lördag 24 juni 2017

Din mobil gör dig dummare

Din förmåga att tänka minskar rejält om du har din mobil (en smartphone) inom räckhåll och det spelar ingen roll att mobilen är avstängd, visar en ny studie från McCombs Business School vid University of Texas i Austin.

Forskarna utförde experiment som innefattade nästan 800 mobilanvändare för att - för första gången - mäta hur bra vi människor är på att utföra och slutföra uppgifter när vi har en mobil inom räckhåll.

Mobilanvändarna satt först vid en dator och gjorde en serie test som krävde total koncentration. Testerna var inriktade på att mäta deltagarnas tillgängliga kognitiv kapacitet - det vill säga hjärnans förmåga att hålla och bearbeta data vid varje givet tillfälle. Innan de påbörjade testet placerades mobiler slumpmässigt på olika platser. Antingen låg mobilen på skrivbordet med skärmen nedåt, i fickan, i väskan eller i ett annat rum. Alla deltagare fick instruktioner att stänga av sina smarta mobiler.

Mobil i bilen är farligt och kanske blir man sämre på att köra bil bara genom att bära på en mobil.

Forskarna fann att de som hade sina telefoner i ett annat rum var betydligt bättre på att lösa uppgifter än de som hade sina mobiler på skrivbordet. De var också bättre än de som hade mobilerna i fickan eller i sin väska.

Resultaten tyder på att blotta närvaron av en mobil reducerar den tillgängliga kognitiva kapaciteten, vilket försämrar hjärnans kognitiva funktion. Vi tror att vi är uppmärksamma och att vi fokuserar på den uppgift som vi har framför oss, men en mobil inom räckhåll gör att vi inte använder all den kapacitet som evolutionen byggt in i hjärnan. Forskarna ser en linjär trend som tyder på att ju närmare din mobil är, desto sämre är den tillgängliga kognitiva kapaciteten. Ditt medvetna tänker inte på din mobil, men just den processen - att inte tänka på någonting - använder en del av dina begränsade kognitiva resurser. Mobilen fungerar som ett kognitivt hjärnläckage. Den suger kraft från din hjärna som en parasiterande kiselbaserad livsform.

I ett annat experiment undersökte forskarna hur en persons mobilberoende påverkade den kognitiva kapaciteten. Först uppskattades graden av beroende, sedan utförde deltagarna samma serie av datorbaserade tester och lade mobilen på samma ställen som i det första experimentet. I det här experimentet fick dock några av deltagarna instruktioner att stänga av sina mobiler.

Det visade sig att de som var mest beroende av sina mobiler fungerade sämre jämfört med sina mindre beroende kamrater, men bara när de hade sina mobiler intill sig på skrivbordet, i fickan eller i väskan. Mobilen i ett annat rum tycks alltså jämna ut skillnaderna mellan mobilberoende och inte så beroende mobilanvändare.

Det visade sig också att det inte spelade någon roll om mobilen var av eller på eller låg ner- eller uppvänd på skrivbordet. Det tycks alltså som en mobil inom syn- eller räckhåll minskar människors förmåga att fokusera och utföra uppgifter eftersom en del av hjärnan aktivt arbetar för att hämma impulsen att använda mobilen.

"It's not that participants were distracted because they were getting notifications on their phones," säger biträdande professor Adrian Ward i ett pressmeddelande. "The mere presence of their smartphone was enough to reduce their cognitive capacity."

Låt hjärnan vara ifred ibland
Mobilen är en otrolig hjälp. Du har all kunskap i världen tillgänglig i fickan. Du behöver inte använda hjärnan för att aktivt minnas (gubb-googla) eller för att hitta vägen eller ett hotell, det räcker med att fråga google eller Siri eller någon annan AI-algoritm. Algoritmerna från Silicon Valley tar gradvis över våra kognitiva uppgifter, men det är bra för dig att du använder hela din kapacitet ibland. Jag känner mig aldrig så smart och fri som då jag åkt iväg till stugan och glömt mobilen hemma. Jag tänker bättre och är inte lika distraherad. Jag undrar om jag kan sälja in en idé om en mobilfri dag i veckan under sommaren? Jag tror inte det. Jag får nog göra det själv. Fast jag vet inte om jag vill.



Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


fredag 23 juni 2017

Glömska gör dig smartare

En del skyller på sitt dåliga minne, andra oroar sig för sitt dåliga minne. Dåligt minne förknippas med en dålig hjärna. Ett bra minne kopplas till en bra hjärna. Men det kanske är bra att glömma? Glömska är ett hett forskningsämne. En viktig skillnad mellan en dator och en hjärna är just förmågan att glömma. En dator kan ladda in data på en minnesplats och skriva över (”glömma”) det gamla datat, men om jag ber dig tänka på en tiger i tre sekunder och sedan glömma den, kommer din hjärna fortsätta tänka på en tiger ett bra tag efter det.


Enligt en ny studie av Paul Frankland, senior fellow vid CIFARs program för Child & Brain Development, och Blake Richards, associate fellow vid Learning in Machines & Brains, arbetar våra hjärnor aktivt med att glömma. Poängen med minnet är inte att överföra korrekt informationen över tiden, utan minnas värdefull information för att göra bra prognoser och fatta bra beslut. Det handlar om att öka vår chans att överleva.

"It's important that the brain forgets irrelevant details and instead focuses on the stuff that's going to help make decisions in the real world,” säger Richards.

Studien, som publicerades i veckan i tidningen Neuron, går igenom litteratur om minne och ny litteratur om glömska. Att glömma är lika viktigt som att minnas. Tänk så mycket du glömt sedan förra månaden, eller sedan 2004 och 1992. Det fanns helt enkelt ingen poäng med att minnas särskilt mycket från 1992 och 2004. Men hjärnan minns det som varit viktigt för din överlevnad och vem som vann Vasaloppet 1992 kanske inte var så viktigt för dina chanser i livet.

Mekanismerna bakom minnesförlust skiljer sig från de mekanismer som lagrar minnen. En sådan mekanism är att synapserna - som binder ihop nervceller och lagrar minnen - försvagas. En annan mekanism är bildandet av nya nervceller. När nya nervceller byggs in i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för minnet, skriver de över minnen. Det gör det svårare att komma åt gamla minnen. Ju mer nya minnen du skaffar dig, desto mer glömmer du. Det märks på barn som lär sig mycket nytt och glömmer bort det mesta man säger till dem. Sedan växer de upp och man märker att ganska mycket fastnat ändå.

Det kan tyckas märkligt att hjärnan skapar nya nervceller och försvagar kopplingar mellan nervceller och därigenom försämrar minnet. Men det rör sig om ett komplext samspel mellan glömska och minne och att det sker på två sätt: Först glömmer hjärnan för att släppa taget om potentiellt vilseledande information i en ny miljö. Det andra sättet är att hjärnan generaliserar tidigare händelser och glömmer detaljerna, vilket möjliggör en bredare tillämpning av kunskapen. Det blir du allt bättre på med åren. Du känner igen nya händelser genom gamla händelser. Det är omöjligt att komma ihåg tusen möten och händelser, men du är bättre på att förutse vad som kommer att hända den tusende gången jämfört med de första gångerna. Din hjärna har lagrat kärnan, poängen och huvudsaken. Det ger dig självförtroende och visshet om att du kommer att klara av det som händer nästan oavsett vad som händer eftersom något liknande oftast har hänt förut.



Jag tycker själv att jag glömmer vissa saker mer nu än tidigare. Jag minns inte vad skådespelare heter och jag minns inte alltid vilka filmer jag sett även när jag ser dem (vilket ju kan vara bra), men jag är mycket bättre på att se sammanhang och på att dra slutsatser jämfört med tidigare. Jag har definitivt blivit smartare och klokare de senaste tio åren. Kanske mer glömsk och disträ också, men det får andra avgöra:)

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


onsdag 21 juni 2017

Om choklad och hjärthälsa

Choklad, särskilt mörk choklad, har sedan länge kopplats till bättre hjärthälsa. En ny observationsstudie bekräftar denna koppling. I den nya studien undersöktes den möjliga sambandet mellan choklad och minskad risk för förmaksflimmer. Förmaksflimmer kännetecknas av oregelbunden och mycket hastig puls och försämrar hjärtats pumpfunktion och är kopplat till högre risk för stroke, hjärtsvikt, demens och död.

Det är forskare vid Beth Israel Deaconess Medical Center (BIDMC), i samarbete med forskare vid Harvard T.H. Chan School of Public Health och Aalborg University och Institute of Cancer Epidemiology i Danmark som upptäckt detta samband mellan ett måttligt intag av choklad och lägre risk att diagnostiseras med förmaksflimmer. Resultaten bygger på data som samlats in och analyserades från en stor studie av män och kvinnor i Danmark. Studien publicerades i slutet av maj i tidskriften Heart.



“Our study adds to the accumulating evidence of the health benefits of moderate chocolate intake and highlights the importance of behavioral factors for potentially lowering the risk of arrhythmias"
, säger studiens huvudförfattare Elizabeth Mostofsky, postdoktor vid BIDMC, i ett pressmeddelande från BIDMC.

Tidigare studier har visat att choklad - i synnerhet mörk choklad, som har högre kakaoinnehåll än mjölkchoklad - är bra för hjärtat, kanske på grund av kakaons höga innehåll av flavanoler. Men det har inte gjorts särskilt mycket forskning på sambandet mellan choklad och förmaksflimmer.

Studien omfattade 55.502 män och kvinnor som deltog i den danska Diet, Cancer and Heath-studien. Forskarna fick information om BMI, blodtryck och kolesterol, som mättes när deltagarna rekryterades mellan 1993 och 1997. De tittade också på deltagarnas hälsotillstånd, inklusive högt blodtryck, diabetes eller hjärt-kärlsjukdom samt uppgifter om kost och livsstil som togs upp från frågeformulär. Med hjälp av ett frågeformulär samlade forskarna också information om deltagarnas dagliga chokladintag.

Under 13,5 år inträffade 3.346 fall av förmaksflimmer hos populationen. Jämfört med deltagare som åt 30 gram choklad mindre än en gång per månad, hade deltagare som åt 30-90 gram per månad 10 procent lägre grad av förmaksflimmer. De som åt 30 gram per vecka hade 17 procent lägre risk. Och de som åt mellan 60 och 180 gram per vecka hade 20 procent lägre risk. Fördelen sjönk något med ytterligare chokladförbrukning, med de som åt 30 gram eller mer per dag hade i genomsnitt 16 procent lägre grad av förmaksflimmer. Resultaten var lika för män och kvinnor.

“Despite the fact that most of the chocolate consumed by the study participants likely had relatively low concentrations of potentially protective ingredients, we still observed a significant association between eating chocolate and a lower risk of atrial fibrillation, suggesting that even small amounts of cocoa consumption can have a positive health impact,” säger Mostofsky. “Eating excessive amounts of chocolate is not recommended, however, because many chocolate products are high in calories from sugar and fat and could lead to weight gain and other metabolic problems. But moderate intake of chocolate with high cocoa content may be a healthy choice.”

Studien visar att små mängder choklad är ett bra tillägg till en hälsosam kost. Det är en god nyhet, eftersom de flesta tycker att choklad är ganska gott.

För tio år sedan gick jag på en chokladkurs (eller vad man ska kalla det) som anordnades av någon förening på jobbet. Före det hade jag mest ätit ljus choklad, men då lärde jag mig äta mörk choklad och nu äter jag nästan uteslutande mörk choklad. En fördel med mörk choklad är att den är lite besk och svår att äta i stora mängder. Jag blir nöjd med mindre. Borde kanske finnas något liknade för italiensk glass.
molto bene.

tisdag 20 juni 2017

Så styr bilder din hunger

Du är nog ganska medveten om att din hunger är en grundläggande funktion. Du vet också - inte minst om du ”gått på” en diet - att din hunger påverkas av bilder och signaler. Visuella signaler från t ex reklam påverkar människohjärnor. Men hur fungerar dessa signaler? Vad händer i hjärnan egentligen?

Tack vare en ny metod för att mäta små grupper av nervceller, som har tagits fram av forskare vid Beth Israel Deaconess Medical Center (BIDMC), kanske vi har ett svar på de frågorna nu. Forskarna har nämligen hittat signalvägen mellan de nervceller som aktiverar hunger och de avlägsna nervceller i insulära barken som på något sätt är inblandade i beslutet om att reagera på signaler kopplade till mat. Studien publicerades online i veckan i tidskriften Nature.

"The main question we were asking is: how do evolutionarily ancient hunger-promoting neurons at the base of the brain, in the hypothalamus, influence 'cognitive' brain areas to help us find and eat calorie-rich foods in a complex and changing world?" säger en av författarna Mark Andermann, biträdande professor i medicin vid BIDMC och Harvard Medical School, i ett pressmeddelande från BIDMC.

När du är hungrig är en bild av en pizza väldigt tilltalande. Du blir sugen. Bilden kanske påverkar ditt beteende. Plötsligt har du ringt en pizzeria eller gjort ett besök i ditt lokala kylskåp. När du är mätt är samma bild totalt intetsägande. Det är bara en bild av en pizza. Signalvägen som forskarna upptäckt spelar troligtvis en avgörande roll för denna dramatiska omtolkning.


Hungrig? Det beror nog på.

Om du är hungrig är du motiverad att skaffa mat. Hunger är en av de viktigaste drifterna. I årtusenden har hunger drivit människor att jaga antiloper i 30-gradig värme i timmar över savannen. Det är hunger som gjort människan till den bästa långdistanslöpare bland däggdjuren.

Tidigare studier har visat att den insulära barken är mer aktiv före än efter en måltid hos människor som ser en bild av mat och att denna process fungerar sämre hos kraftigt överviktiga personer och personer med ätstörningar. Det finns därmed ett starkt vetenskapligt stöd för att förändringar i hjärnans aktivitet - snarare än brist på viljestyrka - ligger bakom dessa störningar.

I den nya studien använde forskarna ett litet periskop för att övervaka och spåra enskilda nervceller hos möss som tittade på ost före och efter en ostbuffé. Det visade sig att visuella matsignaler aktiverade en specifik grupp nervceller i den insulära barken hos hungriga möss, vilket gav upphov till ett matuppsökande beteende. Efter att mössen hade ätit, tystnade detta hjärnsvar. Därefter tog forskarna de mätta mössen och skapade konstgjord hunger genom att aktivera hungerfrämjande nervceller i hypotalamus (ett område i hjärnan, inte en sorts mus). Dessa nervceller uttrycker genen för Agouti-relaterat protein (AgRP) som får oss att äta. Genom att aktivera AgRP-nervceller fick forskarna mätta möss att reagera på visuell stimuli och söka mer mat i kylskåpet.

"These AgRP neurons cause hunger - they are the quintessential hunger neuron," förklarar Lowell, en av författarna och professor i medicin vid BIDMC och Harvard Medical School. "It's a major advance to learn that we can artificially turn them on and cause full mice to work to get food and to eat as if they hadn't eaten in a long time. These neurons seem capable of causing a diverse set of behaviors associated with hunger and eating."

Kanske kan denna forskning gör det möjligt att ta kontroll över signalvägen mellan AgRP-nervceller och den insulära barken. Det gäller inte minst vid behandling av fetma och ätstörningar. Det är hjärnan som styr, men genom att förstå hur den styr kanske vi kan påverka den att styra kroppen i en hälsosam riktning.

I videon nedan från Andermans labb kan man se hur forskarna arbetat.




Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


måndag 19 juni 2017

Hjärnfysik fyller sju år

För sju år sedan den 20 juni 2010 skrev jag mitt första blogginlägg. Det var inget bra eller minnesvärt inlägg, men någonstans måste man ju börja. Det brukar jag tjata om - börja och bli lite bättre eftersom. Efter någon månad tyckte jag bloggen hittade rätt med inlägg om hur man blir löpare och att man kan springa hjärnan större (som fortfarande googlas fram och ett ämne som blivit populärt med böcker som Hjärnstark). Sedan dess tycker jag inläggen blivit bättre och bättre. Jag har helt enkelt blivit bra på att skriva blogginlägg eftersom jag ägnat mycket tid åt det.

Swiss alpine 2012. Målet upnått.

Min tanke för sju år sedan var att sluta blogga efter två år i samband med min ultra-debut i Swiss alpine 2012, men det är svårt att sluta med något man gjort i två år. Vanor blir en bit av livet. Jag fortsatte skriva, om än inte lika ofta. Vintern 2014 tänkte jag sluta igen, men då hörde Stefan Larsén på Runners World av sig och frågade om jag ville skriva och blogga för dem. Det gav en nytändning. Jag fokuserade på krönikorna och i andra hand på min nya blogg Hjärnfysikbloggen. Min gamla bloggspot länkade till de nya inläggen på Runners World. Antalet visningar på gamla Hjärnfysik halverades och sedan halverades de igen. Jag tänkte låta Hjärnfysik självdö. Det var google som höll liv i bloggen genom att skicka läsare hit som sökte på ord som rödbetsjuice, kväveoxid, bdnf och norska intervaller.

Oftast ligger jag i sängen och skriver.

För några månader skrev jag en artikel om prestation. Många försöker vara perfekta i varje ögonblick och det skadar den personliga utvecklingen på sikt. Det slog mig att jag ökat kraven på mig själv sedan jag började skriva på Runners World. Jag kastade inte längre ut snabba inlägg och infall som tidigare. Jag skrev mer sällan och därmed lärde jag mig inte lika mycket. Genom att skriva många korta inlägg om nya studier, lär jag mig mer och bygger in kunskapen i mitt nätverk. Ett sätt att lösa det på var att återuppliva Hjärnfysik som en enkel blogg med snabba inlägg baserade på en studie eller en tanke. Inte svårare än så. Inlägg som jag skriver rakt upp och ner och som lagras i hjärnan. De mer genomtänkte inläggen skriver jag på Hjärnfysikbloggen och de bästa sparar jag till krönikorna. Det funkar bra. Nu skriver jag ofta ett kort och snabbt inlägg här om dagen på Hjärnfysik. Märker jag att det finns flera kopplingar och att tankarna går lite djupare, sparar jag inlägget till Hjärnfysikbloggen och samlar mer information om det under 3-4 dagar. Om jag tycker det är mycket intressant (och inte allt för nördigt) sparar jag inlägget till en krönika i papperstidningen. Huruvida det räcker i sju år till handlar om motivation och det får jag på lite olika sätt. 

söndag 18 juni 2017

Kan man svälta ihjäl cancerceller?

Ämnet mat och cancer är känslig mark. Alla typer av cancer är inte kopplade till mat, men viss sorts mat minskar risken att drabbas av vissa typer av cancer. Dessutom minskas risken för många former av cancer genom att undvika övervikt, vilket också kan kopplas till matvanor. Det finns även vidlyftiga påståenden och människor som griper efter varje halmstrå. Det är viktigt att utgå från publicerade studier. Studierna kan stå för sig själva.

Mat mot prostatacancer
I en ny studie från University of Texas (finansierad av University of Texas system och National Institutes of Health) har forskare identifierat flera ämnen i mat såsom gurkmeja, äppelskal och röda druvor, som viktiga ingredienser för att eventuellt stoppa tillväxten av prostatacancer.

Gurkmeja är en bra ingrediens mot prostatacancer enligt en ny studie.


Studien publicerades i juni i Precision Oncology och använde en ny metod. Istället för att testa ett enda ämne som är det vanliga tillvägagångssätt, testade forskarna många växtbaserade kemikalier för att identifiera kombinationer av ämnen som krymper cancertumörer i prostatan.

"After screening a natural compound library, we developed an unbiased look at combinations of nutrients that have a better effect on prostate cancer than existing drugs," säger Stefano Tiziani, professor på Department of Nutritional Sciences and Dell Pediatric Research Institute vid UT Austin. "The beauty of this study is that we were able to inhibit tumor growth in mice without toxicity.”

Tidigare har cancerforskare framhävt gurkmeja, äppelskal och grönt te, mot cancer. Dessa livsmedel minskar mängden inflammationer i kroppen, vilken är en av riskfaktorerna för cancer. Människor som lever med kronisk inflammation på grund av kronisk infektion, autoimmun sjukdom eller fetma har högre cancerrisk på grund av de skador som inflammationerna åstadkommer på normala celler.

Forskarna testade 142 naturliga ämnen på cellinjer från både möss och människor för att se vilka ämnen som var för sig eller i kombination med andra hämmande tillväxten av prostatacancerceller. De mest lovande ämnena var ursolsyra i äppelskal och rosmarin, kurkumin i gurkmeja och resveratrol i röda druvor och bär.

"These nutrients have potential anti-cancer properties and are readily available," säger Tiziani. "We only need to increase concentration beyond levels found in a healthy diet for an effect on prostate cancer cells."

Studien visar också hur de växtbaserade kemikalierna fungerar tillsammans. En kombination av ursolsyra och kurkumin eller resveratrol förhindrar cancerceller att använda aminosyran glutamin som är en nödvändig beståndsdel för cancercellens tillväxt. Människomat blockerar cancermat. Det är en snygg lösning om den fungerar även utanför laboratoriemiljöer.


Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.



lördag 17 juni 2017

Hjärnfysikbloggen: Akut träning ger direkt hjärneffekt

I en genomgång av effekterna av akut träning (ett enda träningstillfälle), publicerad i tidskriften Brain Plasticity, visar forskare från USA på en rad positiva effekter. Forskarna går in på beteendemässiga och kognitiva effekter och tar upp flera neurofysiologiska och neurokemiska studier. Syftet med deras metaanalys är att förstå de omedelbara effekterna av ett träningstillfälle för att därigenom få en bra förståelse över vilka effekter träning har på hjärnan över längre tid.

Just nu finns det minst sagt ett stort intresse för sambandet mellan hjärna och löpning. Det gillar jag som skrivit 850 inlägg om (oftast) hjärnan och löpning i precis sju år (oj!). Eftersom jag ...




fredag 16 juni 2017

Diarré fyller en funktion

Ja vi har väl alla funderat på poängen med diarré, eller hur? Diarrén borde ju fylla någon uppgift i människans kamp för att överleva med tanke på hur jobbigt det är. En riktig genomkörare rensar kanske bort en massa illvilliga mikrober och gifter ur tarmen? Eller är diarré bara ett symptom som bör medicineras bort och undvikas?

Diarré sköljer bort patogener
I en ny studie från Brigham and Women's Hospital, har några forskare försökt ta reda på vad det är för immunologisk mekanism som aktiverar diarré. Deras slutsats är att diarré fyller en avgörande roll för att rensa bort farliga patogener i ett tidigt skede av en infektion. Studien publicerades denna vecka i Cell Host and Microbe. I studien framkommer också en ny roll för immunförsvarets signalämne interleukin-22 (IL-22) som spelar en viktig roll vid försvaret mot infektioner.

"The hypothesis that diarrhea clears intestinal pathogens has been debated for centuries," säger Jerrold Turner, MD, PhD vid Departments of Pathology and Medicine vid BWH. ”Its impact on the progression of intestinal infections remains poorly understood. We sought to define the role of diarrhea and to see if preventing it might actually delay pathogen clearance and prolong disease.”

Forskarna använde möss som var infekterade med C. rodentium - en mus-motsvarighet till E. coli. Redan efter två dagar efter infektionen såg forskarna en ökning av genomträngligheten för små molekyler i tarmväggen - alltså långt före inflammation och vävnadsskada. Det visade sig att IL-22 aktiverar och uppreglerar en annan molekyl som kallas claudin-2, som tidigare varit känd för att orsaka diarré. Diarré som härrör från aktiveringen av signalvägen för dessa två molekyler bidrog till att avyttra patogener och begränsa sjukdomens allvarlighetsgrad.

I frånvaro av claudin-2 är bortrensning av C. rodentium (röd) försämrad och bakterier kan invadera tarmen. F-aktin (grön) och DNA (blå). Bild: Jerrold Turner BWH. http://www.jrturnerlab.com/Tsai-et-al

Till skillnad från normala möss drabbades möss med brist på claudin-2 av ökad kolonisering av C. rodentium, förlängd tid för att avyttra patogener, kraftiga cytokinreaktioner och större vävnadsskada.

Andra forskare har föreslagit mediciner för att hämma claudin-2. Turner och kollegor tror dock att aktiveringen av signalvägen IL-22 & claudin-2 kan vara avgörande för att bekämpa en infektion, särskilt i de tidiga skeden av en sjukdom. De drar slutsatsen att diarré är en avgörande mekanism för att rensa bort patogener, och att IL-22 spelar en nyckelroll därvidlag.

Vi människor ger oss ofta på symptom, eftersom det är symptom som vi upplever. Kroppen använder snuva, hosta, feber och inflammationer för att bekämpa fientliga mikrober och det tycks oftast vara bäst att låta kroppens beprövade mekanismer verka fritt.


Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


torsdag 15 juni 2017

Träning ger dig omedelbart en bättre självbild

Vad är en självbild? Det finns många studier om det, men det är helt klart en komplicerad fråga. Det finns undersköna människor som ser ett motbjudande monster i spegeln och det finns motsatsen. Relationen till dig själv är viktig, eftersom du bär omkring på dig själv resten av livet.

Både män och kvinnor lider av detta, men kvinnor har i allmänhet en tendens att tänka negativt om sina kroppar, säger Kathleen Martin Ginis, professor University of British Columbia School of Health and Exercise Sciences, i ett pressmeddelande. "This is a concern because poor body image can have harmful implications for a woman's psychological and physical health including increased risk for low self-esteem, depression and for eating disorders. This study indicates exercise can have an immediate positive effect." Enligt National Institutes of Health upplever hälften av alla amerikanska kvinnor ett missnöje med sina kroppar och det missnöjet har ökat de senaste 30 åren.


Martin Ginis och doktoranden Lauren Salci jämförde kroppsbild och fysiska uppfattning hos kvinnor som kört 30 minuters måttlig aerob träning med en kontrollgrupp med kvinnor som satt och läste. Kvinnorna i träningsgruppen hade signifikanta förbättringar i kroppsbilden jämfört med dem som inte tränade. Denna positiva effekt varade minst 20 minuter efter träningen. Forskargruppen fastställde vidare att denna effekt inte berodde på en förändring i kvinnornas humör, utan på kvinnornas upplevelse av sig själva som starkare och smalare.

"Vi har alla dagar då vi inte trivs i våra kroppar", säger Martin Ginis. "Denna studie och vår tidigare forskning visar ett sätt att må bättre, är att gå och träna. Effekterna tycks vara omedelbara."

En löprunda på 30 minuter gör att du känner dig lite bättre till mods och ser på dig själv som lite starkare och snyggare. Det är en bra start till en bättre dialog med sig själv. Vi glömmer att vi pratar mycket med oss själva. Det är en del av den där livslånga relationen som du har med dig själv. Om du hela tiden säger att du är värdelös, är risken stor att du känner dig värdelös och beter dig som om du vore värdelös. Därmed blir ditt påstående om dig själv en självuppfyllande profetia. Om du istället säger bättre och snälla saker till sig själv, blir förmodligen mycket annorlunda och en bra start på en sådan relation tycks vara en halvtimme i gymmet eller löparspåret.




Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


onsdag 14 juni 2017

Dieterna påverkar generna

Evolutionen tar aldrig slut. Den är lika starkt nu som då, men den är långsam och den saknar mål. Evolutionen handlar om vilka gener som förs vidare till kommande generationer. Gener som ger fördelar, har en större chans att föras vidare och på sikt ger skillnader i sannolikheter resultat och konsekvenser. Denna mekanism har skapat människor av fiskar och ligger bakom de skillnader som vem som helst kan se mellan t ex en inuit och en masaj.

Dieten är en viktig urvalsegenskap. Den diet vi äter idag skiljer sig rejält från det fiskar äter och det vi åt för bara 10.000 år sedan. En ny studie från Cornell University beskriver hur förändringar i Europas dieter efter introduktionen av jordbruk för 10.000 år sedan ledde till genetiska anpassningar som gjorde jordbrukets skördar mer tillgängliga för människans magar.

Innan jordbruksrevolutionen (den neolitiska revolutionen), som började för omkring 10.000 år sedan, var människorna som levde i det vi idag kallar Europa jägare och samlare. De åt kött och skaldjur. Men jordbrukets utbredning i södra Europa för omkring 8000 år förändrade detta. Människorna blev i högre grad växtätare.

Den nya studien är den första som skiljer och jämför anpassningar som inträffade före och efter jordbrukets införande och visar att de olika dieterna påverkade européernas gener. Forskarna kunde se att jordbruket ledde till en ökad frekvens av en allel (en av flera alternativa versioner av en gen) i FADS1-genen som kodar för enzymer som förbättrar möjligheten att tillgodogöra sig näring från växter. Frekvensen av denna allel ökade till följd av det naturliga urvalet, eftersom jordbrukare med denna allel fick fördelar som ökade spridningen av denna genetiska variant av FADS1-genen.

FADS1-genen producerar enzymer som spelar en viktig roll i biosyntesen av omega-3 och omega-6. Dessa långkedjiga fleromättade fettsyror är avgörande för utvecklingen av hjärnan, kontroll av inflammation och för utvecklingen av immunförsvaret. Kött och skaldjur ger massor av omega-3 och omega-6, men det är svårare att få dessa fettsyror från grödor. Jordbrukarna behövde därför FADS1-enzymer för att biosyntetisera långkedjiga fleromättade fettsyror från kortkedjiga fettsyror som finns i växterna de odlade.

Analys av DNA från antiken avslöjade att före jordbruket favoriserade köttdieterna hos jägare och samlare den andra allelen (versionen) av samma gen, vilket begränsar aktiviteten hos FADS1-enzymer och är bättre lämpad för människor som äter kött och skaldjur.

Denna graf visar frekvensen av en vegetarisk allel och en köttallel, två versioner av samma gen, under de senaste 30 000 åren i europeiska befolkningar. Trenderna var motsatta för de två allelerna och båda förändrades efter den neolitiska revolutionen. Bild från Cornell av Kaixiong Ye.

Studien visar att förekomsten av allelen för växtbaserade dieter sjönk fram till jordbrukets införande, varefter den steg kraftigt. Samtidigt ökade den motsatta versionen av samma gen som hittades i jägare-samlare fram till tillkomsten av jordbruk, varefter den sjönk kraftigt.

Forskarna fann också en skillnad i frekvenserna av dessa alleler från norr till söder sen 8.000 år tillbaka ända in i modern tid. Bönder var beroende av växtbaserade dieter, men beroendet var starkare i söder än i norra europa - vars jordbrukare förfäder drack mer mjölk och inkluderade skaldjur i sin kost. Samerna längst upp i norr torde vara mer lika de tidiga jägarkulturerna. De äter helst kött och fisk och inte så mycket grönfoder.

"I want to know how different individuals respond differently to the same diet," säger studiens huvudförfattare Kaixiong Ye i pressmeddelandet från Cornell University. ”Future studies will investigate additional links between genetic variation, diets and health, so that in the future, we can provide dietary recommendations that are personalized to one's genetic background”.

Fördelar och nackdelar
Som jägare och samlare rörde sig människan över stora ytor och samlade in näringsämnen från olika jordar och från djur som åt från olika jordar. Det gav människan riklig och varierad näring. Jordbrukare valde ut några få djurarter och grödor och odlade dem på en begränsad yta och det ökade avkastningen till priset av variation och näringsinnehåll. Växtbaserade alleler reglerar kolesterolnivåer och har kopplats till IBS, hjärt-kärlsjukdom, artrit och bipolär sjukdom. Människan krympte, hjärnan blev mindre men vi förökade oss kraftigt. Utan jordbruk hade du sannolikt inte existerat.

I de italienska byarna lever många bönder som de levt i tusentals år.  Odlar grödor på branta sluttningar. Bild från Monterosso i vackra Cinque terre.

Som svensk på besök Italien är jag mer laktostolerant än italienarna. I norr var vi sannolikt tvungna att dricka komjölk för att överleva de långa mörka vintrarna. Det förändrade våra gener. De som hade kvar enzymet laktas i vuxen ålder kunde fortsätta dia komjölk och ökade därmed sin chans att sprida sina laktostoleranta gener. Den romerska statsmannen Julius Caesar besökte norra Europa i sin ungdom och förfasade sig över att germanerna drack komjölk till maten. Det var ett bevis för nordens barbari, tyckte han.

Läs mer om hälsa, vetenskap och löpning på Hjärnfysikbloggen.


tisdag 13 juni 2017

Vegetarisk kost minskar mängden fett i musklerna

Allt fler väljer att äta mer grönt. Försäljningen av vegetarisk mat ökar. Det kan vara av etiska skäl, av hälsoskäl, selektiv ätstörning eller för att man helt enkelt föredrar grönt framför kött. De etiska argumenten är starka. Eftersom människor också är däggdjur tycker nog de flesta av oss att det är grymt att ta en kalv för slakt från sin mamma. Hälsoskälen är mer oklara. En del studier visar på fördelar, andra på nackdelar. Men om man vill gå ner i vikt eller har diabetes typ 2, tycks det vara bra med vegetarisk kost. Det visar en ny studie publicerad i Journal of the American College of Nutrition.

I studien delades 75 personer med typ 2-diabetes slumpmässigt in i två grupper som antingen tilldelades en vegetarisk kost eller en konventionell diabetisk kost. Båda grupperna åt lika många kalorier. Den vegetariska kosten bestod av grönsaker, spannmål, baljväxter, frukter och nötter. Den konventionella diabetiska kosten följde de officiella rekommendationerna från European Association for the Study of Diabetes (EASD).

Veggies in Pune street-side vegetable vendor, av Drmarathe. Källa Wikipedia.

Efter ett halvår visade det sig att den vegetariska kosten resulterade i en genomsnittlig viktförlust på 6,2 kg jämfört med 3,2 kg för den konventionella kosten. Den vegetariska kosten var alltså dubbelt så effektiv.

Forskarna tittade även på fettvävnaden i låren för att se hur de olika dieterna påverkat fett direkt under huden, fett på musklernas yta och fett inuti musklerna (subkutant, subfasciellt och intramuskulär fett).

Båda dieterna minskade underhudsfettet. Det subfasciella fettet minskade dock endast med den vegetariska kosten och det intramuskulära fettet minskade kraftigt av den vegetariska kosten.

Ökat subfasciellt fett hos patienter med typ 2-diabetes har kopplats till insulinresistens, därmed kan en minskning av detta ha en positiv effekt på förbränningen av glukos och fett, tror forskarna. Minskning av intramuskulärt fett kan dessutom bidra till att förbättra muskelstyrkan och rörligheten.

Studiens huvudförfattare Dr Kahleová säger i ett pressmeddelande: ”Vegetarian diets proved to be the most effective diets for weight loss. However, we also showed that a vegetarian diet is much more effective at reducing muscle fat, thus improving metabolism. This finding is important for people who are trying to lose weight, including those suffering from metabolic syndrome and/or type 2 diabetes. But it is also relevant to anyone who takes their weight management seriously and wants to stay lean and healthy."


Tidigare inlägg:
Är människan köttätare eller vegetarian?


Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.





måndag 12 juni 2017

Hjärnfysikbloggen: Löpning räddar ryggen

Du vet nog hur viktigt det är att din rygg fungerar. Om du inte vet det, lär du snart få veta det. De flesta får problem - eller har någon närstående som får problem - med ryggen. Varför är det så? Jo, människans ryggrad är ganska speciell. Vi ingår i stammen ryggsträngdjur som också innefattar ryggradsdjuren. Till skillnad från de övriga ryggradsdjuren är dock vår ryggrad vertikal.

En fisk på två ben
Ryggraden formades i havet för miljontals år sedan. Fiskar har en ryggrad som sträcker sig som en rak central axel genom hela kroppen. När fiskarna kravlade upp på land utvecklades ryggraden till en båge att fästa fast inälvorna på. De första ...