När kroppen säger ifrån – och sedan säger kör

Ibland behöver man bli påmind. Onsdagar brukar vara min lugna dag med lätt löpning. Men den här veckan blev det annorlunda. Först ett cirkelpass med kollegorna – kul, socialt, men ändå belastning. Sedan ett löppass i zon 2 efter jobbet. Redan där kände jag att pulsen var högre än normalt. Min lugna dag hade blivit lite mindre lugn och kroppen sa ifrån. Jag hade, helt enkelt, gått över min tänkta belastning.

Torsdag: kvittot

På torsdagsmorgonen var mitt HRV bara 22. Det lägsta jag haft åtminstone det senaste halvåret. Nervsystemet verkade pressat.

Jag valde ändå att träna, men subtröskelpasset fick bli lugnare än vanligt och mer fokus på kontroll än tempo.

Det gick ok, men dagen i övrigt bar spår av belastningen. Stressnivån för dagen landade på 31, vilket var en bra bit över snittet senaste halvåret. Så jag började fundera på om jag behövde dra ner träningen en aning.

Återhämtning på riktigt

På torsdagskvällen åkte vi till stugan. Jag rörde på mig, kapade träd och högg ved – lågintensivt, praktiskt arbete. Ingen prestation, bara aktivitet. Tyst och lugnt. Bara ljud från isen som rörde sig oroligt på sjön.

Sedan sov jag som en stock. Jag fick 92 i sömnpoäng.

Härlig kväll.

Isen spricker.

Katten sover också gott här. Han kan ligga och spana på sina jaktmarker.

Fredag: responsen

Fredagsmorgonen hade jag HRV på 100. Stress under dagen 19. Jag kände mig pigg.

Jag körde ett lugnt zon 2-pass på 12 km. Det var bra studs i benen. Jag kände mig avslappnad. Det kändes som kroppen hade återhämtat onsdagens lite för hårda träning.

Lärdomen

En dag med för hård träning gav en tydlig dipp i systemet. Men med rätt återhämtning studsar jag tillbaka. Till skillnad från tidigare kan jag nu också se det i klockan genom HRV. Siffrorna bekräftar känslan.

Eftersom kroppen kompenserat kör jag 3×10 min subtröskel idag. Men jag startar första intervallen lugnt och känner efter och bygger på om kroppen svarar bra.

Inte för att jag måste hålla igen - utan för att jag vill träna med kroppen, inte mot den.

Det viktiga är inte att alltid trycka på. Ofta handlar det om att justera i tid - och våga köra när kroppen faktiskt är redo.