Snart dags för Vasaloppet

Nu är det bara drygt sex veckor kvar till vasaloppsveckan och jag ska vara med både i Stafettvasan och Vasaloppet. Det blir tufft. Stafetten är på fredag och jag ska åka slutsträckan som är på 19 km. Vi har fått ihop fem lag från jobbet och jag är med i det toppade laget med två fd framgångsrika skidåkare, en fd fotbollsspelare som spelat professionellt runt om i Europa och en duktig kvinnlig skidåkare som nyss börjat hos oss. Och sen jag, en amatör utan meriter. Jag är bara envis. Jag ska åka i mål för detta lag och se till att vi vinner över våra bittra konkurrenter. Sen blir det en dags maximal återhämtning innan det är dags för 90 km skidor på söndag. Vasaloppet går alltid första söndagen i mars. Jag tänkte först ta det lugnt i stafetten, men det är uteslutet nu, när man är med i elitlaget.

Om två veckor är det dags för första seedningsloppet för Vasaloppet, Södra berget runt. Det är på 40 km och man åker två varv. Det är ett ganska tungt lopp där varje varv avslutas med en lång sugande uppförsbacke upp mot toppen. Ifjol hade jag en sluttid som motsvarade femte startled i Vasaloppet och jag var bara en minut från startled fyra. I år borde det gå bättre med tanke på all träning som jag lagt ner och min känsla är också att jag är mycket starkare.

Axa sportklubb
Deltagande i Vasaloppet kräver att man är med i en sportklubb. Eftersom jag är laglös gick jag med i Axa sportklubb, en klubb för klubblösa. Det är bara att fylla i ett formulär på nätet och det kostar ingenting. Som tack skickade de en DVD med en massa tips om skidåkning och en mössa. Inte illa. Dessutom gillar jag havregryn.

Tack vare att vi är ett ganska stort gäng som är med i Stafettvasan har jag boendet ordnat fram till lördag. Däremot återstår det att ordna resan hem och säkerställa ett boende, helst nära starten (tips mottages tacksamt). Jag har ett telefonnummer till en dam i Sälen som känner en annan dam som har en son som har en stuga någonstans i Dalarna. Det känns lite osäkert. Att åka hem borde inte vara några problem. Det finns säkert bussar eller någon man kan lifta med.

Den stora skräcken
Jag har varit frisk sedan i juni förra året. Jag vågar knappt tänka tanken, men risken finns ju att man insjuknar, inte minst i samband med stafetten och alla människor som man träffar då. Infektioner är framför allt en funktion av antalet kontakter. Jag vill inte tänka på det, men veckorna innan Vasaloppet kommer jag att isolera min kropp så gott det går, tvätta händerna lite extra och försöka undvika hostande, snörvlande och dreglande människor. Kanske man ska skaffa sig ett munskydd. Nä, så knäpp är jag inte. Det skulle i så fall vara som en diskret protest. Ifall man möter någon som egentligen borde stannat hemma med sin infektion kan man ta på sig den, som en tyst - men kanske inte diskret - protest. Vad skulle Magdalena Ribbing säga om det?

Träningen
Jag är väl förberedd inför Vasaloppet. Jag har snart åkt 50 mil skidor den här säsongen och jag är nog uppe i 80 mil när det är dags. Dessutom har jag tränat regelbundet hela året. I veckan blev det tre tuffa pass, varav ett igår då jag körde 20 km och stakade nästan hela vägen. Det roliga nu är att jag dessutom har nytta av diagonalåkningen. Förut var det stor skillnad på stakning och diagonalåkning, men nu kan jag börja diagonala tidigare och spara på stakmusklerna.

Idag blev det mest snöskottning av tung blöt snö. På kvällen gav jag mig ut och sprang. Det var nollgradigt, vilket kändes lite ovanligt. Så sent som igår åkte jag skidor i 17-gradig kyla. Jag sprang ungefär 5 km. Nu när överkropp och axlar känns helt slutkörda, både av stakning och snöskotting, känns löpning som skön avkoppling.