Tidigare studier har visat att människor som tror att intelligens är formbar säger saker som "när det blir tufft, då anstränger jag mig mer" eller "om jag gör ett misstag så försöker jag lära mig något av det." Människor som anser att de inte kan lära sig något av sina misstag säger "jag duger inte" eller "det är aldrig försent att ge upp". En sådan attityd kan vara ett problem i skolan, en elev som tror att hennes intelligens är statisk kommer att tycka att det inte är värt att bry sig om att försöka hårdare efter ett misslyckat prov eller ett dåligt betyg. Genom att förändra sitt sätt att tänka skulle de lyckas mycket bättre, enligt den nya studien.
D'oh! - reaktionen
Forskare satte först EEG-mössor på försökspersonerna för att registrera elektrisk aktivitet i hjärnan. Personerna fick sedan till uppgift att utföra en enkel uppgift där de skulle identifiera den mittersta bokstaven i en serie ord med fem bokstäver. Till exempel "MMMMM" eller "NNMNN", där det rätta svaret är M i båda fallen. Ibland var den mittersta bokstaven likadan som de övriga och ibland inte.
Det är en ganska enkel övning, men den är långtråkig - kräver viljestyrka - och deltagarna tappade obevekligen fokus och gjorde fel som de genast märkte och det fick dem att känna sig lite dumma.
När någon gör ett misstag sänder hjärnan ut två signaler. Den första signalen är när man gör felet, d'oh! - reaktionen, och den andra signalen uppträder när man blir medveten om misstaget och försöker att rätta till det så att misstaget inte ska ske igen. Båda signalerna är blixtsnabba och äger rum inom en kvarts sekund. Den första t o m innan man är medveten. Förvisso hinner man säga aj fan, men att tala är inte detsamma som att vara medveten. Oftast är vi helt omedvetna när vi talar. Det hör man bevis för varje dag.
I studien fann forskarna att de som har attityden att vilja lära av sina misstag lättare studsat tillbaka när de gör fel och att deras hjärnor dessutom sänder ut en mycket stark andra signal. Denna andra signal säger: "Jag ser att jag har gjort ett misstag, så jag bör försöka koncentrera mig mer och vara mer uppmärksam hädanefter".
En sådan positiv attityd gör oss mer lyhörda för våra missar och fel och gör oss mer drivna att rätta till dessa misstag. Men de som tror att deras intelligens är statisk och att de inte kan lära något av misstag tenderar att reagera mindre och istället upprepa samma misstag om och om igen.
Vi lär oss av våra misstag för att överleva
Tidigare forskning har visat att vi lär oss bättre om vi från början gör felaktiga förutsägelser än då vi har korrekta förväntningar. Överraskningsmomentet i att upptäcka att vi har fel leder till lärande. Vi lär oss mer av våra misstag än av våra framgångar, kan man kanske säga. Att göra misstag handlar om överlevnad. Om man kör bil i England kanske man gör fel en gång och svänger ut på fel sida. Vi upprepar sällan den typen av fel. Det vet djur också. De brukar undvika farliga och äckliga insekter efter ett bett eller en motbjudande tugga. Det behövs inget högre medvetande för det och ibland får man inte en andra chans.
Slutsatsen av dessa studier är att vi alla kan lära oss av våra misstag - det är när vi gör fel som vi lär oss för livet - och att vår hjärna faktiskt förändrar hur den reagerar på ett misslyckande.
Viljestyrka och misstag
Jag ha skrivit mycket om viljestyrka på sistone. Jag tycker att det är intressant att det verkligen är en mätbar egenskap i hjärnan. Två kanadensiska forskare, Michael Inzlicht och Jennifer N. Gutsell, visade för något år sedan i en studie hur vår viljestyrka tar slut. De gjorde ett experiment där de observerade personer vars hjärnaktivitet mättes med EEG. Det var framför allt ett område i hjärnan som var intressant, anterior cingulate cortex (ACC). Det är ett område i hjärnan som övervakar brister i samstämmighet mellan vad man gör och vad man tänkte göra. Det är ett slags varningssystem. ACC slår larm när du t ex försöker ta en tugga av din iPhone i tron att den är mackan som fortfarande ligger kvar på bordet.
Försökspersonerna med EEG fick se en upprörande film om djurplågeri. Halva gruppen fick inte visa några känslor, medan den andra gruppen fick reagera precis hur de ville. Att hålla tillbaka känslor är ett bra sätt att förbruka viljekraft på. Därefter gjorde båda grupperna ett strooptest där man ska säga färgen på ett ord som beskriver en färg. Man ska t ex säga röd när man läser det första ordet i bilden nedan som är blå med röda bokstäver. För att klara det måste man trycka ned den första impulsen som är att läsa ordet blå. De som inte fick visa några känslor klarade strooptestet mycket sämre än de som fick visa känslor. EEG avslöjade också att ACC reagerade långsammare, alltså det område där viljestyrka och självkontroll finns i hjärnan. Utan denna kontroll fick de kämpa mycket mer. Lika mycket som vi kämpar efter en lång dag med många tillbakahållna känslor. Då orkar man inte kämpa med sina misstag heller. Det är kanske resultatet av både en attityd och hur mycket viljestyrka vi har kvar i hjärnan.
Jag spelar wordfeud
Under veckan har jag tränat ganska lugnt. Jag har sprungit, lyft och kört core. Men mest har jag spelat wordfeud på min iPhone. Jag har väl kanske vunnit hälften av alla matcher. Jag är lite för otålig och tar första bästa ord och jag kan ju inte låta bli att välja ett roligt ord före ett tråkigt som ger fler poäng. Om folk är tråkiga på en fikarast och jag riskerar att slösa på min dyrbara viljestyrka så kastar jag mig ut i spelet.
Utmaning skickad ;)
SvaraRadera