torsdag 23 november 2017

Är smart och flexibel samma sak?

Det är ganska lätt att känna igen en smart person. En smart person är flexibel, kvick, har humor och självförtroende. Men kan man se det i deras hjärnor? Finns det någon teori om hjärnan som förklarar hur smarthet uppstår? Nja, det är lite olika. Men enligt en ny teori, som publiceras i tidningen Trends in Cognitive Sciences, kan det vara hjärnans dynamiska egenskaper - hur hjärnan är kopplad och hur kopplingarna skiftar som svar på förändrade krav - som bäst förutsäger huruvida smarthet uppstår i en människohjärna. Det känns intuitivt rätt.

Forskare har länge förstått att hjärnan är uppdelad i olika moduler för specifika förmågor. Dessa moduler är inte statiska, utan förändras dynamisk i förhållande till nya krav efter t ex en hjärnskada.

Hjärnans syncentrum finns till exempel på baksidan av hjärnan. Men för att förstå och bli medveten om vad det är du ser krävs djupgående samarbete med andra delar av hjärnan. Det kräver också begreppsmässig kunskap och andra aspekter av informationsbehandling, som stöds av andra moduler i hjärnan. När antalet moduler ökar blir den typ av information som representeras i hjärnan alltmer abstrakt och generell.

Den prefrontala barken, som finns längst fram på hjärnan, har till exempel expanderat rejält under människans utveckling. Det kan du se om du jämför din välvda panna med en apa. Eftersom denna hjärnmodul stöder flera högre funktioner som planering och organisation, har forskare gissat att intelligensen ligger där någonstans.



Men i verkligheten är det hela hjärnan - den globala arkitekturen och samspelet mellan lägre och högre nivåer - nödvändigt för allmän intelligens, säger Aron Barbey, professor vid Illinois Universitety och huvudförfattare, i ett pressmeddelande.

Hjärnmoduler ger de grundläggande byggstenarna från vilka större "inbyggda anslutningsnät" är konstruerade, säger Barbey vidare. Varje nätverk innehåller flera hjärnstrukturer som aktiveras tillsammans när en person engagerar sig i en kognitiv uppgift.

Nätverk i den främre delen av hjärnan aktiveras när uppmärksamheten är riktad på externa signaler, salience-nätverket är engagerat när uppmärksamhet riktas mot relevanta händelser och ett nätverk som kallas default mode network - en slags bakgrundshjärna - aktiveras när du slutar tänka logiskt på ett problem och uppmärksamheten riktas inåt.

Neurala nätverk består av två typer av kopplingar som tros stödja två typer av informationshantering. Det finns vägar som kodar förkunskaper och erfarenheter, som kallas "kristalliserad intelligens”; Och det finns adaptiva resonemang och problemlösningsförmåga som är ganska flexibla, kallad "flytande intelligens".

Kristalliserad intelligens innebär robusta kontakter, resultatet av flera år av neuraltrafik på breda motorhjärnvägar. Flödande intelligens är mer tillfälliga stigar i snö och kopplingar som bildas när hjärnan tar itu med unika eller ovanliga problem.

I stället för att bilda permanenta hjärnvägar uppdaterar du ständigt dina förkunskaper, och det handlar om att skapa nya kopplingar. Ju lättare hjärnan bildar och förändrar sina kopplingar som svar på nya krav, desto bättre fungerar den.

Allmän intelligens kräver både förmågan att flexibelt nå närliggande, lättillgängliga stater - för att stödja kristalliserad intelligens - men också förmågan att anpassa och nå svårtillgängliga tillstånd - för att stödja flytande intelligens. Intelligens finns inte på ett ställe utan handlar mer om att hoppa mellan olika nätverk

"What my colleagues and I have come to realize is that general intelligence does not originate from a single brain region or network. Emerging neuroscience evidence instead suggests that intelligence reflects the ability to flexibly transition between network states” säger Barbey.

Det var ju det jag misstänkte :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar