VO₂max har ökat från 46 till 49 och fortsätter stadigt uppåt. HRV är stigande, samtidigt som stressnivån har sjunkit från ett snitt på 33 till 23. Sömnkvaliteten har förbättrats från 70 till över 80, och vilopulsen har gått ner från 52 till 46. Sammantaget är det här mycket bra värden för en 60-åring.
 |
| Stress / HRV (grå) Stabil utveckling över tid, med ett tydligt hack i december i samband med förkylning. |
 |
| Vilopuls (blå) Gradvis sjunkande vilopuls – ett tecken på förbättrad aerob kapacitet och återhämtning. |
 |
| Sömn (lila) Sömnen förbättras över tid, med en tillfällig störning i mars pga marskatt:). |
 |
| VO₂max (grön) Stadigt stigande VO₂max – den aeroba basen fortsätter att stärkas. |
Efter subtröskelpass sjunker HRV, men studsar snabbt tillbaka igen. Det tyder på att återhämtningen fungerar som den ska – det parasympatiska nervsystemet gör sitt jobb.
Jag undviker att få panik över enskilda värden och tittar inte på siffrorna varje dag. Ibland sover man sämre, men det är trenden över tid som är det viktiga. Balansen mellan träning och återhämtning skapar också förutsättningar för god sömn.
Lite oväntat har det här halvåret också lett till något mer. Av bara farten skrev jag en enkel och ganska kort bok om norska singlar. Nu funderar jag på om jag ska ta nästa steg och faktiskt ge ut den.
Eftersom jag tränar mer äter jag också mer. Energitillgången är avgörande.
Det bästa just nu är långpassen. Att kunna springa på i bra fart utan att det känns ansträngt, vid en puls runt 65 procent av max. Jag har sänkt pulsen från cirka 130 till 126, och nu ligger jag ofta runt 120. Det känns lättare och går samtidigt snabbare, vilket tyder på en mycket stark aerob bas. Den tar tid att bygga – men det är väl investerad tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar