Spridda tankar under augustimånen

Oj, vilka tråkiga och präktiga inlägg jag skrivit på sistone. Den här veckan har jag skrivit om vikten av att äta frukost och om nyttan med att borsta tänderna. Nu borde jag väl skriva att man ska sova i åtta timmar och tugga maten ordentligt också ... Nä, jag tror inte det. Jag blir lite trött på mig själv. Man blir kanske lite extra präktig då man själv försöker följa en regel, i mitt fall att inte äta något socker på en månad.

Nu har det gått över en vecka och jag har klarat helgens sockerprövning i form av ett besök hos min mor. Jag kanske har blivit immun mot socker. Nästa gång jag utsätts för blåbärskakor kan jag säkert säga nej. Det är jag säker på.

Jag åt lite runt om och lämnade resten.

Nu är det snart slut på augusti ... tänkte jag skriva, men det är ju faktiskt september. Men rubriken står redan där och jag orkar inte ändra den. Dessutom tänkte jag väl de här tankarna mest i augusti för idag har jag inte tänkt någonting alls. Jag har nyss vaknat och frukosten har inte hunnit börja sätta fart på hjärncellerna. Det blev en sen frukost för jag sov länge och sedan tappade jag flera minuter på att leta en melon som inte fanns kvar.

Augustimånen
Augustimånen sägs vara speciell. Den ser som störst ut under augusti. Det ser åtminstone ut så. Den är stor och glöder röd. Färgen kommer sig av att den står lågt på himlen och det reflekterade solljuset passerar mer av jordens atmosfär. Det är samma fenomen som gör solen extra röd när den går upp och ner.

Men varför är månen så stor i augusti? Den är egentligen precis lika stor som annars och borde egentligen uppfattas som ännu större i juni, då den syns närmare horisonten. Det kanske är för att nattmörkret kommer tillbaka i augusti. Det är först när mörkret faller som vi blir påminda om månen och känner att vi har glädje av dess ljus och då upplever vi den som stor. Tidigare under sommaren bländas den bort av solljuset.

Månen mellan tummen och pekfingret.

När jag gick längs stranden i Alassio lyste fullmånen upp havet. Den såg ut att vara jättestor där den hängde över havet. Ju närmare marken månen är, desto större tycks den vara. Det kallas för månillusion. Jag mätte månen med fingrarna. Tummen och pekfingret nästan nuddade vid varandra. Månen är drygt en mm tjock - som ett litet pepparkorn - om man mäter den med fingrarna. Man kanske inte ska mäta allt man upplever.

Några sökord till bloggen 
I Bloggers statistikflik kan man se vilka sökord som användare använt för att komma till bloggen. Det kan vara ganska underhållande. Jag har sparat en del halvunderliga sökord och man kan ju undra hur de hittade min blogg och om de hade någon glädje av att hitta hit? 

• större risk att dö om man blir skjuten i vänster ben?
• att doda sig med gas
• om ett träd faller på hjärnan hörs det då?
• av sug ning
• blir asiatiska kvinnor äldre fortare
• blåare ögon av blåbär
• hur många kalla ska jag dricka på lördag?
• hur man gör sin rumpa större
• hur gör man röven större
• hur man sysellsätter en folk
• hur fort återhämtar blåbär sig
• naturens hälande kraft
• neandertalare attraktiva
• människans största rumpa
• vad har löpare på armarna
• gör munkar rumpan större

• effekt av att äta snor
• knogjärn ritning
• svampbob kognitiv förmåga
• gå på bal med johan renström
• gympakläderna or ”gympa kläderna” or gympalektion or ”gympa lektion” or gympalektionen or ”gympa lektionen” or gympalärare or ”gympa lärare ” or gympaläraren or ”gympa läraren”
• hur en neandertalare hittar en fru
• botox häst
• ''få en fin kropp på 2 dagar''
• daggmask som människoföda
• dricka juice innan sex
• träning sex blogg
• penisfodral
• ska man springa när man inte är sugen
• bitkraft man och kvinnan
• zombiebuss

De tio vanligaste sökorden till hjärnfysikbloggen är: 

1. hjärnfysik
2. rödbetsjuice
3. mjälthugg
4. hjärnfysik blogg
5. hjärna och löpning
6. hjärnfysik och löpning
7. hjarnfysik
8. mitokondrier
9. löpning blogg
10. kväveoxid 

Träningen
Jag har kommit igång ordentligt med träningen den här veckan. Jag gick skidgång och körde ett svettigt crossfitpass. Jag hade rejäl träningsvärk efter det. Däremot har jag inte sprungit så mycket. Jag ökar längden sakta men säkert men inte utöver det. I morse sprang jag 40 minuter i regnet. Längst hittills och jag kände ingenting i knät. Jag måste vara tacksam över det med tanke på hur jag medvetet misshandlade kroppen i Swiss.

Nu är det fler som tror att jag klarar att springa UTMB än de som inte tror. De som tror att det går leder med 10-7 och jag har själv börjat tro på det också. Dessutom verkar jag få lite sällskap på vägen. Det gör det lättare. Jag känner mig taggad och skräcklagen. En bra kombination.

Till sist ... Klappattack - den senaste träningsformen från USA:)