Några dagar i Paris

Efter en ganska hektisk vinter kändes det som att vi behövde resa bort. Det är alltid trevligt att möta våren några veckor tidigare och valet föll därför på Paris. När våren kommer till Norrland är det nästan alltid försent, känns det som; den krockar i princip med sommaren.

Vi körde iväg klockan halv fyra på tisdagsmorgon och hann till Arlanda i ganska god tid till flyget som gick klockan 10:30.

Solknarkare
Vi undersökte omgivningarna första dagen, gick till Sacre Coeur och strosade runt i Montmartre. Det föll ett ihärdigt duggregn. Jag var sur och blöt, men uppmuntrades en aning av ett besök på Apple Store samt ett lyckat restaurangval. Det är viktigt med mat, särskilt när man går mycket och umgås hela dagarna. Det gäller att hålla liv i viljestyrkan, annars blir man stressad och otålig. På kvällen sprack molntäcket upp med ett löfte om en bättre morgondag.

Efter en sötsliskig fransk frukost gick vi till Eiffeltornet, Notre Dame - jag älskar katedraler - och några andra sevärdheter. Vi strövade runt i Tuilerierna - den stora parken strax intill Louvren. Det var bättre väder och solstrålarna föll i brant vinkel, tillräckligt för att borra sig in i huden och bygga D-vitamin av kletigt kolesterol.

Härligt med sol igen efter en lång mörk vinter. Solstrålarna gav en välbehövlig injektion av solljus rätt in i blodomloppet. Jag lutade mig tillbaka i en av alla de stolar som ligger utkastade i parken och kavlade upp ärmarna, lade upp mina bleka underarmar på armstöden och knarkade sol.

Grönt och vackert i Tuilerierna.

Medan övriga familjen sedan begav sig ut på shoppingtur, så gick jag tillbaka till hotellet och bytte om för lite löpning. Jag sprang från hotellet som ligger på en tvärgata till Rue De Lafayette ner till Louvren. Jag sprang genom parken som jag nyss satt stilla och njöt i. Jag sprang ganska lugnt och försökte uppleva allt jag sprang förbi: solen, grönskan, folklivet.

Jag sprang ikapp med pråmarna längs Seine. Det var ett lagom tempo, ca 5-6 knop. Det var inte många löpare, men desto fler flanörer och det var bitvis lite trångt mellan turister och de karaktäristiska gröna bokstånden som slås upp längs Seine på morgnarna.

Mona Lisa och jag
Köerna till Louvren slingrade sig timslånga när vi gick förbi på onsdagen och då gick vi vidare mot Eiffeltornet i stället. Nästa dag gick vi dit tidigt. Köerna växer alltid med tiden och ju tidigare, desto kortare kö och mindre folk som köar inne bland konstverken. Vi kom ner till Louvren kvart över nio till en kort kö där alla pratade om Mona Lisa. Men i Louvren finns ju så mycket annat. Man tappar nästan fattningen när man går förbi verk efter verk som man på något sätt känner igen. Redan vid ingången springer Nike utan huvud och skor, men med vingar.

Nike

Till slut kom jag fram till Mona Lisa. Jaha, tänkte jag. Mona Lisa. Liten och oansenlig på håll. Det var nästan roligare att se hur folk reagerade när de kom dit. Det var upphetsade japaner, stolta italienare, högljudda amerikaner som checkade av Mona Lisa på sin resa genom Europa - What's next? Så kände jag också lite. Vi svenskar är nog mest lika amerikanarna. En mer tystlåten lightversion. Jaha, nu har jag sett Mona Lisa. Det ska man ju ha gjort. Check!

Folksamling framför Mona Lisa

Jag blev lite vimmelkantig av alla konstverk som jag kände igen. Det blev nästan för mycket på en gång. En del stack ut som El Greco - hans målning av Jesus på korset såg nästan ut att vara gjort i 3D. Vi var där några timmar och såg en bråkdel. Man lär väl åka till Paris fler gånger.

El Greco (1541-1614)

Efter en lång dag på Louvren sprang jag igen. Det var varmt och jag har inte acklimatiserat mig till värme än. Jag genade vilt, men kom lite snett och det blev lite längre än jag hade tänkt. Men det är alltid spännande att springa lite fel.

Franska paradoxen
Fransmännen sägs vara smalast i Europa och det stämmer verkligen. Jag tror aldrig jag sett så många smala damer. De är smala, men äter söta, sockerdränkta frukostar eller tar bara en espresso och en cigg. De äter långa vita baguetter och dricker stora mängder vin. Däremot tror jag att de äter små portioner och de äter sakta och länge. På restaurangerna får man små portioner, ungefär som man fick i Sverige för många decennier sedan. Man vill ju ha mycket mat för pengarna, men man blir faktiskt ganska mätt och mycket nöjd om man får en vällagad om än liten portion. Att känna sig proppmätt borde inte vara syftet med en måltid, det är ju lite girigt och ligger nära en av de sju dödssynderna: frosseri. Omkretsen på pizzorna som serveras sägs ha ökat med omkretsen på midjorna och orsak och verkan mellan pizza- och midjemått kanske är svårt att reda ut.

Om man fördjupar sig i något blir allt plötsligt väldigt svårt. Varför lever t ex fransmännen längre än svenskarna? De röker och en cigarett sägs förkorta livet med flera minuter. Sambanden mellan livsstil, hälsa och livslängd är komplexa och den som tror sig veta mest om detta, har förmodligen också mest fel. Det är bäst att vara ödmjuk och låta forskningsfronten långsamt breda ut sig tills den också omfattar fransmännen.

Parisarna är kreativa. Förbjuden infart omgjord till tillåten rökning. De röks mycket, trots det har fransmännen högre medellivslängd än svenskarna.

Svenska bokaffärer är översållade av dietböcker, men i de franska bokhandlarna säljer de skönlitteratur, poesi och filosofi. Ingen bok om dieter vad jag kunde se, däremot en del böcker som innehöll recept. Svenskar kanske är mest matfixerade i hela världen. Det är bara amerikanerna som är värre, men vi svenskar är ju som sagt lite amerikalight. Fransmännen är också matfixerade, men på ett lite annat sätt. De är fixerade vid att det ska vara gott och trevligt.

Äckliga magar
Jag gillade maten och jag åt lika onyttigt som fransmännen till frukost. De svenska vanorna lämnade jag hemma. Men allting har en gräns. Jag trodde jag beställde lammstek men det visade sig vara fårmage. Det kunde ha gått illa. Kyparen sa till som tur var och jag åt en god anka istället. En kund bredvid - en fransman förmodar jag - beställde sedan in en sån där fårmage. Den såg ut som en död säckpipa indränkt i sås. Jag gav kyparen generöst med dricks och en tacksam blick.

Vi kom till Arlanda sent på fredag. Det var snöslask. Jag körde raka vägen hem och vi var hemma ungefär samma tid som vi åkte i tisdags, strax efter klockan tre. Nu får man vänta på en ny vår.