Resultat Södra berget runt

Idag var det dags för min första tävling på ett halvår - Södra berget runt. Jag testade skidorna och mina nyinköpta stavar igår och de kändes bra. I övrigt förberedde jag mig inte på något särskilt sätt, förutom att jag försökte lägga mig i tid. Bra sömn är viktigt för att hjärnans ska prestera på topp och det är hjärnan som ser till att jag åker skidor. Jag sov ovanligt bra och vaknade ungefär samtidigt som solen steg upp. Det är alltid lättare att vakna i ljus än i mörker. Jag har känt mig lite småkrasslig på sista tiden. Inte sjuk, men kanske på gång att bli sjuk. Både på jobbet och i hemmet har olika virusstammar svept förbi. Men jag bestämde mig för att åka ändå. Vilopulsen var lite förhöjd, men det var vackert väder och det kändes bra.

På med skidorna. Foto: Anna.

Jag parkerade uppe på Södra berget. Det var omkring 8 grader kallt. Solen sken. Helt underbart. Jag lade ut skidorna och gick omkring och småpratade med folk jag kände igen. Jag stod inte långt ifrån Vladimir Smirnov som också skulle åka 20 km. Han frustade och pustade. Det ångade om honom. Det vore en bra rygg att ligga bakom, hann jag tänka. Sen gick starten och han var långt borta. 

Smirnov i vit mössa bakom en smilfink. Foto: Anna.

Loppet
Det var trångt i starten. Jag körde på så fort jag kunde och det gick bra de första 6 kilometrarna; sedan började utförskörningarna och då blev jag passerad av ganska många. Det är något jag måste träna på - att köra utför. Jag höll på att ramla ett par gånger.

Starten går. Foto: Anna.

Full fart. Foto Anna.

De sista fyra kilometrarna är en lång stigning uppför, ungefär 150 meter upp. Jag blev lite trött, kanske min hjärna kände av att mitt immunförsvar var aktiverat. Det tjöt och pep i halsen när jag andades, som om någon blåste i benpiporna. Vågorna av utmattning kom en efter en och den sjunde vågen var en lavin som nästan drog med mig nedför bergsidan, men jag bestämde mig för att köra på, lyfte blicken och stakade i mål på lite drygt 1,16. Det var personrekord med 3 minuter på sträckan. Jag var riktigt trött efteråt och staplade iväg som en nyfödd älgkalv med en mugg varm saft i ena klöven och allt annat i den andra och ramlade/satte mig i en snödriva. Jag stannade där ett tag och såg några kända personer gå i mål. Jag var nöjd över personbästa, men inte särskilt nöjd med tiden. Jag kunde inte riktigt göra mitt bästa.

Medelpad Classic Ski nästa?
Jag tror jag måste åka Medelpad Classic Ski nästa vecka. Är det fint väder kan man inte åka så många vackrare skidlopp häromkring. Vädret får styra och jag hoppas jag inte blir sjuk nu ... host, host. Eftersom det inte blir något Vasalopp i år och därmed ingen jakt efter startled, nöjer jag mig med att åka 20 km-loppet. Det är flackt och mycket stakning, inte så mycket upp och ner som Södra berget runt. Det passar mig bättre att staka. Det ska både bli personbästa och jag ska göra mitt bästa och känna mig nöjd efteråt.