Just nu är jag i en återhämtnings- och uppbyggnadsfas. Jag springer långa, lugna pass som bygger upp min aeroba grundkondition. Jag känner ingen stress. Jag springer ut och kommer tillbaka med en skön känsla. Det gör inte ont någonstans. Jobbet känns lite mer stressigt, för jag vet inte riktigt vad som händer, vad som kommer att hända och vad jag ska göra resten av mitt arbetsliv. Ska jag fortsätta i gamla, trygga fotspår, eller kasta mig på något nytt, ramla av och slå ihjäl mig? Det känns som att jag väntar och ser och tar ett steg i taget, en dag i sänder och det blir veckor, år och decennier.
Dagdrömmar och sex
I den nya studien såg man att folk helst gjorde ingenting, om de fick möjlighet att välja. Men det krävdes bara litegrann, som t ex en liten bit godis, för att de skulle bli aktiverade. Vi är utrustade med ett belöningssystem och det måste finnas någon slags belöning, för den ansträngning vi gör. Annars blir de flesta sittande. En belöning kan vara en sak eller en känsla. Det spelar ingen roll. Bara att vi vet att den finns.
Tre drömmare. |
Fokusera på det du gör
Det intressanta var att samtliga, oavsett typ av dagdröm, kände sig betydligt mindre lyckliga, enligt dem själva, än de var när de var upptagna av sin sysselsättning.
Forskarna drog slutsatsen att:
" ... den mänskliga själen är en vandrande själ och en vandrande själ är en olycklig själ. Den unikt mänskliga förmågan att tänka på något annat kom med en känslomässig kostnad."
Sammantaget fann man i denna studie att vad folk tänkte gav bättre förutsägelser för hur lyckliga folk kände sig jämfört med vad de verkligen gjorde.
Allt detta tyder på att det är bra att vara uppmärksam och att inte dagdrömma alltför mycket. Det är också bättre att göra någonting än ingenting, trots att de flesta föredrar att inte ta itu med någonting. Att jobba på gör oss lyckligare, så länge vi är tillräckligt fokuserade, så att vi inte låter dagdrömmarna lyfta tankarna långt bort från här och nu.
Lyckan är ganska konstant
Trots att vi blir allt rikare, får allt fler mobiler och bilar, blir vi inte lyckligare. Forskningen visar att vi blir lyckliga när vissa grundläggande behov uppfylls, sedan är lyckan konstant. Sambandet mellan välstånd och lycka är alltså ganska svagt, däremot tycks det alltså finnas ett samband mellan lycka och hur sysselsatt man är utan att vara stressad. Detta bekräftas i ytterligare en ny studie som tittade på amerikanernas lyckoutveckling. De som var lyckligast i den studien, var de som hade lite tid över till annat utan att vara stressade över detta faktum. Ungefär en tiondel av alla amerikaner kände så och de var upptill en fjärdedel lyckligare än resten.
Vi blir allt rikare, men lyckan står och stampar på samma ställe. |
Uppnå flow lite då och då
Jag vet i alla fall när jag känner mig bekymmersfri. Det är när jag har flyt. När livet bara flyter och man får saker gjorda utan att vara pressad. Det stämmer med studierna ovan. För omkring 40 år sedan myntade den svårtstavade ungerska professorn Mihaly Csikszentmihalyi begreppet flow. Han definierade det som ett tillstånd när man är helt absorberad av sin uppgift, så att man nästan smälter samman med den. Oftast händer det när man gör något man gillar och man har kunskapen att göra det bra. Man glömmer sig själv, att äta och att sova. Ingenting känns jobbigt eller ansträngande. Det är som runners high.
Drömmare är kanske lite olyckligare än de som inte drömmer alls. Men lite måste man drömma. Kreativitet är kopplat till drömmar. Jag tror all stor konst är en kombination av drömmar och flow. Det är bra att befinna sig i ett flow, men vi behöver alla andra rutor också för att leva ett komplett liv. Ingen kan leva - eller leva med en person - i ständigt flow. Vissa stunder har jag t o m varit apatisk, suttit med ryggen lutad mot origo och deppat över brist på utmaningar och avsaknad av kunskap. Det är i alla fall en bra utgångspunkt. Allt kan bara bli bättre:)
Jag känner kanske lite igen mig den studien men inte alltid eller oftast inte. Eller?? Jag känner mig otroligt stressad av att inte göra nåt. Kanske är det därför att jag inte har ett flow? Jag känner mig konstant stressad av att göra ingenting. Kanske inte kroppen men hjärnan stressar och sen deppar den ihop. Löpning är en grej som ger mig balans en liten stund, precis som en alvedon, dövar smärtan men symtomen återkommer när det släppt. Som du säger, skola om sig kasta sig in i nytt o slå ihjäl sig? Eller stå kvar och stampa? Hm...jag hoppas att jag skolar om mig och kastar mig in i nytt. Ska trots jobba många år till.
SvaraRaderaDet tycker jag du gör rätt i.
RaderaFlow-upplevelse är som ett knark.;-)
SvaraRaderauppåttjack, eller vad man säger:)
Radera