Löpning, inlärning och ADHD

När jag känner mig trött eller lite orolig, då finns det inget bättre än en klargörande löprunda. Tröttheten dunstar bort och oron tappar kraft. Oro är ofta tankar som inte kan fästa vid något och få ett avslut och genom att springa bryter man ett mönster. Den rytmiska löpningen skapar taktfasta alfavågor, det frigörs ämnen som gör oss euforiska och ansträngningen leder till en rejäl blodsköljning av hjärnan. Med varje droppe blod följer miljontals syremolekyler som sugs upp av kroppens mest blodtörstiga organ - hjärnan.

Foto: Dreamstime

Det är inte så att löpningen gör att mängden blod ökar, det är tillgängligheten som ökar. När man springer bildas en kraftfull molekyl - kväveoxid - som förbättrar flödet av blod genom att spänna ut blodkärlen. Det leder i sin tur till att det bildas nya blodkärl som tränger djupare in i kroppens vävnader, vilket ger cellerna bättre tillgång till blodomloppets inflöde av näring och syre och utflöde av restprodukter, som t ex beta-amyloid som är starkt kopplat till Alzheimer. Att springa är att bokstavligen skölja hjärnan ren.

Samband mellan träning och inlärning
Vi vet sedan några år att träning är viktigt för hjärnan, fast det mesta återstår fortfarande att upptäcka. I en ny studie fann forskare nya aspekter av träningens påverkan på hjärnan. Man såg framför allt två saker:

• Minnet påverkas olika beroende på om man är växande eller fullvuxen. 
• Man fann gener som är viktiga när det gäller hur mycket träningen påverkar hjärnan. 

Studien genomfördes av David Bucci vid Darthmoth College. Syftet var från början att finna samband mellan motion, minne och ADHD. Allt fler barn får diagnosen ADHD och Bucci ville hitta en alternativ behandling till medicinering, vars konsekvenser kan vara svåra att överblicka på lång sikt.

Bucci såg att råttor med ADHD-liknande beteende minskade dessa beteenden om de motionerade. Forskarna borrade sig sedan djupare in i hjärnans vindlingar för att finna kopplingar i form av BDNF - Brain Derived Neurotrophic factor - mellan inlärning och träning. Man fann att mängden BDNF korrelerade positivt med förbättrat minne och effekten satt i under en längre tid hos unga personer än hos vuxna.

Motion är således viktig för inlärning, men särskilt viktigt under ungdomen, medan hjärnvolymen växer. Att dra ner på idrott i skolan är därmed med stor säkerhet förkastligt, vilket jag argumenterade för i ett tidigare inlägg.

I en senare studie gjorde forskarna nästa stora upptäckt. Huruvida personerna kunde dra nytta av träningens effekter på inlärning avgjordes till stor del av gener som påverkade BDNF. Alla svarar inte lika på träning och vi är alla olika, såvida man inte delat äggcell med någon. Det måste träningsprogram ta hänsyn till och ju bättre vi känner vår genetiska kod, desto bättre utformade träningsprogram kommer vi att få. Den typen av individuella, genetiskt grundade program kanske inte ligger så långt borta.

ADHD och träning
Det finns många berättelser om att barn med ADHD mår bättre om de tränar och är aktiva. Många har säkert läst om hur Michael Phelps mor kastade sin rastlösa son i bassägen och lät honom simma sig lugn. Det resulterade i ett antal OS-medaljer.

Några läsare med ADHD har hört av sig till mig och sagt att de blir bättre av träning. Som så ofta springer praktiken långt före teorin, som långsamt och mödosamt följer spåren och med hjälp av dessa bygger en teori som kan ge hjälp att förstå vart spåren kommer ifrån och vart de leder nånstans.

Det finns ett inslag av ärftlighet i ADHD. Enligt en svensk studie kan gener förklara mellan 45-90%. Dessa gener har inte sållats bort av det naturliga urvalet och därmed torde de ha ett överlevnadsvärde. Under större delen av människans utveckling har vi varit aktiva jägare och samlare. De som hade ett större driv än andra, fångade säkert fler byten och samlade in mer värdefulla bär, frukter och växter. De satt aldrig still. De kanske hade klassats som ADHD idag, när det har blivit så viktigt att sitta stilla att det i sig blivit ett allvarligt hälsoproblem.