. Sen gör man en lista där varje tal motsvarar initialerna på någon person man känner till och man kopplar personen till en handling, några exempel ur min lista (som jag delvis lånat från Memo):

00 = nn = Nick Nolte dricker sprit
01 = nl = Nicklas Lidström dribblar med puck
02 = nB = Napoleon Bonaparte håller handen på magen
.
10 = ln = Lenny Norman skrattar
11 = ll = Lennox Lewis boxar
.
21 = bl = Bruce Lee sparkar av ett huvud
22 = bb = Björn Borg spelar tennis
.
32 = tb = Tony Blair håller tal
33 = tt = Tina Turner mediterar

Om det är en lång sifferserie placerar du dessa på en färdkarta. Säg att jag ska minnas ett kontonummer: 011122332132. Jag delar upp serien i bitar om fyra siffror: 0111, 2233 och 2132. Då blir den första biten 0111 = nlll. Den första delen är alltid en person som utför den andra personens handling. Så nl och ll, blir Nicklas Lidström boxas. Därefter följer Björn Borg som mediterar (2233) och Bruce Lee som håller ett tal (2132). Jag placerar en boxande Nicklas Lidström vid bankens dörr, sedan en mediterande Björn Borg på trappan upp och Bruce Lee håller tal inne i lokalen och gör en tydlig inre bild av detta och repeterar det några gånger. Sen är den sifferserien lagrad i långtidsminnet som en liten färdkarta. Det är ingen risk att man kastar om siffrorna för bilderna är tydliga. Det är Bruce Lee som håller tal och inte Tony Blair som sparkar av ett huvud. Genom att använda personer och handlingar kan man minnas nästan hur långa sifferserier som helst och vara med i talang på TV (sant). Men det är ingen talang, bara en teknik som vem som helst kan lära sig.

Beräkna födelsedagar
I boken Memo fanns det några exempel som jag tyckte var onödigt krångliga, bl. a. på hur man med hjälp av minnesteknik kan säga vilken dag en person är född eller vilken dag vilket datum som helst var. Men det fungerar bättre med matematik, tycker jag. Man måste inte vara superduktig i huvudräkning utan det räcker att ha koll på multiplar av sju och man behöver bara memorera 12 värden för årets månader:

januari = 1
februari = 4
mars = 4
april = 0
maj = 2
juni = 5
juli = 0
augusti = 3
september = 6
oktober = 1
november = 4
december = 6

Jag memorerade dem i grupper på tre: 144, 025, 036 och 146. Jag tyckte det var lätt för det motsvarar kvadraterna av 12, 5 och 6 och sedan kvadraten av 12 + 2. Man kan självklart också använda dubbelsystemet och lagra 1440 2503 6146, alltså tre personer som gör något.

Man börjar räkna på söndag = 1, sen måndag = 2, tisdag = 3, onsdag=4, torsdag=5, fredag=6 och slutar på lördag = 0. Om det inte finns någon rest är det alltså en lördag. Säg att en person är född 1980-07-01. Eftersom det går 7 dagar på en vecka delar man födelseåret i 7, fast man måste lägga till vart fjärde år som är skottår. Så det blir (80 + 20 skottår + 0 + 1)/7 . Juli är noll, dagen är ett och det är 80 år plus 20 skottår. Sen tar man resten av 101/7 som är 3, vilket är en tisdag.

Ett till exempel: 1971-05-22. Det blir 71 + 71/4=17(skottår)+ 2 (maj är 2) + 22 = 71+17+2+22 = 112. Resten av 112/7 = 0, alltså var det en lördag.

Divisionen med sju kan verka svår men efter ett tag så lär man sig alla multiplar av sju och drar snabbt ifrån den siffran: 7, 14 … 63, 70, 77, 84, 91, 98, 105, 112, 119 och 126.

Om personen är född på 2000-talet måste man dra bort 1 från året, så att: 2013-10-23 = (13+3 skottår - 1) + 1 + 23 = 39. Resten av 39/7 blir 4, som motsvaras av onsdag. Och det är ju onsdag idag.

Så nu kan ni imponera på folk genom att säga vilken dag de är födda. Kom ihåg att dra i från 1 om de är födda på 2000-talet, det blir ju bara fler och fler såna, medan vi som är födda på 1900-talet blir allt färre. Snart tar vi slut. Då är vi bara minnen i skallar som föddes på 2000-talet.


 

2 kommentarer:

  1. OJ, blev ett långt inlägg. Men jag höll en föreläsning om minnesteknik en gång så allt fanns i huvut och dessutom har jag skrivit om det förut men det var så rörigt så jag tyckte jag behövde göra om det.

    SvaraRadera
  2. Jag har tränat in dubbelsystemet. Har dock kört det under lång tid och inte mycket "pluggande" utan mer låtit det få gro in så det tog ett par månader. När jag testade sist kunde jag memorera 98 slumpvisa siffror och återkalla dom på runt 20 min. Hade det inte varit för att jag av någon anledning använt mig av flygplan för mer än ett sifferpar och råkat blanda ihop dom hade jag satt 100 ;) (52= b-52 93 = United 93)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.