Telomerer och livsstil

En nackdel med ett långt liv är att cellerna slits ut. Cellerna förnyar sig, men efter varje delning är de lite äldre. I änderna på kromosomerna finns strängar av repetitivt DNA (sekvensen TTAGGG som inte kodar för något protein, alltså ren nonsenskod), som kallas telomerer. När cellerna delar sig, rivs en bit av dessa telomerer av, de är som tomma sidor i slutet av en bok. Efter ett stort antal celldelningar tar de tomma sidorna dock slut och istället rivs bokens sista sidor med slutsatser och upplösning ut. Boken blir därmed obegriplig och cellen dör. Utan telomerer skulle cellen dö redan efter första celldelningen.

Ju längre telomerer - ju fler tomma sidor i slutet av boken - desto fler celldelningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör. Det finns två sätt att motverka denna celldöd. Antingen skaffar man sig väldigt långa telomerer, eller så bygger man ut dem. Det finns ett enzym som bygger ut och förlänger kromosomändarna som heter telomerase. De fördröjer cellens död, såvida det inte rör sig om en cancercell som i princip är odödlig, då jobbar enzymet med att förlänga telomererna så länge det bara går. Det bästa vore om vi kunde få cancercellernas förmåga att dela dig i evighet, men inte deras hejdlösa tillväxt. Fast man kanske inte vill leva i evighet, det räcker med 200 friska år. Levde man längre än så skulle man nog bli less på tv-programmen, sin make/maka och att hålla reda på alla barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarn. Det skulle också kräva en rejält höjd pensionsålder och hur less skulle man inte vara efter 150 år på samma arbetsplats. Alla - inte bara jag - skulle grymta go morron.

En sund livsstil förlänger telomererna
Till viss del är längden på telomererna ärftlig. Personer med många födelsemärken har ofta långa telomerer. Födelsemärkena indikerar att cellerna delat sig många gånger och att personen därför bär på långlivade celler. Men man kan också aktivt påverka längden på telomererna och därmed också hur snabbt cellerna åldras och dör, vilket i sin tur påverkar kroppens egentliga biologiska ålder.

I en ny studie, finansierad av det amerikanska försvarsdepartementet, fann forskarna stöd för att en sund livsstil förlänger telomererna. Avsikten med studien var att undersöka relationen mellan förändrad livsstil och telomerernas längd. Frågan forskarna ställde sig var om man kan påverka sitt öde.

Deltagarna i studien var 35 män med tidig diagnosticerad prostatacancer. Under fem år följde forskarna dessa patienter genom screening och biopsier. I början av studien förändrade 10 av männen sin livsstil. Det var en dramatisk förändring. De började äta en hälsosam kost med mycket frukt och grönsaker, de började träna (gång 30 minuter om dagen , sex dagar i veckan), och försökte minska stressen i livet (genom tekniker som yoga och meditation). De deltog också i veckomöten för att få stöd av varandra i sina livsstilsförändringar.

De övriga 25 männen gjorde inga förändringar alls av sin livsstil. Efter fem år jämförde forskarna telomerernas längd och hur aktivt enzymet telomerase var med hur det såg ut i början av studien. Forskarna blev lite överraskade över att längden på telomererna ökade med hela tio procent i gruppen som hade ändrat sin livsstil, medan den minskade med cirka tre procent i den grupp som inte hade gjort några livsstilsförändringar. Forskarna fann också att ju bättre männen var på att fullfölja livsstilsprogrammet, desto mer ökade längden på telomererna. Gruppen som ändrat livsstil hade alltså i genomsnitt blivit yngre under fem år, medan övriga åldrats - d v s förkortat sina telomerer - i takt med sin ålder.

Psykisk ohälsa förkortar telomererna
Dessa resultat visar att den livsstil man väljer kan påverka telomererna. Det är bra med måttlig motion, nyttig mat och minskad stress. Motsatsen - som brist på motion, dålig mat och mycket stress - förkortar telomererna och därmed också livet. Inte minst tycks psykisk ohälsa av olika slag slita på telomererna. I en holländsk studie undersökte man 3 432 personer och graden av neuroticism. Sedan rensade man bort faktorer som livsstil, kön, sjukdomar och BMI. Man kunde sedan se att graden av neuroticism kunde förutsäga längden på telomererna.

Det tycks alltså som om allt som skadar organismen, också skadar telomererna längst ner på cellnivå. Det enklaste sättet att förlänga dem är i alla fall att gå ut och springa. Det gör våra celler lite mer robusta och lite yngre. Men allra helst bör man både springa och kanske pröva en liten dos mindfullness också.

Höstdepression
Själv gör jag mitt bästa för att förlänga cellernas liv. Jag äter ganska nyttigt, rör mig och stressar inte upp mig i onödan. Jag tror inte man kan leva perfekt. Det finns mer i livet än broccoli. Man kan leva ganska bra och försöka undvika allt som förkortar cellernas livslängd. Men mot slumpen har man ingen chans. Varje stund resten av mitt liv spelar slumpen tärning i kroppen min. Sju ettor i rad kan ge mig cancer.

I veckan sprang jag med pannlampa för första gången för säsongen. Den enda fördelen med mörkret är att det är lättare att somna, men den fördelen tas ut av svårigheterna att stiga upp. Det är mörkt och kallt på morgonen. Det är bara att bita ihop i några månader. Jag har fått en del klagomål för att jag grymtar ett surt hej när jag kommer på jobbet på morgonen sista tiden. Det beror kanske på att jag biter ihop, det är svårt att le när man är sammanbiten. Så i fredags skärpte jag till mig och sa hej med ett glatt leende. Det var påfrestande. Jag hade träningsvärk i ansiktet hela helgen. Men det kändes bra. Le och världen ler tillbaka. Ett skratt förlänger käften och telomererna :) Det låter enkelt och det är enkelt. Men det är också svårt, särskilt en dag som imorgon - en blöt och mörk måndag i slutet på september.