Tankar att tänka på

Det är många tankar som kastas omkring i huvudet nu inför Stockholm Marathon nästa vecka. Det är mindre än en vecka kvar och det är inget man kan göra förutom att vila och hoppas att man inte blir sjuk. Jag har inte varit sjuk på ett år och det vore ju attans om man blev sjuk nu. Men så ska man inte tänka. Det ligger till stora delar utanför min kontroll, ungefär som vädret. Jag hoppas det blir svalt, men det är bortkastad energi att oroa sig för att det ska bli för varmt. Blir det varmt får jag springa långsammare. Punkt. Inget att göra åt. Tiden blir sämre, men det blir hur som helst personbästa. Bara jag kommer i mål blir det personbästa.

Raindrops keep fallin´on my head
Man ska inte ödsla tankar på det man inte kan påverka. Man ska självklart följa prognoserna och förbereda sig, men inte deppa för att det blir varmt eller regnar. Det är bättre att försöka vända det till något positivt. Det som varit och det som kommer är bara en bråkdel av det som är och av det som är, är det endast en liten, liten del som man kan göra något åt och det är det som man ska fokusera sin energi på. Det är dock ofrånkomligt att negativa tankar ibland tar överhanden. Positiva och negativa tankar sköljer hela tiden genom min hjärna. Den här veckan - förmodligen för att jag ändrat vanor och inte tränar så hårt - så har jag sovit lite dåligt och på natten tycks de negativa tankarna få ett litet övertag. Men nu på dagen känns allt bra. Det kommer att bli en fantastisk upplevelse att plågas med - Nej! - springa med 30 000 andra löpare.

Trädgårdsmästaren i huvudet
Varje tanke man tänker påverkar hjärnan och får den att likna de tankar man tänker, tankarna löder kopplingar i hjärnan så att de blir bättre på att tänka dessa tankar i framtiden. Man kanske ska se sina tankar som en trädgård i händerna på en trädgårdsmästare. De positiva tankarna är växterna som ska blomma i trädgården. Genom att man tänker på dem ger man dem ljus, energi och näring. De negativa tankarna är ogräs och fula utskott som ska ryckas upp och klippas ner. En del dåliga tankar kan slå rot men om man ignorerar dem vissnar de och dör. 

Skapa konstverk av vildvuxna toviga buskar som Edward Scissorhand.

Jag tror inte man ska älta och dra fram elände från det förflutna. Ju mer man ältar och tycker synd om sig själv, desto bättre blir man på att älta och tycka synd om sig själv. Kognitiv beteendeterapi (KBT) stämmer bättre överens med en neuroplastisk syn på hjärnan. Enligt KBT ska man aktivt ändra sina tankar och sitt beteende. Varje tanke stärker en synaps som i sin tur stärker ett nätverk av neuroner. Därmed förstärker tanken ett sätt att tänka. Detta tankesätt utgör grunden i en eller flera vanor och stärker dessa vanor, vilka utgör en stor del av personligheten eftersom vi är våra vanor och omvärldens uppfattning om oss till stora baseras på hur vi beter oss.

Smile and the world will smile with you
Det är hoppfullt att man till så hög grad kan påverka sin egen hjärna bara genom att bestämma sig för att förändra sig. Det svåra är väl just att bestämma sig, särskilt om man fastnat i ett slags inlärd hjälplöshet. Om man aktivt ändrar sitt beteende ändras också kopplingarna i de nervceller som formar beteendet och detta leder också till en positiv återkoppling med omvärlden. Säg att man varit en surgubbe hela sitt liv, men en dag vaknar och bestämmer sig för att le och vara glad de återstående åren. Genom att le och skratta och tolka skeenden positivt och inte gräva ned sig, förstärks de "glada" synapserna, medan de "sura" synapserna försvagas i gubbens hjärna. Dessutom förstärker omgivningen beteendet genom att le tillbaka mot den före detta surgubben. Det skapas självförstärkande loopar, som också kan blir degenererande loopar om man ser sig som ett offer eller börjar tänka negativt när man springer. Vi söker ju gärna bekräftelse på det vi gjort, gör och tänker göra, positivt som negativt.

Springa med ett leende
Jag brukar spänna ett leende framför löparen i mig. Gebreselassie ler alltid då han springer. Det håller inte alltid hela vägen för mig. Leendet hålls i spända tyglar och tappar kanske formen i slutet och jag såg nog jävligt sur ut den sista milen i Vasaloppet. Leendet förvandlades till en grimas. Men så länge jag ler känns det bättre och då springer jag bättre och själva upplevelsen bli en annan och minnet av loppet blir positivt. När munnen ler med hjälp av muskler i ansiktet, luras hjärnan att tro att jag mår bra. Det kan vem som helst testa. Pröva att skratta och le framför spegeln och efter ett tag känns det ganska bra. Det borde man göra varje morgon. Särskilt på måndagar.

Gebreselassie ler alltid. Men vem skulle inte göra det med de tiderna?

Jag ska le och tänka positiva tankar nu på lördag när jag springer maraton, inte vara sur, tänka negativt och stirra ner i marken. I morgon tömmer jag min första bägare rödbetsjuice och det kommer nog att göra susen. Jajamensan.

Annars kan man alltid leta fram två gem och två gummiband

Fästa dem så här

Och få ett leende som håller hela vägen och hela dagen 




:)