Jag fortsätter fasta

Nu har jag kommit igång med fastan. I början körde jag 16/8-fasta, sedan övergick jag till 5:2-fasta. Jag kommer nog att pendla lite fram och tillbaka innan jag hittar det sätt att svälta som passar in i mitt liv. Fastan får inte påverka mitt sociala liv och den får inte inkräkta på träningen. Den får inte bli huvudsaken, men den är en viktig bisak.

Jag fastar på någon av mina återhämtningsdagar. Eftersom jag kör tre hårda nyckelpass i veckan, blir det fyra dagar över då jag antingen vilar eller tränar lugnare. När jag springer återhämtningspass på fastande mage, leder det till att cellerna blir bättre på att utnyttja fett som energi till musklerna och det har jag nytta av under ultralopp. Eftersom jag hinner äta efter hårda pass, tror jag inte återhämtningen försämras av att jag äter mindre. Men det är först om några veckor som jag vet hur fastan påverkar mitt dagliga liv, mitt humör och min träning. Just nu spekulerar jag bara.

Hjärnan
Idag har jag ätit ungefär 500 kalorier. Jag har 100 kalorier kvar. När man äter få kalorier, blir man oerhört noggrann medvad man stoppar i sig. Jag undviker näringsfattig föda. Jag vill ha valuta för kalorierna. Det blir mycket frukt och grönt och jag skär loss skalet, äter det och ger sedan bort resten av frukten. Under skalet finns ju bara näringsfattigt socker och vatten (jaja, inte om jag äter en banan, som i o f s inte är en frukt utan ett bär).

Jag trodde det skulle vara svårt att avstå från en rejäl frukost, men som så mycket annat handlar det om vanor. Jag känner ingen trötthet heller. Tvärtom. Det kan vara en slump eller placebo, men om jag känner mig piggare är jag ju piggare, eftersom jag orkar mer. Jag kan inte veta orsaken, men jag tror det beror på en kombination av effekter av fastan (som avsaknad av tröttande socker) och på att jag klarat av något, vilket frigör belöningssubstanser i hjärnan. När vi klarar något och överraskar oss själva, forsar det ut dopamin i hjärnan, vilket förstärker beteendet. Det känns bra och nästa gång är jag ännu bättre. Hjärnceller har lötts samman och jag har lärt mig något och det bildas dessutom nya hjärnceller, redo att fästa minnen i sina grenverk. Hjärnan är alert och därmed blir jag alert. Jag har lärt mig att jag klarar av att fasta. Det är inte livsfarligt. Jag måste inte äta var tredje timme för att överleva.

Fasta och cancer
I måndags handlade Vetenskapens värld om fasta. En smula okritiskt kanske, bl a framgick det inte riktigt att det saknas bevis för att kalorirestriktion verkligen förlänger livet hos ”högre” djur, som apor och människor. För möss fungerar det och Mark Mattson demonstrerade världens piggaste mus, så pigg att den bet journalisten i programmet. I det stora hela var det en bra dokumentär. Man fick följa sympatiska musbitna journalisten Michael Mosley. Han är lätt överviktig, består till nästan en tredjedel av fett och hans pappa dog i cancer. Han är 55 år - har passerat "the switch" - och vill leva flera friska år till. Han ser verkligen bekymrad ut, när läkare och forskare berättar om hans kroppstillstånd. Han vill förändra sitt liv, för han måste. Han har inget val, tycker han.

Bild: crafty_dame flickr

Jag har inte heller något val, men jag gjorde mitt val för sex år sedan. Det är jag glad för. Jag är piggare, starkare, uthålligare, friskare och kanske också lite trevligare, än jag var för sex år sedan. De val jag gör nu, är en följd av det stora valet. Jag är inte riktigt lika gammal som Mosley, inte överviktig och jag har ganska låg fettprocent, men min far dog alldeles för tidigt i en aggressiv form av cancer. I takt med att vi blir äldre, vet jag också att risken för att drabbas av någon form av demens ökar. Jag vet inte vad som döljer sig i mina gener. Generna kan jag inte göra så mycket åt, men jag kan påverka om de ska uttryckas och jag kan påverka miljöfaktorer, och på så sätt förhindra att jag äts upp av cancer eller förstörs av Alzheimer. Ett sätt är att fasta. Det är min långsiktiga hälsa som är mitt huvudsakliga motiv. DNA är en text, inte en fastställd form eller mall. Det finns ett nytt spännande forskningsfält som heter epigenetik som jag kommer att skriva mer om framöver. Vi kan påverka hur generna uttrycks. Fasta är ett sätt, kalorirestriktion ett annat. Av de två är fasta det lättaste sättet. Jag tror också att det är det bästa sättet.

TV-dokumentären
Mosley besöker forskare och personer som äter en kost med få kalorier (kalorirestriktion). Han prövar att fasta i några dagar, men det tar emot. Inte ens de forskare han pratar med klarar att fasta under längre perioder. Mosley har svårt att följa de extrema formerna av fasta, men till slut hittar han - som många andra - en metod som fungerar, den s k 5/2 fastan. Det betyder att man äter högst 5-600 kcal två dagar i veckan och övriga fem dagar äter man som man vill. Det är tillräckligt för att trigga cellernas försvarsmekanismer och ställa in dem på underhåll istället för tillväxt, vilket kanske får dem att räcka längre och kanske också kan minska risken för cancer.

Michael Mosley

Man kan se hela programmet här på svtplay. Det sammanfattar mycket av den senaste tidens forskning på området.

Det handlar om vanor
Frukosten har alltid varit en hävstång i mitt liv. Det är frukosten som fått mig upp ur sängen och gett mig kraft att börja dagen. Det gör den fortfarande, men två dagar i veckan blir det bara en liten frukost. Jag gillar att tänka nytt och idén med fasta motsäger de vanliga hälsoråden om en stadig frukost och regelbundna måltider.

Fasta är inget nytt begrepp, det har funnits länge. På senare tid har intresset för fasta kommit tillbaka och det är framför allt muskelbyggare som anammat varianten med periodisk fasta, eftersom det tycks öka fettförbränningen och öka muskeluppbyggnaden.

Fransk frukost

Man har visserligen sett att frukostätare är friskare än andra och jag tror att frukost är bra. Men det är inte säkert att frukosten är orsak till att frukostätare är friskare. Människan är flexibel, anpassningsbar. Det om något är människans essens. Frukost är kultur, en vana. I Frankrike dricker man en kopp kaffe och ett wienerbröd till frukost och de har högre medellivslängd än svenskar. I Sydeuropa äter man överhuvudtaget inte alls frukost i samma utsträckning som i Norden och dessutom äter man mycket senare på kvällen. En del kanske är rädda att blodsockret hamnar för lågt, men blodsockret är inte så känsligt som man kan tro. Människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Det är rimligt att tro att det är blodsockret som rättar sig efter matvanorna och inte tvärtom. Det lär jag bli varse efter några månader när orsak och verkan börjar klarna.

Jag fick ett bra tips om en sida om fasta, leangain. Där står massor. Förutom snabbfasta (5:2), kommer jag nog att pröva 16/8-fasta, endagsfasta, varannandags fasta och kanske ytterligare någon variant framöver. Just nu tror jag 5:2 passar mig bäst. Men jag är inte typen som tror, jag måste pröva så att jag vet. Eller tror mig veta. Allt jag verkligen vet får plats i en ficka och det jag tror mig veta kanske får plats i Globen om man packar in det ordentligt.