Paleolight-dieten

Jag lovade tidigare att skriva om den diet eller det levnadssätt (diet betyder eg. levnadssätt) jag föredrar. Om dieten nu ska kallas något så skulle jag kalla den paleolight. Ordet paleo kommer från grekiskan och betyder något för länge sedan och används ofta som prefix för att beskriva något uråldrigt. När man pratar om människans utveckling kallas tiden från de första stenverktygen till jordbrukets uppkomst för den paleolitiska tidsåldern. Det är alltså den tidsålder som format oss mest. Ett par tusen år av jordbruk är bara en promille av vår tid som jägare och samlare och våra kroppar är därför till stora delar en anpassning till det senare. Ordet light betyder lätt och att man inte ska ta saker så allvarligt. Paleolight betyder alltså stenålderskost på ett lite lättsamt sätt.

Stenåldern tog inte slut för att det tog slut på sten och järnåldern tog inte slut 
p g a brist på järn. Tidsepoker tar slut för att människan uppfinner nya sätt att överleva. Det gör oss människor unika. Så länge det funnits daggmaskar har de levt i jordåldern och så länge det funnits bin har de levt i blomåldern. Men vi har utan några stora mutationer gått från stenålder till ett informationssamhälle på några tusen år. Vi lever i ett informations- och tjänstesamhälle, men våra kroppar och en stor del av vår hjärna tror att vi fortfarande lever på stenåldern och vi beter oss därför som man gjorde på stenåldern och vi mår också förmodligen bäst av den mat som man åt då, det är en diet som testats under lång tid.

Tyvärr vet vi inte exakt vad människorna åt och därför kan ingen säkert säga vad stenålderskost är. Vi vet dock vad man inte åt och vi vet också ganska mycket om vad som är bra föda. Människan är varken vegetarian eller köttätare, utan allätare. Att äta stenålderskost är egentligen att äta människoföda, på samma sätt som älgar äter älgföda och lejon äter lejonföda. Tack vare kunskapstillväxten vet vi mer om vad som är bra människoföda och därmed bör man utvidga stenålderskosten med denna matkunskap.

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att medelhavsdieten är nyttig. Det fanns inte rödvin och olivolja på stenåldern, men det är nyttigt enligt de flesta studier. GI- och LCHF-förespråkare har uppmärksammat faran med snabba kolhydrater och att fett inte är ett gift. Tvärtom är fett en nödvändig beståndsdel och snabba kolhydrater är snabbaste vägen mot diabetes.

Paleolight är alltså stenålderskost justerad med modern vetenskap och som vetenskap är den odogmatisk och beredd att revideras när nya mathypoteser falsifierar en gammal maträtt.

Hur våra tänder ser ut ger vissa upplysningar och vad naturfolk stoppar i sig andra ledtrådar. Vetenskap är ett gradvist arbete där man strävar efter, men aldrig når, sanningen. Vetenskap ger bättre och bättre hypoteser, d v s gradvis bättre förklaringar utifrån de fakta som finns.

Japaner är bättre på att äta sushi
Trots att det bara var mindre än 10 000 år sedan vi blev bofasta jordbrukare har människor anpassat sig till de nya livsmedlen. Medelhavsdieten har 
t ex funnits i över hundra generationer och den innehåller många inslag som inte fanns på stenåldern. Mat är viktigt för vår överlevnad och därför ger födan ett stort utslag i evolutionen. Vi som lever i nordvästra Europa och inte är samer kan t ex dricka mjölk i vuxen ålder. Det kan också ett antal andra folkslag som t ex masajer i Afrika. Vi har oberoende av varandra muterat så att vi kan bryta ned laktos och dricka mjölk fast vi inte längre diar. Men mjölkdrickarna är i minoritet i världen. 

Mums!

Jag gillar sushi, men jag kan inte tillgodogöra mig sushi lika bra som en japan. Japaner har ätit sushi under lång tid och i deras magar finns en bakterie som kan bryta ned komplexa kolhydrater i alger. Dessa bakterier hade i sin tur tankat över gener från en havsbakterie som lever på alger. Generna som bröt ned algkolhydrater hjälpte japanerna överleva och därför har de dessa bakterier i magen.

Japaner tål dock inte alkohol särskilt bra. De har kokat vatten och gjort te, medan européer har tillverkat alkohol. Det var två olika ett sätt att få i sig vätska där vattnet ofta var förorenat. Många asiater saknar dessutom ett enzym som bryter ned alkohol, vilket ger en viss rödhet i ansiktet.

En intressant hypotes
Enligt biologen Michael Rose har européer till viss del anpassat sig till jordbrukskulturens mat under de senaste 30-60 generationerna. Men denna anpassning ska ses mot bakgrund av 100 000 generationer. Han menar att ju äldre man blir desto viktigare är det att äta så nära stenålderskost som möjligt. En 20-åring kan fortfarande äta snabba kolhydrater och hälla i sig mjölk, men när man är 40 är man också närmare sitt ursprung. Ju äldre, desto närmare stenåldersmänniskan i oss. Hur kommer det sig?

Säg att det finns tre gener i människan som ger en dödlig sjukdom vid 30, 60 respektive 90 års ålder. Den gen som dödar vid 30 års ålder försvinner inom några generationer eftersom den inte hinner överföras till lika många barn som de som inte bär genen lyckas med. De gener som dödar vid 60, d v s efter reproduktiv ålder i de flesta fall, lever kvar längre eftersom de hinner få barn och föra över sitt dödliga anlag. Men avkomman förlorar en viktig resurs, en erfarenhetsbank till hur man sköter och fostrar barn som i sin tur överför sin kunskap till båda barn och barnbarn. Därmed tenderar dessa gener att sakta men säkert selekteras bort ur populationen. De gener som dödar vid 90 kan dock härja fritt. Då har man både fött barn och fått barnbarn och ur biologiskt perspektiv är man förbrukad. Enligt denna hypotes är det därför som antalet dödliga sjukdomar ökar med stigande ålder.

Denna hypotes har Michael Rose dessutom testat experimentellt: genom att flytta fram åldern då bananflugor får para sig har han fått dem att fyrdubbla sin livslängd (2010) på 30 år och experimentet fortskrider och bananflugorna blir allt äldre och allt friskare.

Den jordbruksbaserade maten som vi ätit har gjort att de gener som motsvarar "30-årsgenen" har rensats ut, medan "60-årsgenen" till stora delar finns kvar och "90-årsgenen" är helt intakt, menar Michael Rose. Det är det som händer ursprungsbefolkningar som levt stenåldersliv till för bara några generationer sedan. De bär på många "30-årsgener". Jägare och samlare är extremt känsliga för modern mat. Ursprungsbefolkningar runt om i världen drabbas av diabetes, alkoholism och hjärt- och kärlsjukdomar. Pimaindianerna har den högsta frekvensen diabetes i världen, de håller på att anpassa sig till den moderna maten och det sker med dödens hastighet. Vi européer har till viss del vant våra kroppar med snabba kolhydrater, men också vi riskerar att drabbas av diabetes om vi stressar insulinsystemet för mycket. 

Ju äldre desto mer lik en grottmänniska?

Rose menar att vi ska undvika spannmålsprodukter och inte äta något som kommer ur juvret på en ko efter 40 års ålder. Det kanske kan kallas paleodogmatisk kost - man utesluter allt som inte fanns för 10 000 år sedan som pasta, bröd, potatis, majs, processad mat och mjölkprodukter. Rose hypotes är intressant och jag tror han är något på spåren, men jag föredrar paleolight. Jag har visserligen ingen näbb, men ett och annat frö kan jag nog hacka i mig. Jag tror stenålderskost är bra, men jag föredrar en lättare mer tillåtande version där man också kan dricka rött vin, äta yougurt, hälla olivolja på salladen och ta en kopp kaffe med en bit mörk choklad.


Länk
Staffan Lindeberg skriver intressant om stenålderskost.