Var och en blir salig på sin sko

Jag censurerade en kommentar på min blogg för några dagar sedan som i princip bara gick ut på att vissa var upplysta och andra var idioter. Det kändes onödigt med en sådan kommentar, det fick han diskutera på något forum istället. För den personen var det som om olika skor företrädde olika religioner. Du skall inga andra skor hava jämte mig, verkade vara det viktigaste budordet.

När det gäller olika dieter är det samma sak. Säger man något ofördelaktigt om någon diet samlas arméerna. Internet patrullras av korsriddare och jihadister beredda att slåss till döden för sin idé. Men bara på internet.

Ett forum var ursprungligen ett torg, en plats, där man kunde föra en öppen debatt ansikte mot ansikte. På internet finns inga ansikten och forumtrådar slutar ofta i heta diskussioner där känslorna tar över. Till slut brukar det vara två personer kvar som djupt nedgrävda i var sin skyttegrav kastar verbala handgranater på varandra. Ingen bryr sig, men själva ser de sig som försvarare av ett territorium.

Barfota vs skor, mac vs pc, framfoten vs bakfoten, fett vs kolhydrater, osv. Det skenar inte lika lätt i verkliga livet där aggressivitet hämmas av olika signaler som våra hjärnor är experter på att tolka. Det är svårt att få till känslor i text, sådant som tonläge, ansiktsuttryck och kroppsspråk, och det var därför någon smart person utvecklade smileys för att undvika missförstånd. Evolutionen kunde inte förutspå Internet, det gjorde i och för sig inte bibeln heller.

Religionen har ett starkt grepp över oss människor och vi tenderar att göra religion av det mesta, till och med skor, som det här klippet från Life of Brian visar:

Jag har många skor jämte Fivefingers. Låt var och en tro på vad den vill så länge deras tro inte skadar någon annan. Det som passar mig kanske inte passar dig. En del springer i flashiga skor, somliga går i trasiga skor och andra springer barfota.

Moralpredikan

Ordet moral kommer från latinet och betyder seder människor emellan. En vettig sed är t ex att man inte lägger sig i hur andra lever sina liv så länge det inte skadar någon annan. Att handla mot andra som man själv vill bli behandlad är en annan moralisk sed, vilket den kristna etik som utgår från Jesus bergspredikan tagit fasta på: "allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem". I Kina skrev Konfucius´ "Tillfoga inte andra vad du inte vill att de skall tillfoga dig" och i ”modern” tid formulerade filosofen Immanuel Kant en mer fyrkantig princip: "Handla efter den princip som du skulle vilja se upphöjd till allmän lag.". De är moraliska principer som utgår från individen och ömsesidigheten och det tycks vara en princip som flera kulturer upptäckt oberoende av varandra.

Det här är bästa klippet ur Life of Brian:

Tådojor och penisfodral

Svenska dagbladets marathonbloggare gillar Fivefingers medan samma tidnings kulturskribent tycker att Fivefingers är fula som oljeskadade ankor. Jag tror hon är ovan vid att se tår sticka ut från foten sådär. Men det är ju bara en fothandske med plats för tår, inte ett papuanskt penisfodral. Vi har ju nästan glömt bort att vi har tår och att vi har tår av en anledning. Inte för att man ska trampa på varandras tår utan för att känna av underlaget som vi springer på och för att ge tryckutjämning och kraft i frånskjutet när man springer. Det känner man när man springer med Fivefingers.

Tår som sticker ut är fult för vi är inte vana vid det. I början tyckte jag också Fivefingers var fula men nu tycker jag de är ganska snygga. Jag skäms inte som i början då jag smög ut innan grannarna vaknat. De fyller en funktion och de gör min löpning bättre och det har gjort dem snyggare för mig. Skönheten finns hos betraktaren. Fler och fler upptäcker fördelarna med att springa enkelt med så lite onödigt tjafs som möjligt, men för den skull kommer vi inte springa runt i papuanska penisfodral.

Kulturskribentens krönika är skriven med glimten i ögat men jag har sett ljuset och skådat in i framtiden och där såg jag henne springa i ett par Fivefingers ;).

Min träning och min hobby

I torsdags sprang jag en kort återhämtningsrunda på 5 km i mina VFF. Det var varmt ute och jag hade ingen tropikhjälm på mig, men det är alltid lika skönt att springa de där lugna rundorna. Igår körde jag en tempolöpning på 8,5 km i kuperad terräng runt högslätten. Det blev rekord: 41,12 - 30 sekunder snabbare än förra rekordet från den 23 maj. Då känner man sig nöjd. För två år sedan sprang jag sträckan på 52 minuter och i fjol på 47 minuter. Träningen ger resultat och självförtroendet växer.

Jag tror det är bra att jaga personbästa. Då sätter man målet utanför sig själv. Det triggar tävlingsinstinkten, vilket egentligen är samma instinkt som den för flykt och kamp. Personrekorden är ungefär som låtsashararna som tävlingshundar rusar efter.

Idag ska vi till stugan så det blir en roddtur över sjön och en liten kort löptur på andra sidan och sedan rodd tillbaka och på söndag en lång härlig löprunda runt sjön på ungefär två mil.

Förhoppningsvis får jag ligga i hängmattan också med min minidator och ägna mig åt min senaste hobby: blogginlägg.