Antioxidanterna inom oss

Antioxidanter sägs hjälpa mot allt från förkylningar till för tidigt åldrande. Men det kanske snart är slut med de överdrivna förhoppningarna som är knutna till denna molekyl. Det är en typ av molekyler som funnits länge, ända sedan det första flämtande livet för över 2 miljarder år sedan började använda och utsättas för syre. Antioxidanterna motverkar oxidation. Men inte mer än så, vilket man kan tro om man bläddrar i diverse tidningar.

Ett flertal studier visar att vi bör äta upp till fem portioner frukt & grönt per dag. Frukt och grönsaker innehåller bioaktiva ämnen - vitaminer och antioxidanter. Att grönsaker som innehåller antioxidanter är nyttiga betyder dock inte att antioxidanter i sig är nyttiga. I pillerform kan en del antioxidanter t o m vara skadliga och t ex öka risken för cancer. Däremot tycks de vara värdefulla när de intas i form av mat, alltså så som människan alltid fått i sig antioxidanter. Eftersom jag brukar följa en lag som kallas Ockhams rakkniv, som säger att om två teorier/saker/skjortor är likvärdiga så väljer man det enklaste/billigaste, så betyder det att jag avstår från piller så länge det inte finns starka bevis för att de är så nyttiga som utlovas. De enda piller jag äter är vitamin D och Omega 3 eftersom det finns mängder av studier som visar att de är viktiga för långsiktig hälsa. Om jag bodde vid Medelhavet kunde jag dock klara mig utan de pillren också.

Onda radikaler och goda anti-radikaler
Det finns ett mått av sanning i att antioxidanter är nyttiga och fria radikaler ohälsosamma, men som så ofta är verkligheten mer komplicerad och då ligger det alltid nära till hands att man förenklar det till kända begrepp som ont och gott. De "konstgjorda" fria radikalerna får rollen som onda, medan de "naturliga" antioxidanterna får rollen som goda. En bra definition på gott är "det som bygger upp oss" och ont blir då "det som bryter ned oss", men då ser man snart att laguppdelningen blir mindre tydlig. Antioxidanter är inte helt och hållet naturliga, de används t.ex. som konserveringsmedel och fria radikaler har en viktig funktion i vårt immunförsvar. Fria radikaler är en typ av cellulära avgaser - en biprodukt av ämnesomsättningen och en del av livet. Ny forskning pekar också på att fria radikaler gör cellerna mer motståndskraftiga. Det är inte ont mot gott, utan en samverkan som jag tror mår bäst av att vi lever våra liv som vi levt genom vår utvecklingshistoria. Det betyder att man äter varierat och undviker viss modern mat och att man rör sig mycket. Svårare än så är det inte att öka sannolikheten för god hälsa.

Piller
Antioxidanter är nyttiga och bra. Men bara för att något är bra, så betyder det inte att mer betyder ännu bättre. Motion är också bra, men att träna 10 timmar om dygnet är knappast bra för oss. Det finns heller ingen säker koppling mellan vad vi stoppar i munnen och vilken koncentration ämnet sedan får i kroppen eller om ökad koncentration förbättrar hälsan. Hela detta tänkande bygger på en förlegad syn på kroppen som en maskin som ger bättre effekt ju mer smörjmedel man förser den med. Kroppen är inte en maskin utan en kroppslig manifestation av gener som visat sig vara bra på att överleva och sprida kopior av sig själv och det har den gjort med det som funnits till hands. I jämförelse med frukt och grönsaker är piller som är lätt att överdosera en ganska ny företeelse.

Människor är alldeles för komplexa för att sammanfattas i ett piller. Åtminstone i nuläget. Allt vi stoppar i munnen har oöverskådliga konsekvenser. Pillret sönderfaller och sprids genom kroppen och det går inte ha överblick på alla effekter. När vi äter mat som vi är gjorda för att äta vet vi dock att kroppen sedan årmiljoner anpassat sig till att ta hand om den och effekterna sprider sig genom vävnaderna på ett nästintill optimalt sätt.

Självklart finns det vissa piller och tillskott som är bra vid olika tillfällen i livet och vid vissa besvär. Gravida bör äta folsyra, äldre kvinnor bör ta tillskott av kalcium, zink kan vara bra om man drabbats av grå starr och det finns lovande forskning runt resveratrol, o s v. Men den vanliga rekommendationen att alla bör äta en multivitamin har begränsat, om ens något, stöd i den vetenskapliga litteraturen.

Nya vetenskapliga studier
Teorin om antioxidanterna och dess hälsobringande effekt härstammar från mitten av 1950-talet då Denham Harman lade fram en teori - the Free Radical Theory of aging - om att fria radikaler orsakade åldrande och att dessa radikaler kunde motverkas med antioxidanter. Men hur mycket antioxidanter vi än äter så åldras vi likafullt. Ett flertal studier på sistone visar att antioxidanter har liten eller ingen effekt och i vissa fall t o m kan öka risken att dö i förtid. Pendeln kanske slår över lite väl mycket, men den gamla teorin behöver förmodligen formuleras om.

Det som inte dödar ...

En av de första studierna som visade på motsägelser (anomalier) i antioxidantteorin kom 2007. Den visade att antioxiderande vitaminer inte bara saknade effekt, utan de kunde också vara direkt skadliga. Andra forskare har byggt vidare på denna upptäckt och nyligen publicerades en studie med namnet, "Extending life span by increasing oxidative stress," vilket visar vad det handlar om: Celler bör utsättas för stress så att de blir tillräckligt tuffa för att stå emot värre saker i framtiden. Därmed kan de dra nytta av angrepp av fria radikaler. På så sätt är organismen mer beredd att bekämpa värre fiender, som cancer, giftig rök eller någon infektion. Övning ger färdighet. Det som inte dödar härdar. Det är en livslag vid sidan av naturlagarna. Det liv som vi utgör en del av har uthärdat vulkanutbrott, istider, meteorer, torka och översvämningar. Jordens unika liv har flera gånger drabbats av massutdöenden och vi är ättlingar till de som överlevde.

Olika typer av stress som gör oss starkare
Mycket stress skadar organismen, men lite lagom stress tycks stärka oss. Stress är ytterst ett hot mot kroppens jämvikt och tvingar organismen att reagera och anpassa sig. Stora förändringar är svåra att anpassa sig till, men små förändringar - lagom stress - klarar cellerna i allmänhet av. T. ex. borde lite gift, lite strålning, lite träning och lite svält inte vara något problem.

Gifter är stress
När vi äter t.ex. broccoli så får vi i oss gift. Växter vill inte bli uppätna och försvarar sig mot växtätare, parasiter och insekter, genom att producera gifter. Dessa gifter skapar en mild stress som cellerna kan hantera så länge vi äter normala mängder. När vi tuggar sönder broccoli bildar den ett försvarsämne som heter sulforafan, som har visat sig vara ett potent ämne mot olika typer av cancer. Det är ett gift som aktiverar och stärker cellerna. Om man ger en hund för mycket broccoli (mer än 10 % av totalt intag) så blir den dålig och kan t o m dö. Förmodligen ska inte vi människor heller äta för mycket av detta nyttiga gift. Vi bör variera vårt intag, precis som allätande djur gör för att undvika problem. Den beska smaken gör att de flesta småbarn instinktivt undviker broccoli efter att de fyllt två år, vilket är en tid då de snabbt kommer ur synhåll och risken vore stor att de åt giftiga frukter och bär om de inte skyddades av en stark instinkt. 

Strålning är stress
Det finns många typer av joniserad strålning. Det finns röntgenstrålning, kosmisk strålning och ultraviolett strålning från solen. I en stor amerikansk studie som under åren 1980-1988 följde 28 000 kärnkraftsarbetare som utsattes för låga doser av strålning, såg man att de hade 24 procent lägre dödlighet i cancer än en motsvarande kontrollgrupp som inte utsatts för strålning. Det kanske var så att den låga dosen av strålning hade stärk cellerna och gjort dem mer motståndskraftiga mot annan stress som kan orsaka cancer. Jag vet inte hur svenska myndigheter ser på detta och jag är ingen expert på strålning, men det kanske är så att det linjära sambandet mellan risk och stråldos behöver göras om till ett samband med tröskeleffekter.

Träning är stress
Träning är också en form av stress. Ett hårt löppass leder till att mängder av fria radikaler bildas i cellerna och de angriper allt i sin väg. Enligt Fredrik Paulún (jag vet inte om han ändrat sig nu) ska man därför  inte springa längre än 5 km och man bör äta massor av antioxidanter efter ett löppass. Men människan har sprungit över 5 km i miljoner år och vi kan hantera denna stress på cellnivå. Om vi hela tiden stoppar i oss antioxidanter efter lite stress, då försvagar vi våra celler långsiktigt och dessutom vet vi inte riktigt vad de främmande legoknektarna gör i kroppen. 

Kalorirestriktion är stress
Mat, eller brist på mat, stressar cellerna. Men det kanske också gör dem starkare och livskraftigare. Det finns en koppling mellan livslängd och kalorirestriktion hos mindre, kortlivade däggdjur som möss. Det finns också studier som tyder på att endagsfasta är bra. Nya studier visar att kalorirestriktion ökar mängden av enzymet SIRT3 som har förmåga att programmera om mitokondrierna så att de kan hantera den ökade stressen. Jag testade att fasta två gånger i vintras och jag hade inga större problem. Det gäller bara att välja en dag utan frestelser, såvida man inte vill träna upp sin viljestyrka.

Min träning
Träningen flyter på. Än så länge är jag frisk och kry. Den här veckan börjar nedtrappningen inför Lidingöloppet och jag minskar litegrann på träningen. Det ger mer att vila än att träna de sista 10-14 dagarna. Hård träning stressar cellerna och lite vila får kroppen att återhämta sig och återställa nivåerna på de kroppsegna förråden av antioxidanter, enzymer, glykogen och hormoner och det finns även tid och resurser för reparation av små skador som man inte ens märkt.

Igår körde jag ett hårt corepass och det känns i magen idag. Min navel körde sönder hela mitt innandöme. Idag sprang jag några kilometer tempo och i morgon blir det lite styrketräning och kanske lite orientering med nya knutar på skorna. På torsdag är det skidgång & älglufs och på fredag en lite lugnare lunchlöpning längs Selångersån. På lördag ska jag plocka bär och svamp med mina syskon så det blir en naturlig vilodag och sedan avslutar jag den här lugna veckan med ett sista distanspass på kanske 15 km.


Uppdaterat
Ny artikel i DN och ab.